Han är en viktpendlande, elak tjockis förälskad i sig själv och jättepenisar.

När James Franco åker på stryk är det kollegan Jonah Hill som får flest blåmärken.

Tidigt på morgonen svensk tid sändes ”The roast of James Franco” på amerikanska Comedy Centrals sajt (söndag kväll visas den även på traditionell tv i Sverige).

Hollywoodstjärnan, som är känd för att göra udda karriärval (såpopera, egen realityserie om konst, universitetsstudier), går i fotspåren av skandalstjärnor som Charlie Sheen, David Hasselhoff och Pamela Anderson och låter sig hånas i en komisk gängattack. Skillnaden är att han är en hyllad, framgångsrik multiartist på toppen av sin karriär snarare än en offentlig slagpåse på halvdekis.

Men det innebär inte att attacken blir mindre grov.

– Jag tror att James varken är gay eller straight, han kan inte öppna ögonen tillräckligt för att se vem han ligger med, skämtade Sarah Silverman.

Franco får veta att han kisar och ser puckad ut, gör dåliga filmer, gillar sex med män och var värdelös som Oscarvärd. Men alla svingar vilt mot varandra. När Franco går upp för att ge svar på tal tackar han först sin vän Jonah Hill som för hans skull genomlidit så många skämt om sin viktpendling. Indiskättade Aziz Ansari får höra att han ”charmat publik och ormar i åratal” men gör en lysande comeback:

– Tack för att ni reste tillbaka till 1995 för de där skämten om indier.

Andy Samberg har en intelligent skruv på formatet när han låtsas få in träff efter träff på sina offer, medan skämten i verkligheten är på hans egen bekostnad.

– Din pappa är från Indien och mamma från South Carolina, hur känns det att ha ett unikt perspektiv på hur det är att vara amerikan, din skithög! säger han till Ansari.

Överlag är det humorleverans på absolut toppnivå, med stöd av en stab skickliga manusförfattare bakom kulisserna.

Som en självironisk Franco uttrycker det:

– Det här är min största konstinstallation någonsin. Jag kallar den ”Helskinnat geni under attack” och det här är mitt mästerverk.

Onsdag kväll ser jag ”Uppdrag granskning” (SVT 1) kl 20.

Ha!

”Idol” (TV 4). För fina ungdomar och Kakan Hermanssons stora hjärta.

 Gah!

”Idol” (TV 4). Tanken på att denna jury förväntas utse framtidens artister är beyond deppig.

”Arrested development” (Netflix) är tillbaka efter sju år.

Första intrycket är…försiktig glädje.

Du som är känslig för spoilers från de två första avsnitten ska sluta läsa nu.

Det är visserligen länge sen vi kunde räkna med att man ser program på den tid de är tablålagda (även om vi ibland låtsas som det). Därav fascinationen vid allt som är ”live” – den enda tv man kan räkna med är exklusiv för nuet och fri från valfrihet.

Strax före lunch på söndagen lades 15 nya avsnitt av ”Arrested development” (”Firma Ruffel & Båg” som det hette på TV4) ut på Netflix. Den dysfunktionella familjen Bluth, som i de tre första säsongerna kämpade med ett familjeföretag i gungning, en fifflande patriark och utbredd arbetsskygghet, är tillbaka.

De två första avsnitten fokuserar på sonen Michael (Jason Bateman) och hans pappa George Sr (Jeffrey Tambor). Michael, som tidigare var familjens stöttepelare, har tappat fotfästet efter en rad katastrofala affärer och flyttat in i sonen George Michaels (Michael Cera) studentrum på college. Han försöker i desperation sälja sin kropp till Lucille 2 (Liza Minnelli) som nu har kontroll över familjeföretaget. George Sr försöker samtidigt tjäna pengar på spirituell vägledning i en svetthydda ute i öknen.

Det är roligt. Kreativiteten och energin finns definitivt kvar i serien.

Men samtidigt som det är fint att träffa sina vänner igen är känslan bitterljuv. De där sju åren som gått syns särskilt på kusinerna George Michael och Maeby Fünke (Alia Shawkat) som lämnat tonåren långt bakom sig. Vi har mycket tid att ta igen.

Upplägget för de nya avsnitten är sannolikt nödvändig, men problematisk. Rollfigurernas liv de senaste åren måste skildras, vilket ibland ger en lite redovisande känsla. Mina favoriter Dr Tobias Fünke, ”the never-nude” (David Cross), och Buster (Tony Hale) skymtar bara förbi i de första avsnitten. Min tröst är att deras tid kommer komma.

Att så kända skådespelare som Kristen Wiig och Seth Rogen gör gästinhopp är bara distraherande. Undantaget är John Slattery (Roger Sterling i ”Mad Men”) som åtminstone ser rolig ut som utskämd narkosläkare.

I kväll ser jag ”Top model”, TV 3 kl 20.

Ha!

Författaren Sami Said var underhållande avig i ”Babel” (SVT2).

Gah!

”Men’s night” i ”Partaj” (Kanal 5) med underhållning för ”manliga män” med Ulf Brunnberg ligger deprimerande nära verkligheten.

Tv-krönika 26 maj