I morgon är det dags för träning med både Sanna och Johanna igen. Ser mycket fram emot att få höra deras reflektioner kring förra veckans träning och inte minst se hur det har gått med övningarna de fick med sig och om de har gjort sina hemläxor… Framför allt styrkeövningar för Sannas del och som Johanna redan skrivit om, en handfull teknikövningar i hennes program. I morgon ska vi bygga ut programmen och komplettera med fler teknik- och styrkeövningar för bådas del. Hoppas på lika soligt väder som förra veckan, det är en skön inramning. 🙂

Apropå sol så är det fantastiskt väder i Stockholm idag så det får bli en runda på lunchen nu. Vi hörs! 

När jag fick veta att jag blivit kallad till intervju i Stockholm med chans att vinna denna resa till New York så tänkte jag under en period att jag inte var redo för detta.
Jag såg inte hur tiden skulle kunna gå ihop. Ständigt stressande överallt så var det för en sekund självklart att jag måste avböja den intervjun. Det skulle vara en omöjlig uppgift att ge sig på.

Men jag blev mer eller mindre övertalad att jag åtminstone måste åka ner för att se vad som hände. Jag var dessutom livrädd för att jag var förlorad rent fysiskt. Jag har inte längre kapaciteten att kicka igång kroppen till den nivå jag skulle önska.

Dessa psykologiska hinder hade förföljt mig under flera år, men insikten att våra dåliga vanor riskerades att föras över till våra barn fick mig ändå att ta chansen. Jag måste ta chansen för både min egen och deras skull.

Nu har det gått en tid och det är inte alltid lätt att få vardagen att gå ihop. Med tre barn och allt vad det innebär, ett fartfyllt jobb, en sambo som jobbar dygn så får man många gånger att pussla med tidsanvändningen. Träningstid är inget som uppstår ur tomma intet. Det är tid som man måste planera in i schemat, precis som allt annat. Det är ingen omöjlighet, det gäller bara att jobba som ett team och kompromissa.

Mina pass blir ofta sena kvällar för att inte stjäla någon tid från de andra. Inte den tid jag hade föredragit att träna på om jag varit själv. Men en helt okej kompromiss.

Ett inslag i min löpträning är olika löpskolövningar men jag måste erkänna att jag tycker att det är ganska knepigt. Dels för att faktiskt ha tålamodet att ta sig tid till det (tålamod är inte min starkaste sida) men även att få det helt rätt.

Simon visade mig fyra löpskolövningar förra veckan: tripping, vertikala hälkickar, vanliga hälkickar och  höga knän. Övningar som såg superenkla och naturliga ut när Simon demonstrerade men som visade sig inte alls vara lika naturliga och enkla för mig.

Dessa är nu på mitt schema och jag ska vid mina pass köra alla fyra. Jag springer ofta själv så det är svårt att se om jag gör rätt i de olika övningarna. Så hädanefter kommer diverse människor i min umgängeskrets bli medsläpade för att göra de olika övningarna med mig (obligatorisk närvaro)!

Fantastiskt nog såg jag att Wellness tillsammans med Simon och löpskolan.se kommer att ha workshops i löpteknik i vår med start i Stockholm redan i slutet av Mars! Och förutom att ni får träffa min och Sannas fantastiska löpcoach och lära er allt ni behöver veta om löpteknik så får ni också goodiebags! Läs mer här, och don’t miss out!

Måndag och vecka två på löpschemat är här!

Veckan bjuder på tre löppass: 5 km distans, pass med Simon och långdistans (75 minuter).

Utöver löpningen kompleterar jag med styrketräning och rörlighetsträning. Har nyligen upptäckt BodyBalance på SATS som snabbt har blivit något av en favorit. Detta är trots att jag fortfarande vänder mig åt höger när alla andra vänder sig åt vänster, jag vänder mig bakåt och alla andra framåt och så vidare. Jag tänker dock att övning ger färdighet och att det är ett fantastiskt komplement till löpträningen!

Hur ser din träningsvecka ut?

Jag vet inte om det är tajmingen i livet, resan vi har påbörjat eller bara det fantastiska vädret som påverkar, men jag känner mig galet pigg och motiverad. Nu är det bara bara roligt att träna. Känner ni också av vårkänslorna?

För mig är det så att jag börjar längta efter nästa pass redan innan det pågående tagit slut. 🙂
Jag håller mig dock till de tre löppassen i veckan som mitt program säger för att inte hinna tröttna.

Idag fick jag sällskap på rundan. Min kille följde med och både tempot och distansen blev högre/längre än väntat. Men det var skönt! Kul att ha honom med.

Hoppas att det går bra för alla er andra som kommit igång med träningen.

Nu ska vi ut och äta tillsammans med min pappa och hans fru. På återseende.

