Den här veckan har vi infört en ny funktion på aftonbladet.se, gillning (sk diggning för er som är bekanta med funktionen från amerikanska sajter) av artiklar och artikelkommentarer. Till att börja med har vi lanserat gillning på sektionerna Debatt, Ledare och Kultur.

För att gilla en artikel klickar man på tummen ovanför eller nedanför artikeltexten. Gillar man kommentaren klickar man på tummen alldeles intill kommentaren.

Innan vi införde funktionen diskuterade vi vad gilla egentligen innebär. Gillar man att själva ämnet togs upp i en artikel? Eller att någon i artikeln talar ut? Eller att man håller med i skribentens åsikt (då sådan finns, t.ex. krönikor)? Eller hur artikeln är skriven? Till slut kom vi fram till att det nog inte spelar så stor roll. Gillar man så gillar man, det blir ett slags godkännande.

Idag är gillningen kopplad till artikelkommentarerna. Dvs kan man inte kommentera artikeln kan man inte heller gilla den. Rätt eller fel? Det är mycket möjligt att vi ändrar oss. Kärnan är att det ska vara flexibelt, samtidigt som vi inte vill introducera för många val. Många val ökar komplexiteten i ett system. Det gör det svårare för användarna att snabbt och lätt hitta rätt i systemet, i det här fallet för redaktionen då de använder publiceringssystemet. För oss som utvecklar bidrar komplexitet till att det blir svårare att underhålla systemet långsiktigt. Sådana diskussioner har vi ofta, det är nyttigt men kan stundtals vara lite frustrerande.

Läs också vad Anna Hjalmarsson skriver på Aftonbladet Debatt om gillning, Nu kan du “gilla” det du läser på Aftonbladet.