Tur vi inte får möta Tjeckien.

Den har en kille som är väldigt svår att hejda…

//

Jimmy Wixtröm

SKICROSS. ”Jag har inte kommit in i OS än”.
Kollega Thomas ”Tynne” Tynanders ord från Peking-OS är smått bevingade. Var än Tynander tog sig så slutade det med svenskt fiasko och han tvingades se tidningsuppslag förvandlas till notiser.
Till slut – efter typ två veckor – fick han in en flera sidor lång grej om J-O Waldner och jublade triumferande: ”Nu har jag äntligen kommit in i OS!”.
Dagen efter vaknade Tynander upp med feber och så var han plötsligt ute ur OS igen…

Lite så känner jag mig nu. Inte febrig, men att jag inte riktigt kommit in i OS.
För vad jag än bevakar så slutar det med svenska medaljmissar och att uppslag förvandlas till notiser.
* Puckelpiståkaren Jesper Björnlund kom till OS som världstvåa – men slutade åtta.
* Skicrossåkaren Lars Lewén, världstvåa inför säsongen, utropade sig själv som guldkandidat – men åkte ut i åttondelsfinalen.
* Och i dag slutade skicrosstalangen Anna Holmlund sexa. En godkänd prestation och kul för henne, men tyvärr inget som befogar tre uppslag i Sportbladet hur mycket jag än unnar denna charmiga tjej en framgång.

Nu hoppas jag att trenden vänder lagom till Tre Kronor och Lag Norberg.

/Emil Karlsson, på bussen från Cypress Mountain till Vancouver

SKIDSKYTTE. Helena Jonssons och de andra damernas OS är över.

Jonsson fick själv sätta betyg på sitt OS och var ärlig både mot sig själv och andra:

– Underkänt, absolut.

Hon skyller inte på någonting.

Hade hon fått göra om OS menar hon att hon gjort exakt samma förberedelser.

Ärligt, frankt, rättframt… vad ni vill.

Chefen (en av dem alla) bad mig förklara varför det inte blev några medaljer för Helena (framför allt) men också för Aco.

Okje då, en snabbanalys:

* De andra var bättre.

Där har vi en enkel basförklaring: konkurrenterna har helt enkelt varit bättre, snabbare och säkrare än i världscupen. Och i skidskytte kan man inte påverka motståndet, så länge man inte skjuter ner dem ute i spåret vill säga.

* Svenskorna var inte bättre.

Både Aco och Jonsson menar att de känt sig i bra form hela OS. Men det innebär inte att de, till skillnad från många av konkurrenterna, varit i bättre form än i världscupen generellt. Aco har visserligen varit snabbast i spåret i ett par OS-lopp, men det är hon nästan alltid i världscupen också.

* Tappade skyttet

Jonsson inledde med noll bom i sprinten men var ändå inte bättre än tolva. I jaktstarten missade hon allra första skottet och då, just där och då, förvandlades omvärldens förhoppningar till förväntningar och krav hos henne.

Det klarade inte Jonsson av.

Hon tappade självförtroendet i skyttet helt till distansen och hennes första skyttekris på ett par år förvandlades snabbt till hennes första riktiga motgång i karriären. Den klarade hon inte av att vända på ett par dagar.

* OS-debutant

Jonsson (och alla andra tjejerna utom Aco, som gjorde sitt tredje) gjorde sitt första OS här och sa efteråt: ”Det här var en nyttig läxa. Jag har lärt mig att OS är ingen lek.”  

Jag håller med förbundskapten Eklund: ”Sitt första OS är något man bara måste ta sig igenom.”

Eller som Andrea Henkel sa till mig: ”Jag är glad att jag tog mitt guld i min allra första OS-tävling (2002), innan jag förstod hur stort ett OS är.”

* Vallamissen i premiären

Aco säger nu i efterhand att hon kände sig oslagbar innan, och till och med under, premiären i sprint. Men varken hon eller Helena hade toppskidor (det var väl inget fel på själva vallan utan snarare på valet av skidor) och hamnade långt efter samtidigt som sprinten är den mest öppna av distanserna då det bara är två skjutningar (vem som helst kan ha en bra dag på vallen och sätta tio skott) och alla dessutom är pigga då det är första distansen.  