Johanna och Sanna har kommit igång med sin träning enligt mina direktiv, och som Johanna skrev finns träningprogrammen i nya Wellnessnumret om du är nyfiken på hur jag har lagt upp träningen!

Några tankar kring träningsplanering… En grundbult vad gäller träningsplanering är att man bör ha en flexibel inställning till den träning som står skrivet i sitt program. Det är därför viktigt att planeringen som jag nu har gjort till tjejerna inte är ”skriven i sten” utan att vi anpassar från vecka till vecka och även på dagsbasis efter hur kroppen (och knoppen!) känns, hur t ex ens nattsömn eller övriga återhämtning varit sedan tidigare pass och hur vardagen i övrigt ser ut. Den långsiktiga träningsplaneringen (som i regel sträcker sig i ca 3-12 månader fram) bör ses som en riktning och vägledning så att man inte riskerar att träna för hårt, ensidigt eller ineffektivt. Samtidigt måste det finnas utrymme (och tillåtelse) att anpassa på vecko- och dagsbasis så att träningen stämmer överens med kroppens förutsättningar och behov för veckan/dagen. Hur ska man sammanfatta det här då? Jo, se träningsprogrammet som en riktning men lyssna på kroppen och låt den alltid ha sista ordet. En tät dialog med sin löpcoach är en framgångsfaktor så jag ser fram emot nästa veckas PT-pass!

Bromsa. Jag har märkt att Sanna och Johanna har mycket driv och det gäller för mig (som i så många andra fall) att bromsa och se till så att de inte går ut för hårt eller att deras höga ambitionsnivå tar sig uttryck i en rivstart med efterföljande energidipp, skador eller sviktande motivation… Min inställning är att vi ska disponera energin och anta realistiska delmål och träningsveckor så att självförtroendet växer i takt med den fysiska formen. 🙂

Det är Vasaloppsvecka och härom dagen gjorde jag poddpremiär i ”P3 Om” som hade temat just Vasaloppet. Det handlade om förberedelser, blåbärssoppans vara eller icke vara och andra ”insnöade” frågor om Vasan. Blev ett kul program, lyssna vettja! På söndag ska jag eventuellt göra Vasaloppsdebut själv men eftersom väderprognosen säger +10 grader får vi se hur det blir med den saken… Det kanske blir en god brunch och en skön löprunda i vårvädret istället? 😛 Den tanken känns rätt lockande nu om jag ska vara ärlig…

Ha en fin helg!/coach Simon

Torsdagskvällen bjöd på kyla och mörker vilket inte riktigt var vad jag hade i åtanke när jag under dagen sett fram emot min löprunda. Stockholm hade bjudit på sol och vårkänslor under hela dagen men framåt åtta-tiden på kvällen såg det väldigt annorlunda ut.  Jag var inte särskilt nöjd med snörde ändå på mig skorna och övergav min varma lägenhet för Mars-mörkret. 5 minuter uppvärming, 10 minuter löpstyrka och 44 minuter löpning senare var veckans andra pass avklarat och jag var lycklig och pratade snabbare än någonsin.

I träningsupplägget har ni säkert sett att det står ”distanstempo”. För mig innebär det att jag ska hålla ett tempo på ungefär 5.40min/km och det finns inte en chans att jag skulle kunna göra det utan hjälp av min fenomenala pulsklocka! Jag springer nästan alltid med pulsklocka för att lättare hålla koll på min träning både under och efter ett pass, för att kunna se utveckling och sätta mål för sig själv. Jag har nu ställt in den så den varnar mig om jag är för långsam eller om jag är för snabb för att se till att jag håller mig kring distanstempot.

Det var ett himla pipande på klockan i början då jag var för långsam och sen för snabb och sen för långsam och sen för snabb. Men tillslut hittade jag ett hyfsat stabilt tempo och slutade med ett snitt på 5.33min/km, vilket är nästan där jag borde vara.

Riddarfjärden runt bjöd på 8 oväntat sköna kilometer (trots att monstret Västerbron inkluderades i rundan). Stockholm är verkligen härligt att springa i, och att döma av antalet andra kvällslöpare jag mötte är jag inte ensam om att tycka det!

…och då menar jag inte bara New York, utan vägen dit! I måndags träffade jag löpcoach Simon för planering och ett första pass. Efter att ha skyndat från jobbet spenderade jag mina 6 minuter på tunnelbanan på att få på mig de sista lagren med funktionsmaterial (jag hatar att frysa) och byta från högklackat till löparskor, timade perfekt och klev av tunnelbanan som en helt ny människa (nästan).

