Inte mycket OOP i titlarna för årets föredrag.
Tänker på detta när jag lyssnar på “Event Sourcing explained” med Rickard Öberg.
Känns som Rickard har kämpat många år med att komma runt Javas modell av objektorientering.
http://www.qi4j.org/ är ett ganska kraftfullt försök till utbrytning som han måste lagt ner en väldig massa tid på.
Eventsourcing, som dagens dragning handlar om, går ut på att bygga applikationen runt en sekvens av händelser som man sparar i en event-logg.
Inte mycket OO i den skissen.
Jag får mer vibbar till gamla tiders sekventiella kommandoprogram.
Och skälet, om jag förstår det rätt, är att det är svårt att ändra (eller få flexibilitet) i en domänmodell modellerad som javaklasser.
Så då är det enklare att säga: Här är alla händelser, gör vad du vill med dem, bygg din egen modell som passar dina syften.
Det ger total flexibilitet och dessutom enkel interoperabilitet, eftersom eventloggen kan publiceras som en atom-feed t.ex.
Och det blir också relativt enkelt att hålla alla system med duplicerad data i synk eftersom alla event finns sparade och kan spelas upp om och om igen, bara varje system håller koll på när det senast hämtada information från loggen.
Undrar bara varför Rickard inte hoppat över till något annat språk. Måste vara nån slags kärlek.