Det var just i sprinten Aco hade behövt vara snabbast, precis som hon var i masstarten. Det spred sig en osäkerhet redan där hos damerna.

Det där var min snabbanalys av det svenska damfiaskot. Ett försök till förklaringar, inte bortförklaringar eller ursäkter alltså.

***

Nu till något roligare:

Nisse på Bildbyrån, världens roligaste fotograf, bloggar kul från herrarnas storslalom i dag:

Lite kul med storslalomen. 104 åkare fanns på startlistan. Allt från österrikiska förhandsfavoriter och norska fartvidunder till en mexiare född 1959 och en senegales. Blåbären förgyller.
Här närmast nedan är han senor Von Hohenlohe från Mexiko. Född 1959.

***

Längddamerna får svårt att få ihop ett bra lag i stafetten på torsdag efter ”epidemin”.

Skidskyttets förbundskapten Staffan Eklund är osäker på om han får ihop något lag över huvud taget till herrstafetten på fredag.

Men det handlar inte om virus där.

– Nej, alla fem grabbarna packade in sig i en bil i dag och drog till Vancouver. Vi får väl se om de ens kommer tillbaka hit igen. Du vet ju hur Ferry är…

/Flinck, Whistler

LÄNGD
… och då stryker vi resten av medaljchanserna.

Så dumt, så drastiskt vill jag uttrycka mig direkt efter sjukdomsbeskedet. Anna Haag, Charlotte Kalla och Magdalena Pajala är flyttade till sjukstugan där de ska sitta tills virusen flytt deras kroppar.

En sjuk Emil är ett tråkigt besked. En sjuk kvartett är en epidemi som säkert kommer växa och drabba fler. Jag vet att vi kommer ha fyra herrar och damer att ställa upp med i stafetterna – fyra bra – men jag tror ändå att vi nu ser upprinnelsen till något besvärligt. I friskt tillstånd är Sverige självklara medaljkandidater i stafett, men marginalerna är såpass små att en eller två sjukdomar, lite kollektiv oro, en smygande krasslighet är nog för att göra oss till femma. Och hur går en tremil om halsen tjocknat?

Ska vi klä om till CSI-agenter och undersöka brottsplatsen? Vet ni om att åkarna inte ens får en egen matsal i det här OS:et? Att de äter med pöbeln, trots att deras träningsdos gör dem överkänsliga mot alla former av bakterier?

Nu vet ni. Och nu kan ni skita i det.

För jag var med under VM i Liberec för ett år sedan. Skillnaden mot nu är att de då som enda landslag bodde en timme utanför mästerskapsbyn, på en bergsväg så vinglig att taxichaufförer delade ut kräkpåsar inför resan. Därute fanns inga baciller, det fanns knappt människor. Ett kockteam var nerfluget, två ton svensk, steril mat ditforslad.
Landslagschef Gunde Svan hade närapå svabbat golvet med alkohol, allt var tipptopp – förutom att halva laget sjuknade in.

Längdåkare är på många sätt Sveriges sundaste människor. Men de är också rena vrak. För att göra Kallas och Haags dunderinsatser krävs att man tömmer kroppen, dumpar smärta och – skulle jag tro – immunförsvar i nån snödriva och fortsätter pumpa. En liten bit av bragdernas pris ser vi nu, om vi kollar in i fönstret till det där isoleringshuset.

Så tack Anna och Charlotte för de vackra bilderna, tack för era underbara medaljer. Sverige har hittills tagit fem längdmedaljer i OS, tar vi en till är det rekord genom alla tider.

Det tror inte jag att  vi gör.

/Kristoffer Bergström, Whistler

ISHOCKEY. Ingen kommer undan att bli visiterad. Ingen!
Inte ens självaste Jörgen Jönsson.
Den nyblivne expertkommentatorn i Radiosporten blev grundligt synad när han skulle in i Canada Hockey Place och fastnade länge innan han till slut kunde bevisa att han inte hade någon bomb på sig.
Så vad ville jag ha sagt med detta? Ingenting. Jag ville bara visa en bild där Jönsson blir visiterad. Nu glömmer vi detta och går vidare.

