CHARLOTTE. Minns ni när Lars Ohly sa att han spelat fotboll mot legenden Nacka Skoglund?
Well, nu är det dags igen. 
Paul Ryan tvingas krypa till korset efter att hans berättelse om sin maratonhistoria inte riktigt stämmer.

CHARLOTTE. Let’s get this party started.
Ungefär samtidigt som jag landade i Charlotte i dag kom även några av de partysugna delegaterna från Las Vegas.
”I’m ready” ropade en glad kvinna om och om igen vid bagagebandet.
Men fackförbunden skippar festen.

Min kollega Pär Karlsson, som har svart bälte i, och bloggar om, svensk politik, mejlade mig en intressant länk nu i samband med att nästa konvent drar i gång.
Den gick i korthet ut på att facket är förbannade på Obama.

När demokraternas konvent hölls i Denver för fyra år sedan öppnade amerikanska elektrikerförbundet (IBEW) stora plånboken och donerade motsvarande 7 miljoner kronor till cirkusen i Colorado. I år är summan noll kronor.
Anledningen är att facket är missnöjda att partiet valt delstaten med den lägsta organisationsgraden i hela landet. I Charlotte finns inte ett enda hotell med fackligt organiserad personal.
En skandal, tycker Jim Spellane, förbundets talesman, som säger att ”det är bättre att använda medlemmarnas pengar till fältarbete för att mobilisera väljare i november”.

Och det är inte bara elektrikerförbundet som är förbannade på Obama och hans gelikar. Ett dussintal andra förbund har valt att gå samma väg, att stänga plånboken och bojkotta partyt, vilket får stora konsekvenser. Eftersom konventet börjar dagen efter högtiden Labor day hade gatufester arrangerade av fackförbunden, där man säljer korv och läsk och samlar in pengar åt partiet, varit nödvändiga för en president vars kampanjkassa sinar betydligt snabbare än konkurrentens.

Så varför valde han då en så fackfientlig stat?
Anledningen är naturligtvis samma som varför Romney valde Florida. North Carolina är en viktig stat där Obama måste bli omvald av invånarna, för att stanna kvar vid makten. Då får fackförbunden väljas bort.

Men bråken med facken verkade inte bekymra delegaterna som landade på lördagskvällen på Charlotte Douglas Airport.
– Vi är här för att ha det fantastiskt, sa Linda Cavazas och Loretta Harper från Las Vegas innan de försvann iväg.

TAMPA. Det sägs ju att Romneys stora problem är att få kvinnornas röst.
Att han verkar för stel, för mycket businessman.
…Och att hela abortdiskussionen som blossat upp verkligen var det sista han behövde.
Jag blev nyfiken och frågade fem kvinnor som alla är registrerade som republikaner två frågor:

1. Vad är din personliga syn på abort?
2. Kommer du att rösta på Mitt Romney?

Här är deras svar:

Onda Marin, 63, Tampa, Florida:
– Ingen gillar abort. Men ibland är det nödvändigt. Jag har varit republikan väldigt länge, men det är faktiskt en av anledningarna till att jag inte har bestämt mig i valet. Det som sker i sovrummet är din privatsak och du ska inte behöva gå till en domare och stå till svars för det. Jag är just nu 50-50 på om jag ska rösta på Obama eller Romney.

Phyllis Davis, 73, Vanwurst, Ohio:
– Ett foster är ett liv. Om det är gjort i kärlek ska det få leva. Annars, om det blivit till genom våldtäkt eller incest, så ska mamman åtminstone få välja. Men även barn som blivit till av våldtäkt kan få en bra uppväxt. Och ja, självfallet ska jag rösta på Romney.

Angela Burchfield, 40, St Petersburg, Florida:
– Jag har faktiskt gjort en abort, för sex år sedan. Jag ville det inte, men jag blev tvingad av barnets far, som sa att han skulle lämna mig och vår son om jag behöll det nya barnet. Så jag gjorde abort. Och sedan lämnade han mig. Att gå igenom en abort är något väldig tufft, och inget en kvinna tar lätt på. Men en man vet inte hur det är, en man kan aldrig veta, så när de här herrarna står och pratar utan att ha en aning… det gör mig upprörd. Det här händer bara kvinnor. Jag har varit republikan sedan 1992, men det är ungefär 60 procents chans att jag röstar på Obama istället, på grund av det just abortfrågan.

