Risken för att taken skall ramla in ishallar runt om kring i landet är stor. Om det inträffar, kan man verkligen tala om livsfarligt spel. Det är nämligen ett uttryck som man ofta hör i samband med hockeymatcher. Men för en gångs skull stämmer det. Ett nedrasat tak i en ishall skulle vara livsfarligt, ett vågat uppspel eller en passning in framför mål är det inte! På samma sätt att man som kommentator kallar något för katastrof. Katastrofer drabbar människor vid olyckor eller naturkatastrofer. Det sker inga katastrofer inom ishockeyn. Hur mycket supporter man än är….sånt fick man lära sig inom kommentatorsjobbet på ett tidigt stadium. För i  tiden vill säga….verkar dock inte som om det händer numer. Dessutom skall man veta vad spelare heter innan man sätter sig på matchen. Sen kan man se fel i hastigheten eller helt enkelt säga fel på ett uttal eller en ändelse, men du skall kunna uttala och veta vad folk heter. Om ni visste hur många besök Lasse Kinch gjort hos vittryssar, slovaker, ryssar och finländare genom åren för att kolla vad folk heter. Inkluderat dialektala uttal…..När det gäller statistik och förberedelser finns det ingen som slår Lasse Kinch.

Efter ha tillbringat fredagskvällen i Malmö var jag vid gott mod. En kul match med mycket kamp, tacklingar och chanser för bägge lagen. Att det dessutom var mycket folk på läktaren bidrog till upplevelsen. Efter matchen skyndade vi oss direkt till baren(såklart) för att se Sverige-Vitryssland. Vart inte besviken direkt men ändå konfunderad över att en match som ska vara så viktig och dessutom spelas på liten rink kunde vara så ”sömnig”. Det var ju först efter Sveriges 3-1 som det tände till lite. 

Satt med precis samma känsla nu inatt efter Sverige-Finland. Det tände liksom aldrig till i matchen. Trots att vi vet allt om rivalitet, matchens betydelse och liten rink. Nu var det i och för sig redan två matcher spelade innan med en j–la massa intensitet och vilja, men ändå så tror jag att det mer handlar ”vårt” kyliga sätt att spela ishockey än om rinkens storlek om en match blir intensiv eller inte.

Vad tycker Ni om dessa jämförelser.

AIK- Tre Kronor

Leksand- Ryssland

Malmö- Kanada

Almtuna-USA

Växjö-Tjeckien

Mora-Slovakien

Passar rätt bra om du i Allsvenska jämförelser ser på spelar material och spelsätt jämfört hur OS-lagen ser ut och spelar. Se mina jämförelser på de olika lagens alter ego… 

Almtuna – USA. Bra keeper och en spelartrupp som inte är så känd men spelar med hjärta, tempo, speed, intensitet och lagkänsla. Och ett bra coach par på bänken. 

Malmö – Kanada. Båda är stora tunga och i vissa fall tröga. Kommer de dock in i matcherna på rätt sätt är de svåra att få stopp på.  De är inte lika långa men visst påminner Thornton och Söderberg om varandra..Hershley-Weber också, men jag saknar en Brodeur i målet.

Leksand-Ryssland. Prestberg-Ovetchkin(nu var jag snäll med Prestberg!!!) Rhodin-Gontchar, samt att det handlar om det laget i allsvenskan med mest talang och pengar. Samt det laget alla vill slå och det laget som bara ska vinna och gå opp. Flest högerskyttar av alla lagen! 

Växjö-Tjeckien. McNevin-Kaberle, Rosen-Elias, Markusson-Jagr….Karlsson-Ruzciska….Lynniga och lite svårlästa. Kan slå alla men också förlora mot vem som helst.

Mora-Slovakien. Du vet aldrig vad du får levererat av dessa tekniker och snabbskrinnare i dessa två lagen. Handlar om vilken sida de vaknat på tidigt på morgonen. Chara-Ekholm Hossa-Wiksten.  Demitra-Zettergren.

AIK-Tre Kronor. Disciplinerat effektiva med ett försvarspel som är proriterat. Spelvändningar i mittzon och ett par super viktiga lirare. Lidström-Tärnström, Bäckström-Sandberg. Franzèn-Bång. Sedinarna-Ahlströmmarna…   

 Vi får se efter OS och allsvenskans 52 omgång, om liknelserna i övrigt också slår in på slutresultatet.

HS