Det är supervalår i år.

”Almedalen Debatt” förtjänar inte riktigt samma prefix.

Men programmet har ryckt upp sig rejält sen förra året.

 

Borta är Erik Blix och hans myspysiga intervjuer.

Och borta är – framförallt – Göran Gabrielsson och hans uddlösa och taffliga imitationer av partiledarna.

Årets program inleds med en taggad Kristina Hedberg som intervjuar partiledarna. I kväll fick hon Socialdemokraternas Stefan Löfven att svettas vid ett par tillfällen, en klar bedrift i regnkalla Almedalen.

Tilltaget med en ”dagordning” fungerar också väl, intressant att se vilken fråga partiledaren väljer bort under rubriken ”Dilemmat”.

Avslutande frågan om var en staty över Löfven ska resas och hur inskriptionen på den skulle lyda var småkul. Ser med skräckblandad förtjusning – nej förresten bara med skräck – fram emot vad SD:s Jimme Åkesson kommer att svara på det.

Själva debattdelen, modererad av Axel Gordh Humlesjö, startade också med ett rykande aktuellt ämne: Svenskarnas partis möte och var gränsen för hets mot folkgrupp går.

Arhe Hamednaca, socialdemokraten som utsattes för en rasistattack i Visby i fredags, berörde mest. Men mest agiterad var konstnären och aktivisten Dror Feiler, som lyckades göra Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson väldigt obekväm.

Kanske borde ”Debatt Almedalen” lära av fotbolls-VM och liksom i kvällens match mellan Holland och Mexiko införa ett ”cooling break” när det hettar till för mycket.

Gästerna var överlag väl utvalda och sammansatta. Hedberg och Gordh Humlesjö skötte sig tämligen klanderfritt.

Årets upplaga av ”Debatt Almedalen” tar – till skillnad mot förra årets tramsprogram – oss tittare på allvar. Det är inte super. Men det är habilt.

Och det är ju det minsta man kan begära under ett supervalår.

I morgon tittar på jag på åttondelsfinalen mellan Frankrike och Nigeria i SVT2 och senare SVT1 med start klockan 18.00.

Sylvia Balac