Angela Merkel är Årets person 2015. Åtminstone enligt Time.

Merkel är ”den fria världens kansler” enligt magasinet som utsett årets person sedan 1927. Även om utmärkelsen faktiskt hette Årets man ända fram till 1999. Flera kvinnor har ändå fått utmärkelsen genom åren.

Mer uppmärksamhet än årets val av person väcker ännu så länge årets val av porträtt till omslaget. ”Även om porträttlikheten är viktig hoppas jag att jag också vävt in kanslerns värdighet och medmänsklighet i verket”, säger konstnären Colin Davidson till Time.

Filmen är 2:30 minuter lång. En grupp kedjade fångar i overaller tvingas ned på knä. Välklädda rebeller lyfter vad som ser ut att vara ryska Makarovpistoler mot deras nackar. Så blir rutan svart. Det enda som hörs är ljudet av vapen som osäkras. Så tillbaka till rebellerna – som lägger ned vapnen, drar av sig huvorna och går. Budskapet: ”Muslimer är inte brottslingar”.

Senaste propagandafilmen från Syrien är en av de mer effektiva i genren. Bakom den står rebellgruppen Shamiyafronten, som också kallas Levantfronten. Gruppen strider mot såväl IS som regeringsstyrkor i belägrade Aleppo.

I veckan är det tio år sen Paris förorter brann. Vår reporter Susanna Hållbus berättar om upploppen – och om vad som hände sen.

*****

Strax efter 18, en torsdag i oktober 2005, i Clichy-sous-Bois, en förort till Paris.

Två tonåriga pojkar dör av en kraftig elchock inne i en transformatorstation. De hade klättrat över staketet för att komma undan polisen. Zyed Benna och Bouna Traoré var bara 17 och 15 år gamla.

Deras kompis, 17-årige Muhittin Altun, överlevde mirakulöst.

I Clichy-sous-Bois är arbetslösheten hög. Invånarna har invandrarbakgrund. Uppdämd frustration över regeringens slapphänthet och polisens rasism och trakasserier, triggas av pojkarnas dödsolycka.

Redan samma kväll som olyckan, 27 oktober 2005, började kravallerna i Clichy-sous-Bois, som ingår i förortsområdet Seine-Saint-Denis. Första november spreds upploppen till hela Seine-Saint-Denis. Dagen därpå: till städer i hela Frankrike.

*****

Reportern Magnus Falkehed, som då arbetade för Aftonbladet, berättar om krigsliknande sammandrabbnigar mellan ungdomar och poliser. Brända bilar, krossade busshållplatser – och skottskadade personer.

”Ovanför våra huvuden cirklar en helikopter. Strålkastaren söker över taken på de grå femvåningshusen i jakt på smygskyttar”, skriver han om upploppens tionde dag.

*****

Upprorsmakarna beväpnade sig med gatsten, molotovcocktails och ibland skjutvapen. Dåvarande inrikesminister – och senare president – Nicolas Sarkozy kallade dem för ”slödder” och sa att han skulle spola rent i förorterna med högtryckstvätt.

Utegångsförbud. Undantagstillstånd. Förutom 9500 extra poliser i tjänst, satte myndigheterna in en tillfällig lag som inte varit i bruk sen kriget mot Algeriet på 1960-talet.

Efter en månad ebbade upploppen ut. Totalt brändes 10 000 bilar och 300 byggnader. Räkningen för förstörelsen landade på två miljarder kronor.

I våras, efter nära tio år av utredningar kom så domen mot poliserna som jagade tonårspojkarna. De frikändes.

Den nu 27-årige överlevaren, Muhittin Altun, säger till France 3 att han gillar att kolla kriminalserier på TV.

– Där blir de skyldiga alltid straffade.

Han bär fortfarande långärmat för att dölja de fysiska ärren.

Susanna Hållbus

Vill du jobba med oss på utrikesredaktionen? Just nu söker vi reportrar/redaktörer för inhopp på redaktionen i Stockholm. Är du intresserad? Maila karin.lindblom@aftonbladet.se Bifoga länk till arbetsprov och kontaktuppgifter till minst en person som kan lämna goda referenser. Välkommen!

Apropå att Ryssland idag inlett flygbombningar i Syrien.

För en dryg vecka sedan startade vi vår popup-redaktion i München. Ambitionen var att snabbt och kunnigt bevaka utvecklingen i Europa.

Sedan dess har vi förutom i Tyskland varit i Österrike, Ungern, Serbien, Makedonien, Grekland och Danmark.

Vår reporter Erik Wiman har, tillsammans med fotograferna Jerker Ivarsson, Niclas Hammarström och Magnus Wennman, uppmärksammats för sina rapporter från Serbien och Ungern. Mira Micic och Niclas Hammarströms berättelse om elitsimmaren Nawar har engagerat också tusentals läsare. Niclas Hammarström har också bevakat Lesbos tillsammans med Nour Saeed.

Nästa vecka bemannas redaktionen av Wolfgang Hansson, Anna Tärnhuvud och Peter Kadhammar. Tips och synpunkter emottages fortfarande tacksamt!

Vår reporter Nour Saeed är en del av vår Tysklandsredaktion. Hon flydde själv till Sverige från Syrien. Läs hennes berättelse från centralstationen i München.

Det är tisdagen den 8 september. För dig som svensk medborgare är det en helt vanlig dag. Men för många flyktingar från Syrien börjar ett nytt liv i samma ögonblick de kommer till Europa.

Som reporter för Aftonbladet, på centralstationen i München för att bevaka flyktingströmmen från Syrien, är det svårt att tränga undan mina personliga känslor som syrier.

En kvinna med brutet ben och en åttaårig dotter ber mig att inte fotografera henne. När jag försöker fråga henne vad som hänt med benet ber hon mig att inte fråga framför dottern.

Det finns en berättelse här, men inte om varför hon flytt till Tyskland eller vilka smugglare hon använde för att ta sig hit. Berättelsen handlar om hur hennes åttaåriga dotter ska kunna leva med känslan av att hennes mor förnedrats framför hennes ögon.

Jag frågar mamman om det var polisen i Ungern? Hon nickar medan hennes vackra mamma–ögon börjar gråta.

Jag tänker att den här migrationen slår sönder en mångtusenårig civilisation. Det första feniciska alfabetet; myten om de första sjöfararna ter sig parodisk under tågresorna genom Europa.

Själv såg jag bara fötterna av mitt folk. Inga ansikten. Bara panikslagna kroppar på väg mot ingenting annat än överlevnad.

Plötsligt väcks jag ur mina tankar av en ung tysk kvinna. Hon tror att jag är nyanländ där jag står på perrongen. Hon ger mig ett brev på arabiska och litet smågodis. Jag öppnar brevet.

”Air mail,

Till dig.

Du får ett brev idag. Det är så långt att du inte hinner läsa ut det idag. Det är ett väldigt speciellt brev, skrivet till just dig och det kommer långt bortifrån, från Kina, Australien eller ännu längre bort. Från rymden, månen, Venus eller Mars. Du får det här brevet från en plats där inget mörker finns, där du inte behöver läkare eller sjukhus. Där evigheten är ett enda långt firande.”

Jag tänker att varma ord kan bygga ett nytt liv. 

Nour Saeed