Kuusamo, Finland

Jag borde inte åkt hit.

Jag gör min första längdtävling för säsongen och hade så fina små planer. Håhå, jag mös så när ryssarna drog upp farten i början av dagens lopp, de visste ju inte att Johan Olsson snart skulle komma och spöa dem alla. Hehe, de såg så naiva ut när de rusade fram i spåren som om de slogs om något annat än andraplatsen bakom Åsarnas raket.

Och så när jag just skulle få peka och hånskratta åt dem kom Johans tider. Hans jävla tider.

Det bästa med Johan idag är att han gav en kul intervju. Han svor, var öppen och sur. ”Här tror man på pallen och så känns det bara skit hela jävla vägen runt” sa han. Det sämsta med Johan idag är hans skidåkning.

Men vi stannar inte vid det, eller vid Södergren som säger att han kände sig kass efter 700 meter. Vi stannar vid Jesper Modin. Snabb-Jesper, stor-Jesper. Han är en två meter lång känslovulkan.

Det är förstås för tidigt för analyser, men jag skickar iväg en så genomtänkt som den kan vara i slutet av november: skit i Emil Jönsson på herrstafetten, ge platsen till Stor-Jesper. Skriv en barnbok om honom.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland:

Mottaget: 29 nov 11.24:

Avs: Min chef Poromaa:

”Kul att se att skidorna utvecklar idrotten med autografer på en plexiskiva före start. Så hett.”

Ja Michael, här händer grejer.

Nästa steg i utvecklingen är att införa helt sjuuukt fräcka saker. De ska ta en tur till framtiden och sno med sig apparater därifrån. Målet är att också åskådarna ska få koll på åkarnas tider. Kanske blir det så modernt att speakern höjs till hörbar volym och att man vet åkarens position direkt när hon går i mål (och inte som nu: efter att applåderna dött ut, tavlan har updaterats och inte är upptagen av nordisk kombinations-backhoppning som pågår intill).

För jag måste erkänna att jag valde en usel plats att se världscupen i Kuusamo på:

Kuusamo.

/Kristoffer Bergström (som nu går ut och hejar på Johan Olsson. Sms:a om han ligger bra till).

Kuusamo, Finland

Charlotte Kalla är förändrad, förbättrad.
Det är inga stora skiftningar, men jag som följde henne ifjol märker en nyansskiftning mot då. Och nej, jag pratar inte om hennes skidåkning alls, i klassiskt är hon stabil mellan nionde och femtonde plats.

Men hon verkar lyckligare. Ja, hon skojade med oss reportrar, höll hov.
– Det är klart väder, det här går till historien! Det brukar alltid vara dimma i Kuusamo, så kom ihåg hur himlen ser ut nu, sa hon.

Och där finns en poäng. För er som tror att den sanna lyckan finns i nåt som heter typ Kom Pah kanske det här känns mulet, men vi Kuusamoveteraner tar av oss jackan när det klarnar såhär. Ikväll ska jag söka upp ett fullmånsparty och dansa i palmshorts.

(Vy från där jag sitter. Det lysande i mitten är ett rymdskepp som kommit från Andromeda för att skjuta gula skott på den där tjejen längst ner till vänster i bild).

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland:
Inatt drömde jag att finländare äter barn.
Inte av grymhet utan av gammal vana, ett par parvlar om dan.

Kanske berodde fantasin på vad som väntar om en timme. Tio kilometer klassiskt är en finsk paradsträcka, de kommer käka upp oss. I fjol vann Aino-Kaisa Saarinen före Virpi Kuitunen, inget vi såg igår tyder på nån skillnad nu.
För superfinskorna vilade sig igenom sprinten. Saarinen kvalade snabbast av alla, struntade i kvarten men gled turligt vidare som lucky loser-fyra. Till sist var hon bara ett målfoto från pallen. Kuitunen la sig platt i sin kvartsfinal och la mer energi på att skoja sig igenom intervjuer än att åka skidor.

Norge har smärre problem (som jag förstått det är Björgen förkyld och avstår medan Steira inte hittar tekniken) och Sverige saknar en realistisk pallkandidat. Ja, Kalla kan rentav gå topp-tio och Britta Norgren (som gift sig till namnet Johansson) kanske följer henne, men ingen av dem rår på de finska barnätarna eller polskan Justyna Kowalczyk.

