Skolsystemet i Sverige är det mest extremliberala i världen.
Forskarna frågar sig hur det kunnat gå så långt.
Samtidigt sitter många politiker i skolbolagens toppar.
– Det är ett demokratiskt problem, säger statsvetaren Marie Demker.

När friskolekoncernen JB Education i juni i fjol var dagar från konkurs korkade vd:n Anders Hultin upp ett 780-kronorsvin och skrev på Facebook: ”Because I am worth it”.

Finansminister Anders Borgs fru Sanna Ölander Borg kommenterade inlägget: ”Självklart”. ”Verkligen”, skrev Mikaela Valtersson, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet. Numera är hon ordförande i Friskolornas riksförbund och vice vd i skolkoncernen Kunskapsskolan, med en omsättning på över 800 miljoner kronor 2012.

Inlägget fick stor uppmärksamhet och riktade ljuset på vänskapsbanden som råder mellan välfärdsbranschen och politiken.

”Bara liknande i Chile”

Tio ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien vädjade efteråt i en debattartikel i Svenska Dagbladet om stopp för vinster i välfärden.

Forskarna konstaterade att ­Sverige blivit världsunikt.

Varken USA eller något annat nordiskt land tillåter privata företag att ta ut vinst från skattefinansierade skolor.

Konservativa partiet Tories övervägde att införa det svenska systemet i Storbritannien inför förra valet, men backade till slut.

– Det är ett konstaterande man kan göra, att vi har ett extremt system i en internationell jämförelse. Vad jag känner till finns bara något liknande i Chile, säger en av akademiledamöterna, Jan-Eric Gustafsson, professor vid Göteborgs universitet.

– Vi gick från världens mest centraliserade till världens mest decentraliserade skola utan några utvärderingar eller vidare diskussioner. Allt skedde väldigt snabbt. Det är fortfarande ett mysterium hur det gått till.

Försämrade skolresultat

Göran Perssons S-regering kommunaliserade skolan och friskolereformen drevs igenom 1992 av M-regeringen under Carl Bildt.

Sedan dess har skolresultaten försämrats och segregationen ökat mellan barn till lågutbildade föräldrar med sämre ekonomi och barn till välutbildade och ekonomiskt trygga föräldrar.

Flera studier pekar på samband mellan förändringarna.

Suddar ut gränserna

En annan av vetenskapsakademiledamöterna, professor Lena Kjellén, påtalar ett ointresse för faktisk kunskap hos beslutsfattarna.

– Det finns en hel del forskning kring hur organisationen påverkat likvärdigheten och segregationen, men det verkar märkligt nog som om politiker är ointresserade av att ta till sig den.

Enligt Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är det ett problem att politiker hamnar i bolagstoppar ­inom välfärden.

– Det är demokratiskt och principiellt problematiskt att politiker tar med sig kunskap, nätverk, adressbok och djupa ­insikter i hur den offentliga sektorn fungerar. Det riskerar att dels skapa faktiska oegentligheter med jävproblem, dels suddar det ut gränserna mellan den politiska sfären och den privata, affärsmässiga. Det blir två sfärer som glider ihop i en.

Demker säger att Sverige generellt har ett ovanligt oreglerat ­flöde mellan ­beslutsfattandet och den privata sektorn.

– Det finns i Sverige en naivitet, ­eller någon slags tro på, att oskrivna regler gäller.