En gammal löpbild från en lika vacker höstdag.

Jag hade nästan glömt bort hur skönt det kan vara att springa. Lätta ben, vackert gula löv, helt stilla ute och behaglig temperatur. Tanken var ett lugnt pass och benen bar mig  förvånadsvärt lätt 11 km (på precis en timme). Nöjd! Har inte springit så mycket efter graviditeten.

Löptekniken sitter fortfarande i kroppen, men de yttre magmusklerna hänger inte riktigt med. I vanliga fall spänner jag magen automatiskt men nu, efter kejsarsnittet där de gått in och separerat magmusklerna för att plocka ut två bebisar (eller 5 totalt om man räknar med trillingarna), måste jag hela tiden focusera på att hålla en stark core. Men va fasen. Det har ju bara gått 5 månader.