Så här skrev jag tidigt i våras:

”Sanna och Johanna. Den här våren kommer att gå i löpningens förtecken. Ni kommer att få lära er allt om tröskelpuls, distanstempon, intervallträning och hur ni håller mjölksyran i schack. Många löprundor lär det bli, de allra flesta lugna och sköna men givetvis även tillfällen då ni får chans att tänja på gränserna. Ni kommer att få massor av smarta övningar som skapar klipp i steget och förutsättningar för ett skönt flow. Dessutom kommer ni få ett starkare hjärta, effektivare muskler och inte minst ett blod som servar dem på bästa sätt med syre och enzymer. Energin kommer flöda som aldrig förr. Ni kommer swischa fram i Central Park i juni.

Det kommer att vara en vår av utveckling även på andra fronter. Jag hoppas innerligt att er löplust växer sig ännu starkare och er träningsmotivation fortsätter att brinna efter att ni har gått i mål i New York. Ni har olika ingångar till det här projektet, era tidigare erfarenheter av löpning och målbilderna skiljer sig åt. Men ni har en gemensam nämnare. För er handlar det här projektet lite om en (sannolikt mycket trevlig) weekend i New York, en del om att träna och bli snabbare men desto mer om självförverkligande. Visst är träning hälsosamt och löpning roligt men den största effekten av våren, tror jag, kommer vara en allmän känsla och ett tillstånd av att ”yes, jag klarade det här!”. Oavsett vilka tider ni springer på i juni kommer ni att vara mästarinnor när ni passerar mållinjen. Och den upplevelsen kommer inte kunna beskrivas i termer av pulsslag, fotisättningar eller minuter. Det kommer vara en nyvunnen, välförtjänt kunskap om er själva och vad ni är kapabla till att genomföra.”

Jag var så stolt när ni passerade mållinjen i lördags. Vilket lopp av er båda! I värmen, trängseln och den kuperade banan blev det tydligt vilka vinnarskallar ni har. 😀 GRATTIS!

Det har varit en ynnest att få vara en del av ert äventyr! Som ni själva skrivit i tidigare inlägg blev förberedelserna inte så spikraka och förutsägbara som ni kanske hade tänkt er och hoppats på på förhand. Det har stundtals varit frustrerande även för mig när jag sett vilken bra kapacitet/förutsättning ni har och så har skadekänningar, förkylningar eller livet i allmänhet kommit emellan. Som tur var fick ni totalt sett ändå en bra grundträningsperiod under första halvan av våren.

Sista månaden planerade jag tjejernas träning i detalj för att optimera chanserna att springa fort i NY och tillfredställelsen när vi märkte att Johannes kropp svarade så fantastiskt bra på den strukturerade tröskelträning och när Sannas knä klarade löptestet för några veckor sedan, ja det var två riktiga höjdpunkter under träningsperioden. Tålamod och systematisk träning är två lyckosamma ingredienser.

Jag stod utmed banan med ca 300 meter kvar till målet. När klockan passerade 50.00 skulle Johanna enligt plan dyka upp och ja, ni vet ju hur det gick… Gissa om jag var nöjd då? 😛 YES! Johanna har utvecklats otroligt mycket på bara senaste månaden. Med en flackare bana och behagligare temperatur så springer hon under 50 minuter lätt som en plätt. Styrkemässigt och tekniskt har Johanna gått framåt mycket på bara några månader, imponerande att se. Jag har faktiskt fått lite motivation till min egen träning av att följa Johannas elefantkliv framåt under maj/juni. Inspirerande!

Att Sanna skulle dyka upp några få minuter efter Johanna var ju lite av en glädjechock! Min spontana tanke var att hon hade genat tvärs över parken… Nä, det var det förstås inte men jag undrade verkligen vad hon hade ätit till frukost. Johanna som varit Mrs soffpotatis fram till i mars och därefter visserligen tränat regelbundet och bra men framför allt – inte kunnat springa ordentligt på 1,5-2 månader – sprang som en gasell! 56-ish minuter, hur bra är det inte det? Jag är mäkta imponerad över Sannas prestation. Respekt!

Nu återstår att planera Sanna och Johannas träning inför kommande lopp. Kan inte riktigt släppa dem än. 😛

TACK till Aftonbladet och Wellness med Nina, Johanna, Pernilla och reporter Tove i spetsen. Ni har varit fantastiska att samarbeta med och tack för att ni valde mig som löpcoach till det här projektet. Stort tack även till Rebecka och Linda på LÄTTA som gjorde den här satsningen möjlig.

Slutligen; tack Sanna och Johanna för att ni gått in med stort engagemang, positiv inställning och sprudlande energi. Jag är verkligen glad över att ha fått chans att träna med och lära känna er!

På återseende!/coach Simon