STOCKHOLM. Han tror att Barack Obama vinner valet.
Men 2016 hoppas John Podesta, 63, på att ha en Clinton som president igen.

Han föredrar vanligtvis att jobba bakom kulisserna och låta andra sköta snacket.
Men i samband med gårdagens Anna Lindh-seminarium i Stockholm, där 30 politiker från olika delar av världen samlades för att prata kapitalism och arbetsmarknad, gick han med på att träffa Aftonbladet och analysera det kommande presidentvalet.
– Jag tror Obama vinner. Han gick starkare ut ur konventet. Hans tal, Bill Clintons tal och Michelle Obamas tal höll ihop bättre än republikanernas, säger John Podesta.

Han är 63 år gammal. Var Bill Clintons stabschef. Ansvarig för övergången när Obama blev president. Han är mannen som övertalade Hillary Clinton att ta jobbet som utrikesminister, och den som nu uppmuntrar henne att försöka bli president 2016.
– Jag hoppas att hon gör det, säger han.
– Och skulle Bill Clinton kunnat bli vald igen hade han nog blivit det också. Men först ska president Obama få fyra år till.

Men han får inte ställa upp 2016. Och om Hillary inte vill?
– Då hoppas jag nog på Martin O’Malley eller Andrew Cuomo 2016.
Svenskar är väldigt intresserade av USA-valet. Varför tror du?
– Om man ser det på basnivå: vår ekonomi påverkar er. Men det handlar också om det globala perspektivet, vilken värld vill vi alla leva i? En framtid där vi utelämnar, eller en värld där vi inkluderar? USA står inför ett extremt val med två genuint olika människor, och det val vi gör kommer att ha en stor påverkan.
Kan du försöka förklara mer i detalj vad du anser skulle bli skillnaden mellan ett USA med Barack Obama som president och Mitt Romney som president?
– Det är en stor skillnad. Obama fokuserar på medelklassen, medan Mitt Romney vill gå tillbaka till den sortens samhälle som drog ned oss i den stora depressionen.
Han börjar skratta.
– …men så är jag ju också lite partisk.

Du var med Bill Clinton i åtta år i Vita Huset. Berätta om ditt bästa minne från den tiden?
– Dels varje gång när jag stod bredvid när presidenten skrev under nya lagförslag eller regleringar som gjorde att vissa grupper, människor med olika handikapp eller barn som levde i fattiga familjer, när besluten påverkade dem och man visste att ”det här kommer att ge dem ett bättre liv”, det var starkt.
– Och sedan var det en annan sak som Bill Clinton jobbade mycket för, att bevara vackra delar av USA för våra barn och barnbarn. Jag minns när vi åkte helikopter över Grand Canyon precis efter att det drivits igenom att den norra delen skulle bli nationalmonument. Vi flög där och så landade vi någonstans, helt öde. Vi gick ut och när vi stod där så insåg jag att våra barn och våra barnbarn och deras barn kommer att kunna njuta av det där. Att det platsen kommer att vara där, så där, för alltid, på grund av det vi gjort. Det ögonblicket glömmer jag aldrig.

Enligt The New York Times så sa Barack Obama så sent som i förra veckan nej till Netanyahus förslag om en ”tydlig linje”.

Hur Mitt Romney ställer sig i Iranfrågan är inte helt tydligt. Han har vid flera tillfällen sagt att han ”stöder sanktioner” när det gäller landet, men han har inte gått in vidare i detalj vad det innebär.

STOCKHOLM. Det är bara ett par veckor kvar till de fyra debatterna i oktober. 
Totalt ska Mitt Romney och presidenten mötas vid tre tillfällen, Paul Ryan och Joe Biden vid ett.
Nu övar republikanerna för fullt – med två stand ins. 

USA:s tidigare biträdande justitieminister, Ted Olson, har fått rollen som Joe Biden i Paul Ryans förberedelser inför debatten mellan de båda vicepresidentkandidaterna. Det bekräftade Mitt Romneys team i går.

