Hur summerar man ett år?
Kanske är det lite lättare än att sammanfatta ett helt liv på under två timmar.

Det enda dåliga med smarte satirikern Charlie Brookers årssammanfattning ”2014 Wipe” på BBC är att man tvingas vänta ett helt år på nästa. Med knivskarp ironi lyckas han sätta nyhetsåret i sitt sammanhang utan att missa de små bisarra detaljerna. Inslag om den virala succén Ice bucket challenge och hård mediekritik samsas sida vid sida. När han skildrar den islamiska staten IS grymheter är det med fokus på hur medierna hjälpt terroristernas pr-arbete genom att okritiskt måla upp den skräckbild de är ute efter att sprida.
Sök upp ”Charlie Brooker’s 2014 Wipe” på Youtube och begrunda varför vi saknar denna typ av underhållande mediekritik på svensk tv.

Att summera ett år är en sak – men hur sammanfattar man ett liv? 34 år efter Steve McQueens död firar SVT2 nyårsafton genom att visa en dokumentär om honom följt av klassikern ”Äventyraren Thomas Crown” från 1968. Historien om pojken som dumpades av sina alkoholiserade föräldrar, försörjde sig som ungdomsbrottsling och hänsynslöst kämpade sig fram för att bli en av Hollywoods största stjärnor är minst sagt makalös.
Det blir en hjältesaga om de där blå ögonen, den muskulösa kroppen, bilarna och den coola personan. Som den tysta, hotfulla ensamvargen förkroppsligade han maskulina ideal. Sidor som bara antyds, men som ex-fruarna Neile Adams och Ali MacGraw tidigare berättat om, är den våldsamma och svartsjuka. Kvinnorna skulle sluta jobba och acceptera hans ogenerade snedsteg, men när Adams svarade med samma mynt åkte hon på stryk.
När andra delar av hans privatliv tas upp, som att han var en oerhört kärleksfull far, blir det lite märkligt att de negativa aspekterna bara antyds. Särskilt som de fördjupar förståelsen av den maskulinitet han idealiserar.
Mer intressant är bilden av yrkesmannen McQueen och den tävlingsinriktade hänsynslöshet som tog honom till toppen. ”Otrygghet är en bra drivkraft” sade han själv. När hans vän påpekade den otroliga resa han gjort från yttersta fattigdom konstaterade McQueen, alltid med ett mörkt moln över sig:
– Vad får dig att tro att det är så här det kommer sluta för mig?

I dag ser jag dokumentären om skidpionjären Toini Gustafsson Rönnlund, SVT 1 16.00.

Ha!
”Den fjärde mannen” på SVT bjuder på helgens härligaste kriminalmys i tv-soffan.

Gah!
Det här att grevinnan och betjänten i nyårsklassikern hade en affär? Får en att se sketchen i ett helt nytt ljus.

Årskröniketerrorn har snart nått sin kulmen.

Viktiga händelser staplas på varandra och frågan är var det är värt att stanna till och reflektera.

”Rapports årskrönika” (SVT1) inleds starkt med Lisbeth Åkerman på plats vid gränsen till Syrien tillsammans med Mellanösternkorren Samir Abu Eid. Exakt nu, mittemellan julens och nyårets frosseri, påminns vi om ett av årets starkaste tv-inslag – Abu Eids möte med 9-årige Josef som skadats i en attack i Syrien. Blodet strömmar från pojkens huvud, han är chockad och medan han berättar tar känslorna över.

Det är ett litet barn som gråter, Abu Eid som lyssnar, hukad för att hamna på samma nivå, allvarlig och koncentrerad. Det är ett tv-inslag som borde förändra världen.

I stället är läget i Syrien nu ännu värre och de journalister som liksom Abu Eid försöker skildra Josefs och andra civilas öden blir själva måltavlor.

Samtidigt i Europa, utanför italienska Lampedusa, drunknar hundratals drömmar. Den eritreanske flyktingen Tesfay Tsegay hjälper själv till att ta hand om döda kroppar och beskriver de överlevandes plåga:

– It left us in our own minds.

Sedan accelerarar staplandet av nyhetshändelser. Tårtning av Jimmie Åkesson, ekonomiska kriser, vinster i välfärden, Harlem shake, katastrofen i Indonesien, bombningen i Boston, korvgrillning med Alliansen, lite Sture Bergwall, Avicii och Husbyuppror.

Rapport hanterar flodvågen efter bästa förmåga, för uppdraget att sammanfatta ett helt år på en timme är självklart omöjligt. Men vad var verkligt viktigt? Hur ska vi skärpa oss och göra bättre 2014?

Hos BBC i Storbritannien hittar jag ett av många svar. De har låtit satirikern och ”Black mirror”-författaren Charlie Brooker ge sin egen syn på året i  ”2013 Wipe”. Det är en årskrönika som inte liknar någon annan, med ämnen som sträcker sig från klimatkrisen till ”Breaking bad”. Det handlar inte bara om vad som hänt, utan minst lika viktigt om hur medierna rapporterat händelserna. Brookers kritiska analys når överallt.

Sverige behöver desperat en sådan röst.

På nyårsafton ser jag Monty Pythons ”Meningen med livet”, TV 3 22.30.

Ha!

De makalösa birollerna i ”Fröken Frimans krig” – Maria Kulle, Lena T Hansson, Ulla Skoog. Sluta ge alla huvudroller till upphöjda genimän som Persbrandt och kolla hitåt i stället.

Gah!

Scorpions förklarar i ”Hitlåtens historia” att de genom att spela i Ryssland ville ”ge något tillbaka efter allt Tyskland gjort mot Sovjet under andra världskriget”. Så…generöst.