Nancy Campbell, 55, San Fransisco, Kalifornien:
– Jag kommer absolut att rösta på Romney. En kvinna måste ha en valmöjlighet, speciellt när det gäller våldtäkt, incest eller fara för moderns liv, men det ska inte uppmuntras och abort ska inte bekostas av staten annat än i de fallen jag sa nyss. Men Romney kommer inte att försöka ta bort fri abort för kvinnor. Det är bara demokraterna som har trissat upp det här ämnet.

 Cindy Lake, 48, Henderson, Nevada:
– Jag är mot abort, absolut. Men det ska inte vara upp till regeringen att bestämma. Däremot så känner jag väldigt starkt för det, och skulle en väninna komma och säga att hon funderade på att göra abort så skulle jag verkligen prata med henne så att hon visste alla alternativ. Jag är republikan och har varit det hela mitt liv, men jag kommer inte att rösta på Romney. Jag hade hoppats på Ron Paul.

…och sedan en bonuskvinna, dock utan bild:

Chris Cuomo, 64, Clearwater, Florida
(Ville inte ställa upp på bild, men jag fick skriva vad hon heter och ta en bild av hennes brosch)
– Om du är en riktig kristen så vet du att det inte under några omständigheter är rätt att göra abort. Det finns ett rätt och det finns ett fel. Det finns inget mittemellan. Och ja, jag röstar på Romney.

TAMPA. …på vägen till flygplatsen.
Först var jag på Pinkberry, vilket är ett formidabelt yoghurtglasställe.
Där pratade jag med Gabriel, som berättade att de var besvikna på affärerna.
– Vi har inte märkt någon skillnad alls. Och min styvfar har en kemtvätt rakt över gatan från konventet, han var helt säker på att han skulle tjäna bra, men inte han heller, säger Gabriel.
Går vidare till en Starbucks och möts av samma besked. Republikanerna har inte tagit på sig spenderarbyxorna.
Men bara några minuter bort på gatan ligger ett ställe som har tjänat pengar de senaste dagarna. Den berömda strippklubben Thee Dollhouse.
I en intervju med CNN berättade ägaren att varje republikan i snitt spenderar en tusenlapp, jämfört med demokrater som brukar vara mindre benägna att sponsra hans affärsverksamhet.

Jag knackar på för att fråga hur affärerna gick, men det är före öppning och det är ingen där. En banderoll av ”Serra Paylin” (en porrskådis som sedan 2008 lever på sin likhet med en viss kvinna från Alaska) som ska ha gjort succé de senaste tre dagarna är nedtagen på klubbens baksida.

Ah well.
Vidare till Charlotte.

TAMPA. Sista kvällen här i Florida.
Kollegorna Wolfgang Hansson, Peter Wixtrom och Per Bjurman har alla lämnat staden.
I morgon blir det demokraternas konvent i Charlotte i stället, då i sällskap av Peter Kadhammar och Urban Andersson.

Min sista kväll i Tampa tillbringades på biografen AMC Westshore, med filmen 2016: Obama’s America.

Dokumentären ställer frågan var USA kommer att vara 2016, om Obama vinner valet.
Speciell film som det skrivits en hel del om.
Den är skapad av konservative författaren Dinesh D’Souza, som har jobbat med den i tre års tid. Filmen hade ursprungligen premiär på en enda salong i Houston, Texas, men vips gick 25 finansiärer in och filmen spreds som en löpeld. Hittills har den spelat in 13 miljoner dollar och är därmed en av USA:s mest lönsamma dokumentärfilmer genom tiderna, tillsammans med bland annat Michael Moores filmer och ”Supersize me”.