”Joe Biden har tillbringat över 40 år med att arbeta politiskt. Det finns få människor med mer erfarenhet när det gäller att debattera än honom, och vi tar den här debatten på största allvar” skriver Brendan Buck, talesman för Paul Ryan, i ett mail till Politico.
”Ted Olson är en av USA:s mest skickliga processförare och precis den sorts motståndare som behövs för att förbereda Paul Ryan för Joe Biden”, fortsätter han.

Ted Olson är republikan och arbetade under Bush administration, men han är också en stor förkämpe för homosexuellas rätt att gifta sig och har högljutt protesterat mot Kaliforniens förbud mot samkönade äktenskap.
Själv har han varit gift fyra gånger. Hans tredje fru, Barbara Olson, var en av passagerarna på det kapade planet American Airlines 77, som kraschade in i Pentagon den 11 september 2001 – hans födelsedag.
2010 utsåg tidskriften Time honom till en av världens 100 mest inflytelserika personer, och enligt Romneys talesperson har Ted Olson redan börjat förbereda sig för att spela Biden.

Det är sedan tidigare känt att den republikanske senatorn Rob Portman från Ohio kommer att spela Barack Obama under Mitt Romneys förberedelser inför sina tre debatter. Portman arbetade som jurist i Vita huset under George H.W. Bush och som lobbyist under George W Bush.
Ett tag trodde många att Mitt Romney skulle utse honom som vicepresidentkandidat.

Debatterna mellan president Obama och Mitt Romney äger rum 3, 16 och 22 oktober.
Debatten mellan vicepresident Biden och Paul Ryan äger rum den 11 oktober.

STOCKHOLM. På tisdag åker Barack Obama till New York för att samla in pengar till sin omvalskampanj.
Samtidigt passar han på att svänga förbi David Letterman för sjunde gången.
Att visa upp nya sidor, eller dolda talanger, är ett väl beprövat presidentknep.

Som sagt.
Valtider gör att den som är – och den som vill bli – USA:s president säger ’ja tack’ till en hel del tv-intervjuer. För andra gången sedan han blev president, och för sjunde gången sammanlagt, passar Obama på tisdag på att besöka CBS studio och spela in ”Late Show with David Letterman.”

Precis som med Mitt Romneys besök hos Kelly Ripa är tanken att visa en mjukare och gladare sida av en annars allvarlig kandidat. Det är en taktik som går way back, eller för att vara exakt, 20 år tillbaka i tiden.
1992, när Bill Clinton fortfarande ’bara’ var guvernör i Arkansas beslutade han sig för att gästspela på the Arsenio Hall show. Iklädd solglasögon rev guvernören av ett saxofonsolo på Elvis gamla slagdänga ”Heartbreak hotel”… och ett tag senare vann han valet över George HW Bush.
…Nu innebär det inte att man per automatik vinner val genom att besöka pratshower och visa upp oanade talanger, men att ha tittarnas gillande är viktigt. Och folk kollar på Letterman.

Även Mitt Romney har besökt ”Late Night” vid totalt tre tillfällen. En gång var det en intervju, och två gånger var han där och presenterade Lettermans ”Top 10”.

Och slutligen… HÄR har CNN samlat ihop 1 minut och 48 sekunder av dolda talanger från tre olika presidenter.
En sjungande Obama, en saxspelande Bill Clinton… och ja, om du dessutom vill se George W Bush när han går loss på en trumma så är det väl värt ett klick.

Valtider. Gotta love it.

STOCKHOLM. Som sagt, valkampen har fått vänta ett par dagar.
I går kväll landade planet med kvarlevorna av de fyra amerikaner som dödades under oroligheterna i Benghazi.
Både presidenten och utrikesministern var på plats.

Här är Obamas tal – som han höll klockan 20.45 svensk tid igår kväll – i sin helhet (på engelska):

”Scripture teaches us “Greater love hath no man than this, that a man lay down his life for his friends.” Glen Doherty never shied from adventure. He believed that, in his life, he could make a difference – a calling he fulfilled as a Navy SEAL. He served with distinction in Iraq and worked in Afghanistan. And there, in Benghazi, as he tended to others, he laid down his life, loyal as always, protecting his friends. Today, Glen is home.