/Emil Karlsson, Vancouver

LÄNGDSKIDOR. Ferry är av. Hellner på.

Häromdagen var det Barometern som vaskade fram en klassisk lokalvinkel på Ferry.

Efter Hellners bragd på tremilen ville inte Kristanstadsbladet vara sämre utan dundrade på med:

Lite kul var det ändå att syrran hans missade nästan hela bragdloppet för att hon själv var ute och körde Göingemaran.

/Flinck, Whistler

LÄNGDSKIDOR. Det här är Eirik på VG. Han är från Norge. Och han ringer hem.

Till nästa OS ska norrmännnen börja med röksignaler i stället. Det tror att det blir enklare.

***

En dag åkte två krönikörer upp till längdskidorna i Whistler från Vancouver. Samtidigt. Utan att de visste om varandra.

En av dem skulle bort.

Det blev Farbrorn. Han som är yngst alltså. Till vänster på bilden. Bank.

/Flinck, Whistler

SKIDSKYTTE
Jag vill inte tala om Jonas Karlsson-gate. Men jag talar gärna om era åsikter om affären.

I dagens Sportbladet står en kortare text om SVT-krönikörens tweet under skidskyttet. ”Kära kommentatorer. Tänd till för faan!!!! Ferry har ju superläge!!!!” publicerade han, ångrade sig och tog bort det.

Kanske dolde sig ett interbråk, tänkte vi, och ingredienser som ”Twitter” och ”Ulfbåge” kryddar ju alltid. Så vi kollade upp saken, nådde Christer och SVT-chefen Kjell Andersson, men ingen av dem förstod varför det publicerats eller tagits bort. Ingen av dem tog heller illa upp på något sätt.

Sent på natten svarade Jonas Karlsson själv. Han förklarade att han inte skrev inlägget, bara publicerade det. När det ändå såg ut att komma från hans namn tog han bort det för att inte förknippas med läsarens åsikt.

Så där stod vi.

Med ett tweet som inte ens från början var farligt, som inte skrevs utan bara publicerades av en SVT-krönikör och som ingen av de inblandade tog illa upp inför. Med en artikelidé som blivit en tummetott.

Vi publicerade ändå en kortare text om saken, sannolikt för att reda ut den harmlösa sanningen bakom inlägget. För att de som hade läst det ovanliga faan!!!!-omdömet skulle förstå varför det togs bort.
Ska man kritisera artikeln är det för sin irrelevans, skulle jag säga. Jag är ett pinsamt kukhuvud, skulle läsarna säga.

Ja, i dag har det glött i inkorgen. Ni har tryckt på de mest elaka tangenterna för att förklara för mig vem jag är.

Jag respekterar mångas fittpåhopp, medan jag lägger huvudet på sned och ler åt andras mejl. Som Klas Herrströms. Åh, fina Klas, han tar det ett steg längre genom att inte bara hata mig utan också min tidning. I bara ett par meningars poesi hinner han kacka i eget bo och ge ett mycket märkligt exempel:

Klas, du har förstås en poäng. Artikeln är tveksam, eller kanske bara dålig. SVT är duktiga. Och ”betygsätta” stavas precis så.

/Kristoffer Bergström, Whistler

Damhockey skiljer sig lite från herrhockeyn.

CURLING. Emil Karlsson har fått en själsfrände i – Carl Lewis.

– Jag älskar curling, säger Lewis på plats i OS-arenan för curling.

– Curling är en perfekt tv-sport då en är så lätt att förstå. Det händer något hela tiden och matcherna varar inte så länge. Det är skoj att vara på läktaren också, snacka med de amerikanska tränarna och få med sig hela upplevelsen, säger friidrottslegendaren, som är på plats på sitt första OS.

Nu får Karlsson se till att ta sig till curlingarenan och få Lewis tips inför Sveriges matcher.

/Flinck, Whistler