Tesen är i korthet att den politik som Barack Obama för i dag beror på hans kenyanske far, Barack Obama Senior, som trots sin frånvaro i presidentens liv ändå är den person som påverkat honom mest. En far som avskydde kolonialism, som ville ge frihet åt länder som varit under andras styre, som hade ideer som gick stick i stäv med bilden av den amerikanska exceptionalismen. D’Souza menar att Obama har samma syn som sin far och att det är därför som Obama ”hellre vill att det ska skapas nya jobb i Brasilien än i USA”. Att hans mamma, som ju var vit, ska ha ”avskytt sin kultur” gjorde inte saken bättre, menar filmmakaren som hävdar att det muslimska hotet är stort och att USA snart inte har vapen nog att tygla dem, då Obama konsekvent sparar in på kärnvapen.

Recensenter har kallat den allt från ”välgjord” till en ”paranoid konspirationsteori” och ”pinsamt rasistisk”.
Här i Tampa gick tre personer knappt halvvägs in i filmen. Men när den var slut applåderade cirka hälften av de ungefär 80 i salongen.

”Den var ju ungefär som vi trodde” sa Laura efteråt.
Hon och pojkvännen Mark bor här i Tampa och hade stora förhoppningar på den nye presidenten när han tillträdde i januari 2009.
”Det känns som att han har svikit oss, som att han har svikit mig” säger Mark.
”Det vi behöver är en president som kan styra upp ekonomin, och Obama är inte rätt man för det.”

Vi diskuterar en av filmens huvudteser, en kontroversiell sådan: att Obama aldrig hade valts till president om han inte vore svart. Att man aldrig hade accepterat att veta så lite om en vit okänd senator och ända välja honom.
”Det stämmer”, säger Laura.
”Vi kände honom inte då… och vi känner honom egentligen inte nu. Det är synd.”

;

Tittar nu, en dag i efterhand, på Mitt Romney.
Spontana tankar från talet, som dyker upp under talets gång. Klickar ni på länken vid varje punkt kommer ni till just den delen av talet.

1. Han sa rätt om Paul Ryan den här gången, presenterade honom som ”the next vice president” istället för ”the next president”.

2. Närmast religiöst när Mitt Romney målar upp hur invandrare kastar sig på marken och kysser Amerikas jord när de flytt från Castros tyranni.

3. ”Jag önskar att Obama hade lyckats… För jag vill att USA ska lyckas.”
Vi är nio minuter in i talet och Mitt Romney har inte sagt en enda sak han faktiskt ska göra, men han har använt uttrycket ”ni förtjänar bättre” så många gånger att jag tappat räkningen.

4. ”När världen behöver någon som ska åstadkomma något riktigt stort, då behöver världen en amerikan.”
Kommentar överflödig.

5. Första riktigt berörande punchlinen.
Mitt Romney berättar hur hans föräldrar var gifta i 64 år, och att hans pappa varje dag under den tiden ställde en ros på sin frus nattduksbord, och att det var så hon förstod att han var död, det fanns ingen blomma.
När hans röst brister när han pratar om hur självklart det var för hans pappa att stötta moderns senatkampanj så känns det äkta. Och Romney behöver verkligen få kvinnor att tro att han stöttar dem, tror på dem, står bakom dem.

6. ”Jag funderade på att fråga min kyrka om de ville investera i Bain Capital, men jag vågade inte. Jag tänkte att det var illa nog att förlora investerarnas pengar, jag ville inte hamna i helvetet också”
Elegant sätt att skoja sig ur hela diskussionen kring riskkapitalbolaget Bain Capital, och de cirka 1,4 miljarder kronor han tjänade på det. Men jag undrar om folk verkligen går på hela bilden att ”tjosan hejsan vi visste ingenting och plötsligt var jag miljardär”. Han pratar om att inte skämmas för framgång, men får sin egen att låta som en ren slump. Att Romney är en slipad affärsman är ju knappast okänt.

7. ”Jag har en plan att skapa 12 miljoner nya jobb”
Blir inte ni nyfikna på planen?
Han fortsätter att presentera fem vackra steg, men hur skapas de här 12 miljoner jobben? Det tror jag många länder med hög arbetslöshet är intresserade av.
Dela med dig, Mitt.
Icke.