Tyrone Woods devoted 20 years of his life to the SEALs – the consummate “quiet professional.” At the Salty Frog Bar, they might not have known, but “Rone” also served in Iraq and Afghanistan. And there, in Benghazi, he was far from Dorothy and Tyrone Jr., Hunter and little Kai. And he laid down his life, as he would have for them, protecting his friends. And today, Rone is home.

Sean Smith, it seems, lived to serve – first, in the Air Force, then, with you at the State Department.
He knew the perils of this calling from his time in Baghdad.
And there, in Benghazi, far from home, he surely thought of Heather and Samantha and Nathan. And he laid down his life in service to us all.
Today, Sean is home.

Chris Stevens was everything America could want in an ambassador, as the whole country has come to see – how he first went to the region as a young man in the Peace Corps, how during the revolution, he arrived in Libya on that cargo ship, how he believed in Libya and its people and how they loved him back. And there, in Benghazi, he laid down his life for his friends – Libyan and American – and for us all. Today, Chris is home.

Four Americans, four patriots – they loved this country and they chose to serve it, and served it well. They had a mission and they believed in it. They knew the danger and they accepted it. They didn’t simply embrace the American ideal, they lived it. They embodied it – the courage, the hope and, yes, the idealism, that fundamental American belief that we can leave this world a little better than before. That’s who they were and that’s who we are. And if we want to truly honor their memory, that’s who we must always be.

I know that this awful loss, the terrible images of recent days, the pictures we’re seeing again today, have caused some to question this work. And there is no doubt these are difficult days. In moments such as this – so much anger and violence – even the most hopeful among us must wonder.

But amid all of the images of this week, I also think of the Libyans who took to the streets with homemade signs expressing their gratitude to an American who believed in what we could achieve together. I think of the man in Benghazi with his sign in English, a message he wanted all of us to hear that said, ”Chris Stevens was a friend to all Libyans. Chris Stevens was a friend.”

That’s the message these four patriots sent. That’s the message that each of you sends every day – civilians, military – to people in every corner of the world, that America is a friend, and that we care not just about our own country, not just about our own interests, but about theirs; that even as voices of suspicion and mistrust seek to divide countries and cultures from one another, the United States of America will never retreat from the world.  We will never stop working for the dignity and freedom that every person deserves, whatever their creed, whatever their faith.

That’s the essence of American leadership. That’s the spirit that sets us apart from other nations.  This was their work in Benghazi, and this is the work we will carry on.

To you — their families and colleagues — to all Americans, know this: Their sacrifice will never be forgotten.  We will bring to justice those who took them from us.  We will stand fast against the violence on our diplomatic missions.  We will continue to do everything in our power to protect Americans serving overseas, whether that means increasing security at our diplomatic posts, working with host countries, which have an obligation to provide security, and making it clear that justice will come to those who harm Americans.

Most of all, even in our grief, we will be resolute.  For we are Americans, and we hold our head high knowing that because of these patriots — because of you — this country that we love will always shine as a light unto the world.

”Greater love hath no man than this, that a man lay down his life for his friends.”

The flag they served under now carries them home.  May God bless the memory of these men who laid down their lives for us all.  May God watch over your families and all who loved them.  And may God bless these United States of America.”

STOCKHOLM. En femtedel av alla barn i USA lever i fattigdom – totalt 16,1 miljoner barn.
Och sju miljoner pojkar och flickor har ingen sjukförsäkring den dagen de behöver gå till doktorn.
Det visar en ny rapport från amerikanska statistiska centralbyrån.

En väldigt lång och väldigt dyster rapport landade precis i inkorgen.
Rapporten, som går under namnet ”Income, Poverty, and Health Insurance Coverage in the United States: 2011” visar tydligt exakt vad det är som Barack Obama eller Mitt Romney måste ta itu med.

Allt som allt är det över 46 miljoner människor som ligger under fattighetsgränsen. Värt att notera är att för mellanklassamerika har medelinkomsten sjunkit med 1,7 procent jämfört med året innan, men för de fem rikaste procenten i landet har inkomsten i snitt ökat med 5,1 procent under samma period.

