Friska fläkten Lotta Schelin gör succé direkt.
Nu står det klart vilken elefant Erik Hamrén har varit i SVT-studion.

Det var klart på förhand.
Men det är nästan så att vi hade glömt det.
SVT hade en super-sub på bänken.
Bytet hade annonserats i förväg. Bytet var planerat.
SVT visste från start att Erik Hamrén inte höll för ett helt mästerskap. De hade en back-up att skicka in under sista kvarten. När Hamrén gått på pumpen om och om igen, när SVT haft problem att flytta ner sin stjärna i en mindre roll, när det verkade som mest hopplöst och stagnerat – ja då plockade SVT fram sitt ess ur den rockärm vi glömt bort.
När VM-studion öppnade sina dörrar till slutspelet var det som att någon öppnat ett fönster mot den där stranden vi alla kan se bakom myssoffan. Borta var den statiske, stele, tv-rädde Hamrén. Istället stod bredvid Nannskog och Pops en kvinna som född för att prata viktig fotboll i tv.
Lotta Schelin är en stor begåvning på fotbollsplanen. Och hon visade direkt att hon även är en stor begåvning i tv. Hon är antitesten till Hamrén. Hon formulerar sig som en tv-producents våta dröm – koncist, snabbt, verbalt, analysiskt. Det var en njutning att se.
Resten av gänget i studion fick direkt mer syre, mer liv, piggnade till. Stämningen var så mycket bättre att jag förstår att jag undervärderat det problematiska med SVT:s beslut att ta in Hamrén. Journalisterna har visat distans då de om bara några veckor ska hamna i ett granskande och kritiskt förhållande till Sveriges förbundskapten. Svårt att hitta teamkänsla och grupptillhörighet då. En elefant står ju i rummet.
Nu är elefanten borta, där står nu Lotta Schelin där, charmig och karismatisk, lätt att gilla.
Klart alla kan slappna av, öppna upp, släppa loss. Klart det blir bättre sändningar.
Den på SVT som tog beslutet att ta in Erik Hamrén borde ha förstått komplikationerna.
Men nu vänder vi blad.
VM:s mest dramatiska tid är här. SVT formtoppar.
Underbara dagar framför oss.

I kväll missar jag inte Holland-Mexiko i TV4.

He!
Slutspelet fick en kanonstart med rafflande matchen mellan Brasilien-Chile.

Eh?
Brandao – vart tog du vägen?

Vi ville ha analys, fotbollsnörderi, jätteuppladdning.
Vi fick morgonsoffans sportpanel.
Befria Johanna Frändén.

Äntligen är VM i gång.

Men det tog sin tid.
SVT prövade vårt tålamod ordentligt. Den timslånga sändningen inför Brasilien-Kroatien var trögstartad.
Efter en sketchig inledning med André Pops och Daniel Nannskog som kramades på stranden hamnade vi i den rätt läckra studion.
Där var uppdelningen glasklar.
Ståbord = analys.
Soffa = mys och lullull.
Vi inledde vid bordet där bromancen mellan Pops och Nannskog fortsatte och Erik Hamrén på flanken kämpade på med sina floskliga svar och sitt hackiga, krampaktiga, yviga kroppsspråk.
Men efter bara ett par minuter landade vi i soffan. Och med ens försvann all nerv. Man undrade nästan om man hamnat i en av alla dessa paneler i morgonsofforna.
Där satt en alldeles för avspänd David Fjäll. Där satt Brasilienkännarna Henrik Brandão Jönsson och Elisa PalhaI. Och där satt Johanna Frändén. Det var en plåga att se henne slösas bort på lulllull-snack. För här skulle det pratas allt utom just matchen och kampen vi snart skulle se. Det handlade om protester, vad härligt att det börjar, arenabyggena, Brasiliens problem, vidskeplighet bland brassefansen. Reportern Björn Nordling berättade i ett inslag om att han hade åkt taxi och vad han sett genom taxifönstret (typ ingenting).
Sås.
Jag väcktes inte ur dvalan förrän en övertänd Glenn Strömberg stod och vrålade i en ståuppa med Chris Härenstam inne på arenan.
Plötsligt var det puls i sändningen, syret vällde in, adrenalinpåslag. Nu var det VM-pepp igen. Då tände ståbordet till och började gorma frågor bort till stackars Johanna som satt fastnitad i soffan.
Jag kräver – KRÄVER! – att SVT omedelbart släpper in Frändén i en fri roll vid ståbordet. Varför inte göra ett rakt byte med Hamrén? Han känns mer lämplig att sätta på avbytarsoffan.

I kväll missar jag inte Spanien-Holland i VM.

He!
Pops kostym. Oerhört läcker, djupblå och fin.

Eh?
Domarens osynlighetssprej – var det så enkelt att lösa ett av fotbollens mest irriterande fenomen?