8. Abort avhandlades minst sagt snabbt och diskret.
Smart drag.
Vad han än sagt skulle användas på en sekund, efter hela debaclet med Todd Akins, Tom Smiths och – framför allt – vicepresidentkandidaten Paul Ryans uppmärksammade syn på abort.

9. Mitt Romney har stora problem med att få invandrarna att rösta på honom.
Noterar att han i sitt tal om att alla raser är lika mycket värda i USA till och med slänger in en version av Obamas gamla slagdänga som gjorde honom berömd 2004, att de inte finns ”USA:s svarta stater, USA:s vita stater utan att det bara finns USA:s förenta stater”.

10. Maffigt crescendo.
All in all, ganska välformulerat, eleganta små smygstick på Obama, lite brist på konkreta planer, men det här borde väl partiet vara nöjda med?

TAMPA. Delegaterna har återvänt till sina stater och det börjar finnas parkeringsplatser på Tampas gator igen.

Jag gick förbi den här affären och funderar på vilken av alla grejer som varit deras bestseller under veckan som gått.
Fastnar för en dekorativ julgranskula för $20 och undrar när vi börjar dekorera svenska granar med fina Moderatjulkulor och Sosseänglar.
Måtte det inte dröja för länge.

TAMPA. Mitt Romney skulle haft Lynyrd Skynyrd, men de ställdes in på grund av orkanen Isaac.
Huvudnumret blev istället ”Three doors down” som premiärspelade sin nya singel på republikanernas konvent.
Nu kontrar Barack Obama – med Foo Fighters, James Taylor och Mary J Blige.

I dag släppte demokraterna hela artistschemat för sitt konvent i Charlotte, North Carolina, nästa vecka.
Det är en hyfsat imponerande lista på avslutningsdagen.

Tisdag den 4 september:
DJ Cassidy (har dj:at för Obama vid flera tillfällen)
Ledisi
Amber Riley (nationalsången)

Onsdag den 5 september:
DJ Cassidy
Jessica Sanchez (tävlade i ”American Idol”)
Branford Marsalis (nationalsången)

Torsdag den 6 september:
Foo Fighters
Mary J. Blige
Earth, Wind and Fire
James Taylor
Delta Rae
Inspire the Fire
Marc Anthony (nationalsången)

TAMPA. President Romney.
Hur smakar orden?
Enligt filmmakaren Michael Moore ska vi börja vänja oss vid dem.

Pengar vinner över politik.
Det var Michael Moores besked när han besökte Huffington Posts tv-studio. Han menade på att den 6 november kommer Mitt Romney stå som segrare över Barack Obama – på grund av att han samlat in mer pengar.
”Det garanterar hans seger” sa filmmakaren.
”Folk borde börja öva på att säga ”President Romney” Att generalisera och säga att andra sidan bara är en hög okunniga som tror att Adam och Eva red på dinosaurier för 6000 år sedan är att underskatta oppositionen enormt.”

TAMPA. Det blir inte alltid som man tankt sig.
Som i dag, nar planen var att i lugn och fin takt aka fran New Orleans till Tampa och lyssna pa La Grande Finale Romney.
En flink vaskryckare lyckades andra mina och min eminente kollega Peter Wixtroms planer, genom att ta min hand/datavaska nar vi bada stod en halvmeter bort och packade bilen.

Hej da pass, pengar och pressleg.
Adieu korkort och kreditkort.
So Long dator.

Det har kommer inte att paverka er namnvart, forutom att ni, tills jag far en ny dator, far forsoka forsta mig utan de tre sista bokstaverna i alfabetet.
Men det ar valdigt trakigt att jag inte kan rapportera ett dugg om vad Mitt Romney sa pa sitt tal.
Det ar valdigt trakigt att jag inte var pa konventet och sag konfettin falla over den gode Mitt.

Och det ar framfor allt synd att jag inte fick se Clint Eastwood, som jag forstar ar kvallens stora snackis.

Naval.
I morgon ska jag lyssna och lasa in mig.
Ni som foljde det far garna beratta vad era hojdpunkter var, och vad ni tyckte om Romney.