Det var Lasse Berghagen som åren 1994-2003 blev Mr. Allsång, förmodligen för all framtid, när programmet förnyades och lyfte från cirka 600 000 tittare till uppåt två miljoner. Och som skrev ”Stockholm i mitt hjärta”, som fortfarande är signaturmelodi.

Anders Lundin och Måns Zelmerlöw må sedan ha varit snäppet proffsigare rent programledarmässigt, men på något sätt är nog fortfarande Berghagen med sin blå kavaj måttstocken för det här programmet, sedan dess ett av svensk tv:s populäraste.

Han var inbjuden för att han fyller 50 år som artist och allsången lyfte rejält när Lasse klämde i med ”En kväll i juni”. Då rörde till och med Kalle Moraeus på mungiporna, han satt annars på SVT:s kändisparkett och såg onödigt nollställd ut.

Och rutin ska inte föraktas. Orup behövde bara sjunga tre ord – JAG HAR HÖRT… – så tog publiken över ”Regn hos mig”. Där kan man snacka om en låt som har satt sig i den svenska folksjälen.

Petra Marklund?

Sjunger fantastiskt, klär sig mer smakfullt än de flesta och har ett avväpnande leende. Har blivit så pass varm i kläderna att hon numera aldrig gör bort sig. Men hon famlar fortfarande lite väl mycket i snacket med artisterna. Är ofta betydligt mer avslappnad i webbsändningen efteråt.

Vill SVT ändå fortsätta att satsa ungt och kvinnligt, ska man nog i alla fall ta och pröva Linnea Henriksson. Känns lite grann som att hon kan vara en naturbegåvning för jobbet…

I morgon kväll ser jag ”Anders tar parti” i SVT 1.

”Morden i Midsomer” blev ju bättre med Köpenhamn som spelplats. Stockholm nästa år?

John de Sohn. Mimade bakom en grammofon. Om tio år kommer många undra hur sjutton dj-fenomenet kunde bli så stort under några år.