Eller så tolkar jag allt fel. Svenskorna kanske är överessade medan drömmen handlar om vad finländarna äter på riktigt: små, lillfingerstora, halvt halshuggna fiskar.
Ja, här i pressrummet och på hotellet serveras ostmacka och äckelfiskar. Ögonen är kvar och dinglar från ett huvud som länkas ihop med kroppen av en skinnslamsa vid nacken.

Finländarna äter dem som vingummin.

(”Mat”)

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland

Emil Jönsson haltade nyss in till oss i lobbyn. Han bar kängor, sorgminen och jeans.
Sedan tillkännagav han sitt beslut:
– Nu börjar jag med rodel.
Tystnad.
Allvar.
Fruktan?
Nej, inte alls. I samma andetag, i samma sekund kom Emilfnisset och:
– Nädå, ni kan vara helt lugna, ingen fara på taket.
Vår sprintkung mår hyfsat. Vänsterlåret ska undersökas imorn, men fysion Anders Eliassson talar nu om att Düsseldorfsprinten nästa vecka är möjlig för Emil.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland.

Jaha, nån som har en bra vinkel till morgondagens tidning? Nån åkare som har en bakgrund som snöallergiker/paradise hotelgäst/nazist? Jag har 076 772 64 01, det är bara att smsa era tips.

Jag är besviken. Elva svenskar i kvartsfinal, fyra i semin, en i final – men så stryker sig Jönsson för att låret gått sönder än en gång.

Svenskarna visade sin besvikelse på två sätt:
Björn Nöjd-Lind var näst snabbast i kvalet, tog sig vidare från kvarten – men råstumnade. Trots att pajasryssen framför ramlade på upploppet gick han inte ikapp utan var 14 sekunder från finalen.
Och sa:
– Känner att jag har en hygglig nivå för att vara världscupen.
Jesper Modin tidskvalade som femma men ramlade i kvartsfinalen.
Han sa:
– Det var mitt eget fel. Det går fort som fan, men ååååhhhh, det är så jääävla klantigt.

Jesper grät och snorade – eller var det smält snö? – och jag kände att jag älskade det. Inte för att vår svenska bjässe (som gick till b-final här ifjol) förlorade, men för att det räckte att se på honom i en sekund för att förstå det. Björn Lind såg ut som att han nyss hade hittat en femtilapp på marken.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland

Haha, där fick ni! Svenskarna kanonkvalade, elva gick vidare till kvartsfinalerna!

Jag tar det kort: Har ni tio sekunder över i livet kan ni titta på det där youtubeklippet där en apa drar en hund i svansen. Eller så kan ni se Emil Jönsson starta ett klassiskt sprintlopp, det är ännu roligare. Han springer! Han fuskar! Ja, eller åtminstone byter gren till snölöpning. Medan alla andra kör känguruhopp kör han… ja sin egenart av skidåkning.

Resultatet? Snabbast av alla, en dryg sekund före Björn Lind. Ändå åkte Emil på en tuff kvartsfinal mot Öystein Pettersen, Timo Andre Bakken, Yuichi ”Den onda” Onda, Kalle Lassila och Anti Saarepuu.

Och på damsidan var Hanna Falk den stor överraskningen. Norrmännen bredvid oss drog ordvitsar om hennes namn (jag förstod dem inte) och vi låtsades som att vi hade koll på den blonda, urstarka Ulricehamnåkaren.

Ärligt talat: jag vet inte vem hon är. Men efter att ha sett henne komma fyra i tidskvalet är jag uppriktigt nervös och förväntansfull inför hennes kvart, den andra, mot bland annat Magda Genuin och Stephani Boehler.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

***

Ett nytt svidande kapitel i ”Livet som reporter på resa”:

Johan, NSD: Hur stavas ”bortom” på engelska?

Tomas, Expressen: B-e-y-o-n-d. Som Beyoncé ungefär. Oj, vad snygg hon är som polis i den där if I were a boy and you were a girl.

Johan: Jag har aldrig hört om henne, vänta…

Och nu, med tjugo minuter till säsongens första sprintkvartsfinaler dit svenskarna har succékvalat sitter fyra svenska reportrar och ser en musikvideo. Utan ljud.

Kuusamo, Finland

God morgon.

