Tre Tour de France-vinnare förlorade livet i första världskriget.

De bytte helvetet längs leriga landsvägar mot döden i ingenmansland.

När mörklockige Octave Lapize nådde toppen av Tourmalet i Pyrenéerna, utmattad och jävlig, utbrast han ett ilsket ”mördare!” åt arrangörerna som lagt denna tuffa bana. Året var 1910 och han skulle ta sin enda vinst i Tour de France, sju år senare sköts han ned i sitt plan ovanför den franska gränsen.

Ett 60-tal ytterligare cykelprofiler förlorade livet i det krig som skulle bli slutet på alla krig. I år är det hundra år sedan skotten i Sarajevo och Tour de France hedrar sina fallna hjältar genom att passera minnesmonument som Menin gate i Ypres och Verdun, där ett tio månader långt och blodigt slag stod 1916.

Under lördagens etapp mellan Tomblaine och La Mauselaine i bergsmassivet Vogeserna ger kommentatorerna Roberto Vacchi och Anders Adamson (Eurosport) den historiska bakgrunden åt en handfull minnesmonument. Förutom parets kunskap om sporten, aldrig sinande ström av anekdoter och stensäkra näsa för dramatik lyckas de även placera in sporten i sitt landskap, samhälle och historia.

– Sluta slötitta! läxar Adamson skämtsamt upp en tittare som skickat in en extra dum fråga. De rätt odramatiska första timmarna av loppet fylls utan problem med innehåll – vi får bland annat se en enorm glada segla över trädtopparna.

Denna sommar när tv-tablån är full av dokumentärer om första världskriget finns historien helt naturligt med i alla sändningar från Tour de France. Troligtvis gör det den ganska unik bland sportsändningar. Men desto mer värd att älska.

En lördag år 2014 trampar den spenslige 27-åringen Blel Kadri i från alla konkurrenter mot toppen och tar sitt livs seger. Han har inget med totalsegern att göra, om den kämpar Alberto Contador och Vincenzo Nibali, men han är fransman och har precis vunnit den åttonde etappen av Tour de France. Regnet och tröttheten är som bortblåst.

I kväll ser jag VM-finalen i fotboll mellan Tyskland och Argentina (TV4, 21.00). Naturligtvis.

Ha!

Orientering är bisarrt som tv-sport (bilder av skog och en gps-karta som doftar Lantmäteriet 1977). Men VM i Trentino (SVT2) blir rätt spännande, en bulgar tappar en lins och sen vinner de svenska herrarna stafetten.

Gah!

Diamond league i Glasgow (SVT1) kändes tyvärr avslaget. Inget folk, inget händer.

Det kommer alltid en punkt i nya vänskaper när ögonbryn förundrat rynkas:

– Vi måste prata om det här med cyklingen.

Efter etappens sista dramatiska kilometrar ropar Eurosport-kommentatorn Roberto Vacchi euforiskt:

– 110 år gammal är Tour de France värd den här presenten!

I en relativt ljummen etapp på pappret har en grupp gått loss och attackerna avlöser varandra. Det är full gas som gäller och en fanatisk publik i franska Lyon eggar på cyklisterna tills stjärnspurtaren Mark Cavendishs hjälpryttare Matteo Trentin, 23, vinner sin allra första stora seger. Cavendish twittrade på lördagen att han sett många lagkamrater vinna genom åren men Trentins seger var den första som fått hans ögon att tåras.

Den överraskande dramatiken i spurtetappen dagen innan har höjt temperaturen på ett Tour de France som skulle bli en promenadseger för britten Chris Froome och hans dominanta lag Sky. Sen kom de starka kantvindarna och skönheten i laget Omega Pharma-Quicksteps pyramid och Saxo-Tinkoffs sista ryck när de körde ifrån Froome och klungan.

Att bli upphetsad av en vacker kantvindsforcering kan tyckas märkligt. Liksom att vi inte ger upp cykelsporten efter alla dopingskandaler.