Ni kan läsa hela rapporten själva HÄR, men i korthet kommer den fram till följande:

STOCKHOLM. Väljarna i Missouri verkar inte uppröras för mycket av Todd Akins kommentarer.
I den senaste mätningen från firman Citizens United leder han ed fem procent över konkurrenten Claire McCaskill.
Och samma mätningar visar att Romney är långt före Obama i Missouri. 

2008 var det på håret. Då vann John McCain delstaten Missouris röster över Barack Obama med knappt 4 000 röster.
Men sedan dess verkar invånarna ha svängt rejält åt höger, om man ska tro högerorienterade Wenzels Strategies och Citizens Uniteds senaste mätning, som gjordes på 850 tillfrågade.

Enligt dem har Akin för tillfället en ledning med fem procent över Claire McCaskill, 48 mot 43 procent, medan Mitt Romney enligt den här mätningen skulle vinna med hela 57 procent mot Obamas 38.

Det ska tilläggas att Wenzels Strategies har egna intressen i att valet svänger åt höger och att Citizens United bara är en av flera mätningar i området. Men det var den senaste jag hittade, och att en majoritet av 850 tillfrågade ändå håller på Akin tycker jag är anmärkningsvärt.

STOCKHOLM. Här är oktober månads omslag till tidningen Esquire.
Man måste gratulera dem för exceptionellt bra tajming.  

”Our society, the pussy generation, is going to let [killers] live for years before they start peeling them off and executing them.”

Om någon nu hade trott något annat så är det kommande numret av Esquire bevis: Clint Eastwood gillar verkligen inte president Obama.

”Det finns två typer av människor i världen… ”jag”-människor och ”vi”-människor. Jag har alltid försökt att vara en ”vi”-människa. Jag tror att vår president är en ”jag”-människa. Han får det att låta som att det var han själv som dödade Usama bin Laden” säger Eastwood i intervjun, som gjordes en månad innan det numera ökända talet på republikanernas konvent, när Eastwood pratade med en stol där en osynlig Obama satt.

Eastwood säger till reportern att han tror att presidenten är förälskad i själva tanken på makt, på att bestämma.
”Kan du tänka dig att vara omringad av människor hela tiden? Jag skulle hata det, men han verkar älska det, allt som är fängslande med att ha makt. Han sa att om han misslyckades med sina första fyra år så skulle han inte försöka bli omvald, men nu står han här, med en arbetslöshet på åtta procent, och gör allt han kan för att behålla makten.”

Clint Eastwood var också väldigt villig att diskutera dödsstraffet, som han vurmar innerligt för. Han berättade i intervjun att ”varenda man” stod bakom dödsstraffet, som han dock tyckte hade blivit alldeles för mjäkigt nuförtiden:
”Batterisyra duger utmärkt”, filosoferade han.

Snygg tidningsetta, för övrigt.
Och väldigt roligt att han sitter på en stol/pall.

STOCKHOLM. Plötsligt hamnade valet i november i skymundan.
Fyra amerikaner dödades i Libyen på onsdagen och Barack Obama fick agera president, inte valkandidat.
– Rättvisa kommer att skipas, sa han.

Tillsammans med Hillary Clinton mötte presidenten presskåren i Vita Husets rosenträdgård, bara timmar efter beskedet att USA:s ambassadör i Libyen, Chris Stevens, 52, dödats tillsammans med tre andra amerikaner i en raketattack mot det amerikanska konsulatet i Benghazi.
Under presskonferensen hyllade Obama Stevens för hans jobb i Libyen och sa att både han själv och Hillary Clinton ”ofta förlitat oss på hans kunskap”.

Attacken ska enligt CBS News ha genomförts av en grupp militanta islamister, som hämnd för den nygjorda amerikanska filmen ”Muslimernas oskuld”, som förolämpar profeten Muhammed och bland annat målar ut honom som sexförbrytare.
En av de som ska ha visat den är pastorn Terry Jones från Florida, som tidigare bland annat arrangerat Koranbrännarbål. Ambassadören var på en kort visit i Benghazi när konsulatet attackerades av flera raketer. Det var samtidigt även oroligt i Kairo där demonstranter rev ner den amerikanska flaggan från USA:s ambassad.

