Jäklar i min lilla låda vad nöjd jag är som tog mig i kragen och verkligen sprang de där löpbandsintervallerna som jag skjutit på så länge. Det är svårt att motivera sig när man inte har ett klart mål med löpningen som i somras, men jag vet ju hur jobbigt kul det ändå är, skönt efteråt, tidseffektivt och jag behövde bli av med sista resterna av stress inför gårdagens föreläsning.

Eftersom tvillingarna bara är halvtid på förskolan fick de bara vara där en timme nu på morgonen (förbrukade flera förskoletimmar tidigare i veckan) och då passade intervaller perfekt. Upplägget var stegrande intervaller där jag successivt ökade hastigheten och minskade distansen enligt följande upplägg:

• 2000 m i 10,4 km/h – Uppvärmning
• 1000 m i 14,2 km/h
• 400 m gång i 7,9 km/h
• 900 m i 14,5 km/h
• 400 m gång i 7,9 km/h
• 800 m i 14,8 km/h
• 400 m gång i 7,9 km/h
• 700 m i 15,1 km/h
• 400 m gång i 7,9 km/h
• 600 m i 15,5 km/h
• 400 m gång i 7,9 km/h
• 500 m i 15,8 km/h
• 300 m gång i 7,9 km/h
• 400 m i 16,1 km/h
• 300 m gång i 7,9 km/h
• 300 m i 16,4 km/h
• 300 m gång i 7,9 km/h
• 200 m i 16,7 km/h
• 300 m gång i 7,9 km/h
• 100 m i 17 i km/h – Personligt fartrekord!
• 500 nedjogg i 10 km/h

 

P.S. Vill du veta mer om intervallträning och VO2max kan du läsa hos Upp & Hoppa idag. D.S.