Nya mästare, ny energi.
Och vetskapen att det bara finns fem avsnitt kvar för Thomas Ravelli att bre ut sig i.
Att göra om reglerna i ”Mästarnas mästare” visade sig vara en strålande nödlösning av SVT.

När SVT inför den fjärde säsongen av ”Mästarnas mästare” gjorde om upplägget var det med motiveringen att de ville ”utveckla sig och hitta på nya grejer”.

I stället för att hela gruppen på tolv deltagare skulle åka tillsammans, delades de upp i två grupper, med sex deltagare i varje, som fick åka ner efter varandra.
På förhand kändes det lite som en lösning för dem att locka deltagare med tidsbrist. Idrottsstjärnorna behövde bara lägga hälften så lång tid på inspelningarna, om de gick hela vägen.
Ett nerköp snarare än en utveckling.
Jag hade med facit i hand helt fel.

I kväll sändes avsnitt fem av sjätte säsongen och det var den andra gruppens tur att börja tävla.
Med det tidigare upplägget hade det funnits en risk för att jag skulle ha behövt stå ut med Thomas Ravellis eviga psyksnack i tio avsnitt. Nu behöver jag bara hålla ut i max fem.
Mattias Sunneborns och Tommy Söderströms prat om spöken och deras bromance i första gruppen var också rätt härlig – i fem avsnitt, inte mer.
Att ”Kobra-Bernt” i förra säsongen mästrade sig genom nattduell efter nattduell hade inte heller varit roligt i tio avsnitt.

Dessutom får tävlingen ett annat slags allvar redan från början när grupperna är så små. I nästan alla programformat där en deltagare av runt tolv åker ut varje vecka bränner det till först mot slutet, till exempel ”Idol” och ”Let’s dance”. Det finns helt enkelt för många som förväntas åka ut innan eliten gör upp om segern. Nu tvingas varje deltagare att leverera direkt.
Det finns säkert saker vi går miste om också. Nu får vi aldrig se mötet mellan friidrottarna Christian Olsson och Kajsa Bergqvist eller höra Tommy Söderström och Thomas Ravelli tävla i vem som var den lataste målvakten.
Men det kan jag ta. Less is more.

• I morgon ger jag premiären av ”Timells skärgårdskök” (TV4) en chans.