”Nej, vi kör inte bloggar längre, det känns lite… 2008”.
Så sa nätchefen Pontus inför dam-EM i fotboll i höstas. Rösten var faderlig och uppläxande, jag kände mig som uppfinnaren som just kommit med idén att lansera ett nytt mobilspel där en pixlig mask äter frukter.

Och så… välkomna till vintersportbloggen 09/10! Jag vet inte vad som har hänt. Retrobloggar jag? Har Pontus Fahrman nosat upp ett skifte i modet?

Och: tänker ni läsa?

Jag är i Kuusamo, tjugo mil från Rovaniemi, sex mil från där finska bilister säger ”Mikko din klant, vi skulle inte svängt höger, nu är vi vilse i ödemarken”.

Jag var här i fjol också och inte mycket har hänt sedan dess. Nej, folk bor fortfarande inte här. Nej, man får inte fil men erbjuds öl till frukosten. Nej, Kalla har inte bättrat på sitt klassiska åkande nog för att slåss om pallplatser.

Idag är det sprint. Om inget drastiskt har hänt så består banan av vad Emil Jönsson kallar Helvetesbacken, den är brant och lång som helvete. Ändå ska både han (även om han i fjol spydde av utmattning mellan semin och finalen. Gud ja, han kräktes så att snön smälte och gräs syntes!) och Lina Andersson nå final för att vara nöjda med sina insatser.

Äh, jag analyserar mer efter kvalet som börjar kvart över tio, svensk tid.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo.

I dag faller snön tung och tät i Beitostölen. Helt andra förutsättningar inför dagens stafett. Och idag får vallateamen jobba hårt. Sverige var ju först med sin vallabuss, men nu har norrmännen svarat upp med en ännu större buss. Vet du vad vi kallar svenskarnas lastbil? viskade en norrman häromdagen. Nä, förstås inte (men man kan ju ana att det inte är något snällt). Hundvagnen…ha, ha, ha.

Det är rätt kul och tar aldrig slut, den norsk-svenska jargongen. Se bara i dagens tidning hur det norska sprintlandslaget narrar svenska sprintkillarna. Emil Jönsson har själv lagt youtube-filmnen på sin hemsida.

Så till dagens stafetter. Efter gårdagens styrkebesked av de svenska tjejerna ska det bli kul att se vad de kan prestera.

Men för killarna ser det med Södergrens sjukdom och Rickardssons skada värre ut. Mest synd tycker jag om landslagsdebutantanten Tiio Söderhielm. Det ryktas om att norrmännen, som ställer upp med en massa lag, har satt en stark löpare på förstasträckan i varje lag. Detta för att göra en slags uttagning till vem som ska bli Norges startåkare i vinter på OS.

Det lär bli åka av och Tiio får en tuff uppgift. Bra att veta om ni tittar på tv – döm inte för hårt.

/Petra Thorén, Beitostölen

Vilken skön världscupsstart.

För oss som är ute och bevakar är det såklart roligare när det går bra för Sverige. Så tack Charlotte, tack Anna. En dubbelpallplats för Sverige. 

Marit Björgen var det inte mycket att göra åt. Hon vann med en halv minut, lite mer än vad Charlotte Kalla vann i Gällivare ifjol.

Det var två glada åkare som mötte oss efter målgång. Delad glädje är dubbel glädje – och nu ska Charlotte fira med att ”trycka i sig lite chokladbollar”. Stafett imorgon – det känns lovande. Anna Olsson, veteranen, gjorde sitt bästa fristilslopp på 10 km. Hon har visserligen inte gjort så många tidigare. ”Jag kan räkna dem på en arm. Nej, en hand menade jag, annars blir det ju bara en gång…” sa Anna med ett skratt efteråt.

Killarnas lopp då? Johan Olsson slog Marcus Hellner som sa att det är dags att Olsson slutar mörka. Olsson säger alltid att han inte är så bra i fri stil. Men åtta i världscupspremiären är bra.

Vann gjorde skidkytten Ronny Hafsaas. Den norska skidskytten gick ut tidigt och satt sedan i ledarstolen och följde spänt åkarna som kom in långt efter honom – och tiden höll. Han så hyfsat nöjd ut.

Lördagens stora avslöjande är väl att längdlandslagets herrar fått groupies. Två tjejer med en uppblåst damdocka under armen ville ha autografer och snacka med Hellner, Söderberg och Olsson.