Ibland grämer jag mig för att jag aldrig satsat på en sport fullt ut. Eller att jag inte haft möjlighet då det inte funnits klubbar eller tränare för det jag ville hålla på med i lilla Jormvattnet där jag växte upp. Jag har verkligen drivkraften och en envis liten tävlingsdjävul på axeln så jag skulle kunna bli bra.

I morse hade jag tänkt springa lite ”lugnare 1000-ingar”, mest för att tiden går snabbare när jag delar upp milen i kilometrar. Men lugnt blev det inte och jag sprang milen på 45,55 minuter i skönt duggregn – kan inte låta bli att tävla mot mig själv.

Jag började löpträna redan som 7-åring då jag och andra barn i byn tränade inför skidsäsongen och intresset har bara vuxit. Vissa perioder har jag sprungit mer, andra mindre och kortare uppehåll (t.ex. då jag koncentrerat mig på muskelbygge eller runt graviditeter), men jag har alltid tagit upp mitt stora intresse.

Rita och måla är en annan hobby och idag har jag rensat lite bland prylar från förr. Hittade den här teckningen jag gjort som känns som en klockren illustration av mig in action.