Men när sportens alla egenheter dechiffrerats har giftet hunnit sprida sig i blodet. Spurtare, begsklättrare, tempospecialister, hjälpryttare och avancerad lagtaktik bildar ett unikt universum. Och Eurosports suveräna kommentatorer Vacchi och Anders Adamson guidar oss igenom det med kärlek och kunskap.

På SVT Play finns den märkliga dokumentären ”Kungen av Mont Ventoux” där några av vinnarna i Tour de Frances klassiska bergsetapp ställs mot varandra i ett virtuellt lopp. För vem var egentligen snabbast av legendarer som Eddy Merckx och Marco Pantani?

Snart står det klart att historierna runtomkring är det mest intressanta. Britten Tom Simpson som efter att ha tagit en kombination av alkohol och amfetamin föll ihop död nära toppen 1967. Eller bilden av Pantani och Lance Armstrong sida vid sida i omänsklig fart – några år senare skulle den ene hittas död i en kokainöverdos på ett hotell i Rimini medan den andre avslöjades som världens störste fuskare.

I cyklingen är mörkret ständigt närvarande. Och idag är det dags igen. Mont Ventoux ska bestigas och Simpsons minnesmärke passeras. Favoriten Froome måste visa vad han går för.

I kväll ser jag Norge-Holland i fotbolls-EM (TV4).

Ha!

Edda Magnason som spelar Monica Zetterlund i den kommande filmen är nästan lika självlysande som originalet i ”Sommarkväll” (SVT1).

Gah!

”Har du spelat präst någon gång?” frågar Anne Lundberg Rolf Lassgård. ”Nej” svarar han. ”Men HÄR kommer en som spelat präst…” Jag kräver tillbaka denna halvminut av meningslös övergång, SVT.

Meningen med livet är en orkester av apor.

Traktorkenta, Janke och Anna Book har nästan övertygat mig.

”Livet är loppis” (SVT1) kämpar i uppförsbacke. Min bild av det populära helgnöjet är oceaner av skräp, pushiga försäljare och en skrämmande framtid som deltagare i dokumentärserien ”Hoarders”.

Ärligt talat tar det ett tag innan jag sänker garden. Loppisförsäljaren Mattias tycker att det är ”bra att lära barnen att saker har ett andrahandsvärde” och kör en aggressiv säljpitch för en förskräckt liten dam. Tack och lov går hon därifrån.

Glädjen i att fynda, rensa ut sin garderob och göra en bra affär är det som driver loppisvärlden. Men det finns något djupare där också.

Kärleken till föremålen.

Antikexperten Gunnar och samlarparet Mats och Agnetha går runt hemma bland sina fynd, tittar på dem, tänker på deras historia och njuter av sällskapet.

Man behöver inte går så långt som Eija-Riitta från Liden som gifte sig med Berlinmuren (och blev känd i Filip & Fredriks ”100 höjdare”), men ibland tänker jag på henne när jag ser ”Livet är loppis”.

Det ska sägas att dokumentären knappast kommer att revolutionera tv-världen.

Filmaren Peter Gaszynski har mött några olika försäljare, bland andra ”Samba Sambero”-Anna Book (!), och köpare för att prata om deras hobby – det är små klipp ur verkligheten utan större sammanhang.

Alla dessa prylar. Frågan ”vad ska man ha den där till egentligen?” får sällan ett konkret svar.

Gunnar förklarar att en hel orkester med porslinsapor är värd ca 5-6000 kr. Rekvisitören Janke berättar om hur noga Ingmar Bergman var när han bedömde loppisfynden till den berömde regissörens uppsättningar. Samtidigt sveper Traktorkenta en öl och säljer ännu en bildel.

Det är spretigt, knasigt och ganska vackert.

På tisdag ser jag David Cronenbergs ”Videodrome”, SVT 1 23.20.

Ha!

Det är vetenskapligt bevisat omöjligt att vara olycklig dessa Tour de France-veckor. Vacchi och Adamsson kommenterar årets sporthöjdpunkt för Eurosport.

Gah!

”Debatt Almedalen”. Inga skämskuddar är stora nog att gömma sig bakom.

Bloggbonus: Missa inte den lysande dokumentären ”Bill Cunningham New York” som sänds i repris av SVT nu.