Arkiv för September 2015

- Sida 2 av 2

Willkommen

av Karin Lindblom
mischa
Nu är vi framme i München. Liksom tusentals flyktingar som kommit hit bara i helgen. Enligt österrikiska myndigheter har så många som 14 000 personer passerat gränsen mellan Österrike och Ungern sedan i fredags. De allra flesta har fortsatt mot Tyskland.
”De får komma till oss”, skriver Bild am Sonntag på sin förstasida idag. På bilden intill gör leende människor segertecken.
Här tas de emot med sedvanlig effektivitet. Även om polisen sent på söndagskvällen antydde att München snart inte kunde hantera fler. I München har flyktingarna annars mötts av applåder. Men också av mer kläder och skor än någon kan hålla ordning på. Vansinnigt, säger polisen som uppmanar Münchenborna att sluta lämna prylar på Centralstationen.
Ett par kvarter därifrån träffar vi vänlige Mischa (bilden). Han, som flera andra i välmående stadsdelen Isarvorstadt, verkar obekymrad. ”Flyktingarna?” säger han. ”Jo, de är välkomna. Vi bryr oss inte. Vi har det så bra.”
Kategorier München

”Det kunde varit jag och min fru”

av Karin Lindblom

bicske

”Europa, vad är det som händer?” Så avslutar vår reporter Erik Wiman sitt och fotografen Jerker Ivarssons reportage från Bicske i Ungern igår. Sedan fortsätter han skriva. ”Är det för känslomässigt?” frågar han oss. Vi tycker inte det.

Skriken hörs på långt håll. Trots att de stiger ur barnhalsar överröstar de alla andra ljud i kaoset som råder. När vi springer mot platsen tänker jag att det är så här världen låter. 

Det här ljudet hörs när bomberna faller i Aleppo. Det hörs på rangliga båtar över Medelhavet. Det hörs längs de taggtrådar som Europa håller på att linda runt sig självt som ett sylvasst skal. 

Vårt soundtrack 2015 är människor som skriker i panik och skräck. 

Vi kommer fram och jag hinner se hur pappan får ett slag mot huvudet av en polis. Han hukar, men blir kvar stående på fötter. Med ena handen tar han sig för skallen. Den andra håller han skyddande över sina två barn, en pojke och en flicka. 

Gråten vi hörde är deras. De skriker ordlöst i rädsla när familjen pressas framåt av muskulösa poliser, vars order är att flyktingar som kommer till stationen i Bicske ska bussas till läger för registrering. 

Fler och fler journalister kommer skyndande för att se vad som händer. Ilskna tv-strålkastare i ansiktet på pojken och flickan. Han är yngre än tio år, men vill vara stor och skriker mot oss och mot poliserna. Han vill skydda sin syster, men tårarna tar över och han sätter sig till sist hjälplös på gräset. Ett barn som borrar ner naglarna i jorden, en grästuva är det enda vapen han hittar. Han slänger den på sin omvärld.

Det är ingen vacker stund heller för journalistiken. Jag ber en tv-fotograf med den starkaste strålkastaren att backa lite, men får ett ”mind your own fucking business” tillbaka. Och visst, även jag skulle bli tokig om en annan journalist la sig i mitt jobb, men hur gärna vi än vill berätta måste vi visa hänsyn för människors utsatthet.

Poliserna fortsätter att försöka pressa familjen mot de väntande bussarna. Mamman och pappan, jag får aldrig veta deras namn, gör sitt bästa för att skydda sina barn. Till sist ger hela familjen upp och sjunker ner på marken. 

De har lämnat ett krig bakom sig och det här är vad Europa erbjuder i form av hjälp.

Det är lätt att bara låta skuggan falla tungt över Ungern, där två panikslagna barn och deras förödmjukade föräldrar bara är den senaste i raden av övergrepp jag bevittnat, men om fredsunionen EU inte förmår enas om en och samma värdegrund i den katastrof som nu pågår, vilka fundament finns då kvar? 

Allt är kaos nu. Ett ungt par omringas av minst tio poliser. Hon är gravid  och de håller varandras händer när de sätter sig ner på marken. Kvinnan vädjar upp mot uniformerna att hon ska få gå tillbaka ombord på tåget, men får inget svar. 

Det är omöjligt att inte tänka att det där kunde ha varit jag och min fru. 

Det kunde varit du och din familj. 

Det kunde vara ditt barn med fingrarna nedborrade i jorden.

Erik Wiman 

Vi startar popup–redaktion i München

av Karin Lindblom

Glädjande nyheter. Aftonbladet startar popup–redaktion i München. På måndag är vi på plats för att, ännu snabbare och kunnigare, berätta om 2015 års viktigaste fråga. Vi tror att det som händer i Europa just nu kommer att gå till historien och vill göra något konkret. Karin Lindblom, Mira Micic, Niclas Hammarström och Nour Saeed är först på plats. Dessutom får vi fint besök av Karin Pettersson och god hjälp av Ann Edliden. Erik Wiman och Jerker Ivarsson fortsätter att bevaka utvecklingen i Ungern. Följ oss gärna. Och titta på den här bilden just från München signerad AFP:s fotograf Christof Stache. Det finns hopp.Skärmavbild 2015-09-03 kl. 14.54.16

Kategorier Utrikes

Opinionen svänger i Storbritannien

av Karin Lindblom

Så här såg det ut när vår reporter Kenan Habul och fotograf Anna Tärnhuvud var i Calais tidigare i somras.

Nu verkar opinionen i Storbritannien vara på väg att vända. Även bland de mest hårdnackade flyktingmotståndarna.

”Det gäller liv och död”, skriver The Sun på sin förstasida idag. ”Vårt land har en stolt tradition av att hjälpa människor i nöd och vi ska inte vika från den nu”, skriver Stig Abell.

Som The Guardians Patrick Kingsley påpekade; välkommet från en tidning som kallat flyktingar kackerlackor.

sun_03_09

Thomas, 19, ritar kartor över Syrien

av Staffan Lindberg

Jämnåriga spelar dataspel eller går på fester.

Thomas van Linge, 19, sitter i pojkrummet i Amsterdam och ritar kartor över krigets Syrien. Dag och natt arbetar han över internet. Han samlar information från sina källor inne i landet: på Twitter, Facebook och Youtube. Jämför bilder på artilleripjäser med flygfoton, verifierar och konstaterar:

Islamista staten trängs tillbaka utanför staden Marea… Kurdiska förband rycker fram i Hasakah… Regeringsarmén är omringade av jihadister i Deir ez Zour…

Han färglägger kartan i rött, grönt, gult och grått. Med en detaljrikedom och precision så bra att kartorna nu används av CNN och New York Times. Och universitet.

Allt började med ett specialarbete i skolan. Thomas konstaterade att de kartor som fanns över krigets Syrien inte var tillräckligt detaljrika.

– Man kan göra allt över internet, säger Thomas som aldrig varit i Mellanöstern till BBC.

Så hur hjälper allt detta Syriens folk?

– Jag tycker det är viktigt att folk får veta vad som händer i Syrien. Vi måste göra något åt det.

Hör Thomas berätta själv i BBC här och i Spiegel här (på engelska).

Och följ honom på Twitter och få kartorna direkt i ditt flöde här.

Kategorier Internet, Syrien, Utrikes
Sida 2 av 2
  • Tjänstgörande redaktörer: Fredrik Palmqvist och Matilda Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB