Vad finns kvar att shoppa för en kille som äger hundra miljarder kronor?

Nigerianen Aliko Dangote har tänkt på saken ett tag och kommit fram till Arsenal.

– Jag köper inte klubben just nu, jag köper den när jag avslutat alla andra projekt. Först försöker jag ta företaget till nästa nivå, säger Dangote till The David Rubenstein Show.

Han beräknas vara rikast i Afrika och menar att hans senaste projekt, bygget av ett enormt oljeraffinaderi, är värt i runda slängar 200 miljarder kronor. När han stökat undan det står alltså övertagandet av Londonklubben på att göra-listan.

Det ska sägas att Gunnerssupportern Aliko Dangote har pratat om saken sedan 2018 och har uppgett att han skulle lägga sitt bud i år. Så det nya beskedet är egentligen ett fördröjande av planerna.

Arsenal ligger tia i Premier League och den nuvarande ägaren Stan Kroenke anses i vissa fankretsar för passiv och oengagerad.

ALPINT
Herrarnas slalompresskonferens var fin.

Alla tidigare pk:ar har varit i en stor sal där ventilationen har dunkat och temperaturen legat runt tiostrecket. Nu var vi i en liten sal där ventilationen dunkade och temperaturen var runt tiostrecket.
Jag intervjuade de fyra killarna som kör imorn och lyssnade nyss igenom bandet… och det är som att några svar känns fel. På upptagningen flyr Jens Byggmark ämnet på ett sätt som får mig att tvivla. Kan förbundet ha skickat en stand-in? Blåser någon mig?

Äh, det var nog bara ett hjärnspöke.

Mattias Hargin, är du verkligen en medaljkandidat?
– Ja, om allt stämmer ska det funka.
Men du har ju inte tävlat på veckor.
– Jo, vi har haft FIS-tävlingar, så jag har hållit igång. Inte i världscupen, men det har ju ingen annan heller. Skulle vi ha dragit ihop eliten förra veckan, menar du?

Axel Bäck, du har gått europacupvägen till OS. Hur går det här?
– Jag hoppas göra två bra åk, då är jag nöjd.

André Myhrer, hur trivs du i de skumma förhållandena?
– Utmärkt. Det ska passa mig, här är det ju som hemma under våren, så jag är van.

Jens Byggmark, hur fungerar utrustningen?
– Bra för det mesta, men vitbalansen är lite skum.
… eh? Skidans vitbalans?
– Ja, det slår liksom över i för blå ton ibland. Visst blir man skogstokig när allt verkar tipptopp och så ser man att ansiktena får nån turkos nyans?
Jag är inte säker på att jag förstår. Vad blir viktigt att tänka på till lördagens slalom?
– Sluta aldrig fokusera. Håll skärpedjupet. Ögonblicket gör bilden.
…? Hur menar du? Jag har inte gjort mycket slalom: är du verkligen Jens Byggmark?
– … Jens? … Je-e-e… är jag! Ja, det är klart! Jag menar bara att utan vitbalans är man ingenting i slalom. Skriv det i din tidning. Skriv det!
Okej. Hej då.
– Alla österrikare är dopade. Knarket uppfanns i Sölden! Skriv i din tidning att jag, Jens, säger så.

/Kristoffer Bergström, Whistler

LÄNGDGULDET
Aaaaoooouuuu!

Vi börjar med några vokaler. Och fortsätter med ett skamligt konstaterande: när jag igår hörde om Kallas och Haags insjuknande målade jag direkt virusfanskapen på väggen. Jag såg framför mig hur truppen armades ur, hur den redan formsvage Södergren tappade en växel till, hur segerchansen blev till skit. Jag repriserade Northugs avslutning på sprintstafetten, jag tänkte på Teichman, på Bauer, på VM i fjol, på… allt utom de fyra tydligaste indikatorerna på hur det här skulle gå:

Daniel, Anders, Johan och Marcus. 

Inför stafetten tjoade förbundskapten Joakim Abrahamsson. Det var ju snöfall, det gynnade ju de hårtgående svenskarna, sa han.
Det är totalt fel.
Ju mer sol, fina spår, kvinnor med kobjällror och minusgrader det blir desto bättre är det för Sverige. Olsson, Södergren och Hellner är alla typer som vill dra, grilla och skapa luckor. Ju mer det snöar desto svårare är det. Så jag såg inte ett snöväder, jag såg ett Northugväder.
Jag visste ju inte att vi hade fyra Northugdräpare. Ja, för det är inte bara Hellners slutshow som gör att vi slår Norge, det är lika mycket Richardssons ryggsäcksvarv, Olssons förmåga att skapa en lucka och Södergrens perfekta maskering av att han inte är särskilt stark just nu. Det var utklassning. Vi slaktade de andra.
Skulle vädret ha varit bättre hade Hellner kunnat gå runt i bänkraderna och samlat ihop varenda svensk flagga där, tackat och tagit i hand och sedan dragit tillbaka ut på upploppet för att defilera i mål som segrare.

Jag har hört att det är snökaos och minusplågor i Sverige. Skit i det. Ta med er ett spett ut och hacka sönder isen i cityfontänen, för det här är en bragd värd ett dopp.

Aaaaoooouuuu!

/Kristoffer Bergström, Whistler

LÄNGD
… och då stryker vi resten av medaljchanserna.

Så dumt, så drastiskt vill jag uttrycka mig direkt efter sjukdomsbeskedet. Anna Haag, Charlotte Kalla och Magdalena Pajala är flyttade till sjukstugan där de ska sitta tills virusen flytt deras kroppar.

En sjuk Emil är ett tråkigt besked. En sjuk kvartett är en epidemi som säkert kommer växa och drabba fler. Jag vet att vi kommer ha fyra herrar och damer att ställa upp med i stafetterna – fyra bra – men jag tror ändå att vi nu ser upprinnelsen till något besvärligt. I friskt tillstånd är Sverige självklara medaljkandidater i stafett, men marginalerna är såpass små att en eller två sjukdomar, lite kollektiv oro, en smygande krasslighet är nog för att göra oss till femma. Och hur går en tremil om halsen tjocknat?

Ska vi klä om till CSI-agenter och undersöka brottsplatsen? Vet ni om att åkarna inte ens får en egen matsal i det här OS:et? Att de äter med pöbeln, trots att deras träningsdos gör dem överkänsliga mot alla former av bakterier?

Nu vet ni. Och nu kan ni skita i det.

För jag var med under VM i Liberec för ett år sedan. Skillnaden mot nu är att de då som enda landslag bodde en timme utanför mästerskapsbyn, på en bergsväg så vinglig att taxichaufförer delade ut kräkpåsar inför resan. Därute fanns inga baciller, det fanns knappt människor. Ett kockteam var nerfluget, två ton svensk, steril mat ditforslad.
Landslagschef Gunde Svan hade närapå svabbat golvet med alkohol, allt var tipptopp – förutom att halva laget sjuknade in.

Längdåkare är på många sätt Sveriges sundaste människor. Men de är också rena vrak. För att göra Kallas och Haags dunderinsatser krävs att man tömmer kroppen, dumpar smärta och – skulle jag tro – immunförsvar i nån snödriva och fortsätter pumpa. En liten bit av bragdernas pris ser vi nu, om vi kollar in i fönstret till det där isoleringshuset.

Så tack Anna och Charlotte för de vackra bilderna, tack för era underbara medaljer. Sverige har hittills tagit fem längdmedaljer i OS, tar vi en till är det rekord genom alla tider.

Det tror inte jag att  vi gör.

/Kristoffer Bergström, Whistler

SKIDSKYTTE
Jag vill inte tala om Jonas Karlsson-gate. Men jag talar gärna om era åsikter om affären.

I dagens Sportbladet står en kortare text om SVT-krönikörens tweet under skidskyttet. ”Kära kommentatorer. Tänd till för faan!!!! Ferry har ju superläge!!!!” publicerade han, ångrade sig och tog bort det.

Kanske dolde sig ett interbråk, tänkte vi, och ingredienser som ”Twitter” och ”Ulfbåge” kryddar ju alltid. Så vi kollade upp saken, nådde Christer och SVT-chefen Kjell Andersson, men ingen av dem förstod varför det publicerats eller tagits bort. Ingen av dem tog heller illa upp på något sätt.

Sent på natten svarade Jonas Karlsson själv. Han förklarade att han inte skrev inlägget, bara publicerade det. När det ändå såg ut att komma från hans namn tog han bort det för att inte förknippas med läsarens åsikt.

Så där stod vi.

Med ett tweet som inte ens från början var farligt, som inte skrevs utan bara publicerades av en SVT-krönikör och som ingen av de inblandade tog illa upp inför. Med en artikelidé som blivit en tummetott.

Vi publicerade ändå en kortare text om saken, sannolikt för att reda ut den harmlösa sanningen bakom inlägget. För att de som hade läst det ovanliga faan!!!!-omdömet skulle förstå varför det togs bort.
Ska man kritisera artikeln är det för sin irrelevans, skulle jag säga. Jag är ett pinsamt kukhuvud, skulle läsarna säga.

Ja, i dag har det glött i inkorgen. Ni har tryckt på de mest elaka tangenterna för att förklara för mig vem jag är.

Jag respekterar mångas fittpåhopp, medan jag lägger huvudet på sned och ler åt andras mejl. Som Klas Herrströms. Åh, fina Klas, han tar det ett steg längre genom att inte bara hata mig utan också min tidning. I bara ett par meningars poesi hinner han kacka i eget bo och ge ett mycket märkligt exempel:

Klas, du har förstås en poäng. Artikeln är tveksam, eller kanske bara dålig. SVT är duktiga. Och ”betygsätta” stavas precis så.

/Kristoffer Bergström, Whistler

ALPINT
Det finns mycket att sörja med Patrik Järbyns fall. Jag tänker på hjärnskakningen. På frun Randi som stod vettskrämd nedanför, på mamman som fick samtalet, på Patriks minne som redigerat bort skräcken.

Och jag tänker på snus.

