Det blev sent igår kväll innan vi kom fram till Östersund. Sent men jätteroligt att träffa Kattis och Edvin, äta middag och uppdatera oss om våra liv. Nu sover alla utom jag och tvillingarna. Tänkte smita ut på en kortare powerwalk medan jag väntar på att de andra ska vakna. Hörs senare!

Båda namnen passar in på mina powerwalks med twinsen.

•  Tung vagn, stående amningspauser, ibland bärandes på dem en bit när rapar sitter på tvären (står jag still vaknar den andre) = styrkewalk.
• Snabba spurter (annars skulle vi aldrig komma hem) med stopp för i-plupp-av-napp = intervallwalk.

Helt klart bra träning. Inte minst mentalt.. 😉

SÅ värt jobbet att få komma ut i alla fall en gång/dag. Idag fick jag till, på metern, en mils gång eftersom de sov så bra. Skönt innan resan.

Staden där jag bodde 3 år under gymnasiet och som alltid har en speciell plats i mitt hjärta.

Semestern bär vidare mot Östersund där vi ska bo över hos en av mina allra bästa vänner. Ser verkligen fram emot att träffa henne och hennes lille son som inte är mycket äldre än tvillingarna. Känns alltid som om vi sågs igår fast det kan gå år ibland p.g.a. avståndet. Vänner ska man vara rädd om, och jag hoppas på massor av skratt, bebismys och prat om gamla goda tider.

Nu ska jag först rasta mina ben och ge tvillingarna lite luft innan ca 40 mils bilåkning. Ses i Storsjöodjurets stad!

Nej det är ingen vanlig dag, för det är Hugos 6-årsdag! Tänk att min älskade Hugo redan blivit så stor. Var har alla år tagit vägen? Från 750 g till denna 20-någonting-kg killen. Jag blir helt tårögd.

Trilling-Hugo som för 6 år sen föddes i v. 27 under stor dramatik. Min sista panikartade tanke var ”NEJ – de är för små” innan jag blev nedsövd inför kejsarsnittet. Brorsan Hampus (som fina lillebror fått heta) dog efter ett dygn. Systern Jonna (ja, det är henne vår nyfödda lilla tjej fått namnet av) levde i hela 3 månader innan hennes lilla kropp inte orkade mer. Smärta, sorg och oändlig saknad lämnade de små efter sig samtidigt som vi hade den här underbara killen att glädjas över. Hugo, mitt mirakel, min räddning – SOM jag älskar dig ♥♥♥

..från Dalarna i varierande storlerk (?). Jag säger – det funkar.. 🙂

En powerwalk i njutningens tecken it was. Upp- och ner visar klockan 9,37 km med svett, hårt arbetande ben, solen i ansiktet och några myggor att tävla mot.

Att blogga från iPhone idag då? Jag testar lite med nyammad Jonna i knät. Snart dagens powerwalk i morgonsolen längs en tyst och stilla byväg. Tjingeling!

Förra sommaren sprang och hoppade jag såhär. Den här sommaren blir det lite lugnare.

Framme i Dalarna hos svärföräldrarna där vi ska vara några dagar innan det bär av mot Jämtland. Vädret är som på bilden ovan, men jag skuttar inte lika mycket som förra sommaren. Det får bli barnvagnspromenader och lite gummiband istället även om det riktigt spritter i benen när jag ser bilden. Ska sluta tjata för mina powerwalks är riktigt effektiva och sköna, men jag LÄNGTAR efter MER träning!

Kommer ta det lugnt med bloggandet eftersom det varken funkar från min iPhone längre (??), kommer inte in på internet från min dator eller kan ladda över bilder till svärfars dator (därför den gamla bilden). Vill ha bilder till mina inlägg och när jag kommer till Jormvattnet ska det förhoppningsvis funka igen. Så – jag lever och frodas om ni undrar när jag är så sparbloggandes.. 🙂

Lite löparinspiration. Så här skrev jag till bilden ovan 25/7-2010:

”Jag ÄLSKAR att springa! Det är en sådan frihetskänsla att bara snöra på sig skorna, börja långsamt tills jag blir varm och sedan öka tempot, låta hjärtat jobba och svetten sippra fram. Med bra musik i lurarna och vacker natur runt mig blir jag nästan religiös. Snabba, lätta fötter för att undvika mjölksyra, staka armpendlingar och en bål som hjälper kroppen att hålla balansen.

Här vilar jag mitt huvud. Här stressar jag av. Här fyller jag på med energi och endorfiner*.

* Endorfiner = kroppens eget morfin. Påverkas av träning vilket gör att vi känner mer välbehag. Träning ger en ökad koncentration av endorfiner i kroppen. Det kan vara en del av träningens positiva egenskaper förebyggande eller mot en nuvarande depression.

Mer ett stort mellanmål än lunch, men snabbfixat, gott och bra grejer.

Att packa för att vara borta över en månad i fjällen där vädret skiftar oftare än mitt humör (haha, bra liknelse) är ingen lätt uppgift. Jag har sprungit runt som en yr höna i hela lägenheten så fort bebisarna somnat och packat alldeles för mycket (som vanligt).

Fixa någon ordentlig lunch var inte att tänka på så jag rörde snabbt ihop en kräm av ProLite med lite mjölk, i med lite färska bär (ljuvligt), linfrön, lite rågflingor och gojibär (massor av antioxidanter). Till denna dessert.. nej jag menar lunch, åt jag en näve mandlar, äpple och en kopp vaniljte med mjölk. Skulle kunna leva på detta, men ”riktig” mat är att föredra. Sägs det.

En del av packningen. Gissa vilken väska som är min.. 😉

10 km powerwalk runt ett mulet Djurgården under 1,5 h + min specialfrukost efteråt. Bästa starten på en ny vecka är med träning och god mat enligt mig. Förvånad någon? 😉

Nu blir jag nog inne resten av dagen och ska försöka påbörja att packa inför över en månads fjällsemester. Ha en fin dag du med! 

Dagens intag av goda kalorier.

Lagom finns knappt i min värld. Det är bland det svåraste jag vet: 

• Har precis satt i mig 1,5 liter glass med massor av nougat- + chokladsås och en stor chokladboll till det. INTE lagom. Men gott! 😉
• Ofta blir det träning 7 dagar i veckan (vissa dagar väldigt lätt, men ändå). INTE lagom.  
• Nu när jag inte kan träna kan jag i alla fall gå promenader och går då nästan en mil varje dag. INTE lagom (men välbehövlig paus från amningssoffan). 
• Har jag ett mål i livet går jag in för det till 200%. Kan bli lätt fixerad. INTE lagom (men bra för att komma framåt).
• Jag gillar barn och har kämpat för att få de jag har nu. Fyra stycken + två änglabarn. Det är i alla fall LAGOM! 😉 

Jag är ingen lagom person helt enkelt. På gott och ont. Är du?