– USA är ett land som accepterar allas tro. Det finns absolut ingenting som rättfärdigar den här sortens meningslöst våld. Ingenting. Världen måste stå enad och fördöma den här sortens brutala handlingar, sa Obama och berättade att han tidigt kontaktades av representanter för Libyens regering som fördömde dådet.
Även Hillary Clinton har talat med Libyens president, som säger sig vara bestört och som ”vill hjälpa till på alla sätt han kan” att hitta de skyldiga.
– Det här var en liten och extrem grupps attack. Det var inte en attack vare sig från Libyens folk eller dess regering. Var än Chris och hans team reste i landet, som är svårt präglat av krig och tyranni, behandlades de som vänner, säger hon.

Obama har efter attacken beordrat förstärkt säkerhet vid alla USA:s ambassader och konsulat utomlands, och även skickat medarbetare som anses befinna sig i ”riskzoner” till säkrare ställen.
För även om attacken inte på något sätt har med det amerikanska valet att göra så är det en viktig signal hur presidenten agerar de närmaste dagarna.

En av Obamas viktigaste punkter mot Mitt Romney i valkampen är just dennes inställning till utrikespolitik. Obama har tidigare sagt att Romney ”skjuter först och siktar sedan” och att när man är president ”kan man inte göra så. Man måste tänka över konsekvenserna innan man agerar”. Men att inte snabbt hitta de ansvariga nu, och ställa dem till svars, skulle få Obama att verka som den svaga ledare som republikanerna säger att han är. Det är det sista han behöver mindre än två månader innan valet.

Och Mitt Romney då?
Han skickade blixtsnabbt ut ett pressmeddelande där han fördömde Obamas agerande.
”Jag är djupt upprörd över attackerna mot amerikanska diplomatiska beskickningar i Libyen och Egypten. Det är skamligt att Obama-administrationens första reaktion inte var att fördöma attackerna utan att sympatisera med dem som genomförde attackerna” sa Romney.

STOCKHOLM. Det anses av många vara det demokratiska konventets i särklass bästa tal.
Men nu försöker Bill Clinton att ge Barack Obama lite av stjärnglansen efter att han lyfte taket i Time Warner Arena i Charlotte.
– Obama hjälpte mig att skriva det, säger han.

Under kategorin vara på rätt plats vid rätt tillfälle så vann tre amerikanska journalister i går en jackpott. När de hade slängt i sig en bit mat i the Biltmore Hotel och var på väg ut mötte de en pratglad Bill Clinton i lobbyn, som precis kom från Florida International University där han hållit ännu ett tal. Han berättade då för dem om sitt tal förra tisdagen, och avslöjade att Obama hade fått se hela talet på tisdagsmorgonen, cirka 14 timmar innan Bill Clinton stod och höll det i arenan.

Enligt den forne presidenten har den nuvarande hjälpt till med ”väldigt viktiga” synpunkter. Han ville inte berätta exakt vad det gällde, men sa att områdena var Medicare och socialbidragsreformer. Bill Clinton sa också att han fått hjälp av bland andra chefen för USA:s nationalekonomiska råd, Gene Sperling, som han även brukade vända sig till när han själv var president.

Han berättade också att han och Obama pratar ”när han ringer mig”.
Clinton förklarade: ”Jag vet hur stressigt det är att vara mitt i en omvalskampanj, man har inte tid för oanmälda samtal. Obama vet hur han får tag på mig om han behöver mig”.

Clintons kampanjande för Obama fortsätter i dag. För de av er läsare som råkar befinna er i Orlando och känner för att hänga med Bill så håller han ett möte på The Grand Ballroom, Rosen Plaza, klockan 16.30.

…Och avslutningsvis, dagens boktips:
När Clinton mötte reportrarna gick han och höll Milica Z. Bookmans nya bok ”Do They Take Credit Cards in Heaven?” i handen.
If it’s good enough for the prez…