Patrik Järbyn tar gärna i när han gräver i dosan. Prillorna är som körsbär. Vi pratade om saken för ett par dagar sedan, om han i själva verket hade inne den bruna skopan under åken.
– Under ett läger testade vi för kul skull att snusa under åken. Vi såg ut som prickikorvar hela högen! Snus överallt! Man får maxpuls efter 30 sekunder! Näförfan, det går inte.

Nu är läppen ett sår. Patrik får inte äta, inte dricka. Ändå tror jag mest att han önskar att rapé fanns i droppform.

/Kristoffer Bergström, Whistler

ALPINT.
Det pågår ett krig och vi leder.

Varje dag är en kraftmätning mot Expressen där textutbudet nagelfars. ”Oj, de har skrivit att Kalla, precis som alla andra aktiva, är naken under dopningskontrollen” tänker vi och sörjer. ”Oj, Helena Jonssons farmor är utlovad ett guld i present” tänker de och ledsnar.

I så gott som alla hänseenden är vi kollegor, inte fiender, men i ett krig viker ingen undan: Den stora bataljen om Rolland.

Ni såg säkert bilderna: hur fransyskan hade peppat i fyra år för OS, eggade upp sig själv till vansinne vid start, kastade sig ut – och föll åt höger. Ja, bara ramlade som om hon sov, utan att ha nått första porten.

Direkt går vårt nät ut med grejen:

Bra puff, bra rubrik. Om det inte vore för att vi fick stryk.
Såhär lockade Expressen till läsning:

GAAAH! tänkte nätredaktör Jörgen och tog en ilsken snus. GAAAH! hur bräcker jag det här?
Sedan kom snilleblixten:

Seger till oss. Glädjeyra och mousserande vin.
Men kanonerna är inte nermonterade än, Simon Bank fruktar att mörkermakterna ska slå tillbaka.
– Det här är inte över, säger han. Det kommer inte sluta förrän en tidning lyckas bevisa att fallet skedde så tidigt att det aldrig hann äga rum.

/Kristoffer Bergström, Whistler

SPORTJOURNALISTIK
Det finns ett glapp mellan er läsare och oss reportrar. Alla har vi förkunskaper och stålmannen-perception för att fånga kringfakta, alla har vi tangentbord för att förmedla allt.

Så varför är det så att om vi skickade sextio soffexperter till Kallas guldlopp så hade de ändå fått fram färre nyheter än Petra och Flinck? Vari ligger mina kollegors storhet?

Jag har undersökt saken och nu hittat svaret. Lösningen finns på Google. Det som skiljer de välskrivande fansen från reportrarna är hur man googlar.

Ett exempel: det är dag två och man ska efter guldet göra ett Kallaknäck. Ögon ska öppnas hemma i stugorna. Novisen går då rakt fram till Charlotte och ställer hoppfulla frågor, medan Petra redan gjort läxan via sökmotorerna:
Schwwwwing, så är bävervinkeln hemma.

Samma sak med Flinck. Om han vill vidga sitt Ferrykunnande knappar han bara in ”Björn Ferry” i fältet och trycker enter:

Ja, där har man en journalistisk drömbrunn att ösa ur. Till nästa dag kan man köra ”Ferry och fruntimmerna”, ”Ferry och fogsvansarna” och kanske-kanske ”Ferry och Linköping”.

/Kristoffer Bergström, Whistler

Med så långt? Okej, för att examinera er från den här lektionen: om vi nu ska skriva om mig, hur får ni då maximal info? Hur har ni en text närapå klar redan innan första frågan är ställd?
Duktigt. Allt handlar om powergoogling.

ALPINT/EXPLOSIVT
Herrarnas kombi inställd. Damernas träning inställd.

Whistler är en kletig plats, snön ligger grå på taken. Min alpinbevakning har legat lågt senaste tiden, så låt oss därför tala om ett mer intressant ämne, ett som ligger oss alla varmt om hjärtat.

Precis, nu blir det bomber.

Det är segt att åka buss här, för terroristskräcken har lett till massiva säkerhetskontroller. Eller… ”massiva” var ett starkt ord… och ”säkerhet”. Vi kan nöja oss med att bussarna kontrolleras.

Innan avstigningen kommer två poliser med speglar fästa på varsin pinne. De granskar underredet på bussen så att inga bomber är monterade där. Det är helt enkelt skitsvårt att smuggla in en bomb genom att skruva dit den under en buss.

Däremot har arrangörerna missat andra risker, som att terroristerna skulle bära bomben med sig. Och att de väl på bussen skulle göra världens undanmanöver: lägga massförstörelsevapnet på innersätet och själva ta det yttre.

/Kristoffer Bergström

RODEL.
I mitten av bilden syns stolpen där Nodar Kumaritasjvili körde ihjäl sig. I nederkant står två känslosamma fotografer. Om ”känslosam” betyder ”uttråkad, apatisk och bekymrad över sin karriär”.

Mannen till vänster: Oh, it’s this what’s left of me? I was doing Super Bowl, now I stand by a bridge taking pictures of flowers and a stuffed animal.

Mannen till höger: Mmmm. Get me away from here.

M t v: And I bet nothing will happen today when they have put that fence up.

/Kristoffer Bergström, Whistler