Tjohoo, jag klarade flera chins idag! Alltså inte bara excentriska som jag vanligtvis kör, utan några där jag drog upp mig helt själv. Länge har jag tänkt ”jag klarar det inte”, men idag ”vad 17! JAG KAN VISST”. Så jag testade och gjorde två stycken första setet och sen en i början av alla andra set:

• Breda chins, 4 x 12-9 reps (varav ca 6 där jag drog upp mig utan hjälp av foten på lådan och resten excentriska).
• Smala chins med omvänt grepp, 4 x 8 reps (varav 3 där jag drog upp mig själv).

Ok, kanske du tänker, ”vad är det för märkvärdigt med det”. Eller – ”gud vad hon skryter”. Men jag jämför mig inte med någon annan. För MIG är det stort och spärren sitter bara i huvudet. Visst, alla har olika fysiska förutsättningar och träningsbakgrunder, men oftast är det bara tanken som stoppar. För mig också. 

Just det där med att bara jämföra sig med sig själv vill jag slå ett slag för. Det finns alltid någon som är lite starkare, lite snabbare, lite snyggare men kanske inte lyckligare för det. Försök vara NÖJD med dig själv och dina prestationer!

Detta får mig att tänka på när jag var liten. En vän till mig, som inte hade några syskon men däremot fick alla dockor hon pekade på var ALLTID avundsjuk på mig som ”bara” hade två dockor. Jag var inte avundsjuk på henne för jag hade min FANTASI. Kunde hitta på lekar som gjorde mina dockor levande. Allt satt i huvudet, inte i hur mycket prylar jag ägde. Kanske lite långsökt, men du kanske ändå fattar poängen 🙂