SKIDSKYTTE. 19 timmras jobbrace till halv fyra i morse med två långintervjuer för att ha en ledig fredag.

Sömn i tre timmar och därefter upp för grabbens livs första Luciatåg på dagis. Laddade batterier – i videokameran.

Hemom och så storhandling inför helgen.

Hemma igen. Snabb lunch. Och så ner i soffan för att slötitta lite på skidskyttet innan jag knoppar in en timme.

Slår på tv:n och så är den svenska dubbelsegern klar.

Jag hade tagit fel på starttiden en timme, trodde det började 12.15.

Yippiii!

Kul för tjejerna. Verkligen.

Där rök den lugna fredagseftermiddagen.

Senast de slog till med dubbelseger satte jag mig precis ner vid bordet för en bättre middag i Prag på Sportbladets konferens. Det var bara att gå upp och sätta sig och skriva samtidigt som man såg rumskompisen Laul dansa ner för trapporna för ännu en runda i Pragnatten.

Men, som jag brukar säga: man ska inte klaga. Jag har världens bästa jobb och svenskorna dominerar i ”min” OS-sport.

Men är de formtoppade för tidigt eller är de bara så här jävla bra den här säsongen så att den tyske gränsvakten och demontränaren kan/ska/tänker toppa dem ännu mer till Vancouver?

Vi får se.

***

Och med tanke på jaktstarten i morgon så rök det väl nu också en harmonisk lördag i familjens och goda vänners lag.

Men den morgondagen, den sorgen.

Nu gläds vi åt det här…

/Johan Flinck