Jag har slutat att kasta i mig middagen, halvt stående med trötta barn runt benen. Eller hoppande ner och upp från stolen som en jojo för att fylla på mat, torka upp utspilld mjölk eller förhindra någon från att klättra upp på bordet.

Numera äter jag och Jonas när tvillingarna somnat. Då kan vi prata i lugn och ro med varandra och de stora barnen. Slipper sleva i oss och känner vad maten smakar. God mat är njutning och hinner jag knappt tugga kan jag lika gärna äta något…  inte så gott.

Jag tycker du kan äta precis vad du vill så länge du verkligen njuter av det (speciellt de gånger du väljer onyttigare alternativ). Kastar du i dig maten eller får dåligt samvete kanske det inte var något bra val eller rätt tillfälle?

Igår hade Hampus en kompis hemma och jag serverade pannkakor på löpande band. Satt inte ner på 3 timmar, men barnen var verkligen nöjda. Barn kan verkligen konsten att njuta och äta precis lagom mycket.

Visst syns det att de älskar pannkakor? På filmen försöker jag få Jonna att säga ”namna” som jag tycker är så gulligt 🙂