Ett prinsessbröllop till är bakom oss.
Lite mera ljummet än det förra.
Och man gör bäst i att hålla verkligheten borta från sagan.
Om vi för ett ögonblick bortser från debatten om huruvida ett kungahus alls är acceptabelt i en modern demokrati på 2000-talet. Och om vi för en sekund väljer att inte tänka på det skruvade i att lova varandra evig trohet (det kan man inte) inför en Gud som ingen kan vara riktigt säker på finns. Och om vi slutligen väljer att blunda för det faktum att nästan vartannat svenskt äktenskap slutar i skilsmässa, enligt SCB, så kan vi konstatera följande:
Det är skillnad på kungliga bröllop och kungliga bröllop.
I jämförelse med storasyster Victorias bröllop Stockholm har inte direkt kokat av bröllopsyra de senaste dagarna. Det har funnits något lätt avslaget i bevakningen inför ceremonin. Evenemanget mindre, gästerna färre, intresset svalare.
Och – det här är tråkigt att behöva skriva – ett brudpar som inte såg särskilt lyckligt ut över huvud taget när det väl var dags. Kanske var det spökande nerver, kanske något helt annat. Vad vet vi? En liten tår. En kindpuss. Men det var också allt.
Men båda såg oändligt lättade ut efteråt, ska sägas.
Och av den folkfest som Fredrik Reinfeldt i en inför-intervju sade sig hoppas på syntes nästan inget alls i tv-rutan.
Oavsett vad man må tycka om ämnet så gjorde SVT suveränt proffsigt genomförd maratonsändning. Helikopteråkningar och känsligt jonglerande mellan inslag och direktsändning. Att hålla en sådan här megasändning levande utan att falla in i antingen pinsam tystnad eller meningslöst pladdrande är en enormt svår gren. Med Ebba von Sydow som lugnt bröllopsankare blev ”Prinsessbröllopet” (SVT1) faktiskt en imponerande säker tillställning.
Hon må vara en kollega och kamrat. Men det kan inte hjälpas. Karin Magnusson ledde sändningen i Aftonbladet TV med en proffsighet och en glöd som var fullständigt hänryckande. Den kvinnan är som gjord för att göra sådan här tv. Äras den som äras bör.
I kväll tittar jag på ”Mad men” (Kanal 9).

 

Hurra 1
”The hour” (Netflix). Andra säsongen är ändlöst spännande journalistdramatik. Rekommenderas.

Hurra 2
”Restless” (SVT1). Charlotte Rampling är en stor idol för mig. Här gör hon ytterligare en sylvass roll. Rekommenderas.