Läsare känsliga för svordomar bör blunda nu. Men faktum är att två jävla målvaktsjävlar kom att dominera ”Mästarnas mästare” i år.

Det sjätte säsongen av mästarsåpan har saknat i form av unika tävlingsfantomer som Magdalena Forsberg och Ingemar Stenmark har den vägt upp i stora portioner idrottslig gatusmarthet.

Tommy Söderström och Thomas Ravelli snackar närmast oavbrutet. De är mästare på psykningar och förlitar sig mer på tur­kallingar och lyckomynt än någon överlägsen fysisk förmåga. De är också mästare på ett av tävlingens viktigaste moment: Att slå ut konkurrenter med sin blixtsnabba reaktionsförmåga i nattduellen.

Kvällen före finalen gör målvakterna upp i en skämtsam duell i huset där avokador spricker och möbler flyger (Söderström vinner den inofficiella bataljen).

Programmets styrka är ögonblicken där tävlingspsykologin undersöks och sätts på prov, medan stunderna av mysig samvaro (som finalens tryffeljakt) mest känns som onödig utfyllnad. Det handlar inte bara om tävlingarna, utan om hur de själva beskriver sina karriärer och tiden efter.

– Jag trodde aldrig att jag skulle vinna när jag gick ut på isen, jag skärpte mig mer då, säger Söderström.

Ravelli och boxaren Anna Laurell ville tvärtom gå in i matcher och fajter med en känsla av att redan vara vinnare. Där de behöver självsäkerheten går Söderström igång på underdog-positionen.

Tävlingspsykologin ställs på sin spets i ”Mästarnas mästares” avgörande moment. När många behöver tystnad för fokus tar sig målvakterna till final via ett flöde av psyksnack, sympatiskt eftersom de peppar konkurrenterna och dissar sig själva, men även det är självklart ett slags spel.

Söderström och Ravelli är båda kufar, men på ett yvigt sätt som sällan hyllats i den svenska idrottshistorien där maskulin styrka och tystnad dominerat. De är inte den typen av idrottare som får gator och priser uppkallade efter sig. Men här får de sätta sina topptränade kollegor på plats. Och det är ganska fint.

I kväll ser jag ”Vetenskapens värld” (SVT 2 20.00) om de ökande sociala klyftorna. Låter som att våra politiker bör se det också.

Ha!

Tanken på avlidne hunden Roffe får Tommy Söderström att fokusera inför varje tävling. Det är förbannat vackert.

 

 

Gah!

Irland och dess cykelfans är fantastiska, men jag längtar till att Giro d’Italia ska ta sig från den gröna ön till just … Italien.