Väl framme hade jag till och med några minuter tillgodo och hann sätta mig ner och andas innan Simon kom. Det är svårt att inte bli glad när man ser Simon för han ler alltid, så när jag såg honom så log jag också, men egentligen mest för att jag var nervös för vad som stod på schemat för dagens pass… 

Vi bestämde hur träningsupplägget för våren ska se ut och jag måste säga att det känns oförskämt bra att ha en löpcoach som hjälper en med hela upplägget, att jag är den som faktiskt får utföra det verkliga jobbet har jag nog inte riktigt förstått än… Vi körde också ett första pass med 5 km lugnare löpning, teknikövningar och flexibilitetsövningar. Upptäckte att mina knän är allt annat än stabila (=skaderisk) och hemläxa var att stärka upp dem med en enkel övning, tre gånger i veckan.

Hela det fantastiska upplägget hittar du i Wellness! Jag lyckades även prata till mig ett extrainslag i form av ett backintervallpass för mig och Sanna, någonting som jag anar att jag kommer ångra (och någonting som Sanna hittills varit lyckligt ovetandes om, förlåt!).

Hur jag ska ha tid att göra någonting annat denna vår än diverse löpteknikövningar och distanspass är ännu mycket oklart. Det kommer onekligen vara hård träning men jag kan inte ens börja att försöka förklara hur exalterad och laddad jag är för den här utmaningen!

Inför första träffen med Simon var jag rädd att han skulle plocka fram stora piskan och pressa på mig ett träningsprogram som skulle få mig att vilja kräkas efter varje pass. Skulle jag verkligen klara av detta?

Men ganska snart efter att vi satt oss ner så hade Simon gjort klart för mig att så skulle det inte bli. Vi tar ett steg i taget och bygger upp kroppen med ett långsiktigt träningsprogram.

Det är så olikt alla andra gånger när man på egen hand bestämt sig för att ta tag i träningen och kosten. All in och all out brukar det bli för mig. Fullt ös, träna tills man känner blodsmak och träna lite till. Äta ingenting. tills allt ganska snabbt spricker och man tappar fattningen inför godispåsen och är tillbaka i soffan igen konstaterandes att den träningsformen var nog ingenting för mig.
Samma miss varje gång. Det är som om det är en oskriven regel att känner man inte blodsmak i munnen eller badar i svett efter ett träningspass, så har man inte tränat.

Men så är såklart inte fallet. Jag har fått ett träningsprogram av Simon som stärker musklerna steg för steg. Som minimerar skaderisken och som förbättrar mig istället för bränner ut mig.

Ikväll tog jag med mig min bästis på ett powerwalk/joggpass i femtio minuter och kroppen kändes lätt och pigg under hela passet.

Simon hjälper mig också att förbättra mina kostvanor. Även här jobbar vi i steg för att öka chanserna att långsiktigt förbättra mina vanor. Steg ett är att börja äta frukost. Jag har fått två frukostförslag från Simon och här är dagens frukost.

-Fet yogurt (jag tar turkisk yogurt)
-granola (ekologisk)
-hallon

Så himla gott!!

Startskottet har gått.  Jag har nu träffat både Sanna och Johanna för deras första PT-pass. Vi har avhandlat samtal om målsättningar, såväl resultat som processmål, och även hunnit gå igenom träningsupplägg och några komplementövningar.

Det här första inlägget tänkte jag tillägna Sanna och Johanna, det får bli fler träningsreferat längre fram.

Sanna och Johanna. Den här våren kommer att gå i löpningens förtecken. Ni kommer att få lära er allt om tröskelpuls, distanstempon, intervallträning och hur ni håller mjölksyran i schack. Många löprundor lär det bli, de allra flesta lugna och sköna men givetvis även tillfällen då ni får chans att tänja på gränserna. Ni kommer att få massor av smarta övningar som skapar klipp i steget och förutsättningar för ett skönt flow. Dessutom kommer ni få ett starkare hjärta, effektivare muskler och inte minst ett blod som servar dem på bästa sätt med syre och enzymer. Energin kommer flöda som aldrig förr. Ni kommer swischa fram i Central Park i juni.

Det kommer att vara en vår av utveckling även på andra fronter. Jag hoppas innerligt att er löplust växer sig ännu starkare och er träningsmotivation fortsätter att brinna efter att ni har gått i mål i New York. Ni har olika ingångar till det här projektet, era tidigare erfarenheter av löpning och målbilderna skiljer sig åt. Men ni har en gemensam nämnare. För er handlar det här projektet lite om en (sannolikt mycket trevlig) weekend i New York, en del om att träna och bli snabbare men desto mer om självförverkligande. Visst är träning hälsosamt och löpning roligt men den största effekten av våren, tror jag, kommer vara en allmän känsla och ett tillstånd av att ”yes, jag klarade det här!”. Oavsett vilka tider ni springer på i juni kommer ni att vara mästarinnor när ni passerar mållinjen. Och den upplevelsen kommer inte kunna beskrivas i termer av pulsslag, fotisättningar eller minuter. Det kommer vara en nyvunnen, välförtjänt kunskap om er själva och vad ni är kapabla till att genomföra.