Garmisch.

Läktarsektionerna häpnar. Speakern speakar upphetsat. I miljoner soffor över Alperna tar sig österrikare och schweizare för pannan och undrar hur svenskarna kan vara så bra.

Att alla fyra är bland topp-åtta beror inte bara sammhållning, gemensamma läger och bra ledare. Bäck, Myhrer, Hargin och Byggmark hade inget val. Här i södra Tyskland är det lag på att hålla ihop utan att ha för stora avstånd mellan sig. 70 euro kan man få böta, eller mer, ibland 90 för brott mot Der Zusammenparagraph.

Så inför andra åket hoppas jag på framgångar för framgångarnas skull. För historieböckerna och för folkfesten där hemma. Men också för att ingen av killarna ska bryta mot skyltningen och riskera att bli ett polisärende.

/Kristoffer Bergström, Garmisch

Så stod vi där i målfållan efter genrepet i Drammen.

Marit Björgen imponerade .- inte oväntat.

”Det ger självförtroende inför VM” säger den norska superstjärnan.

Justyna Kowalczyk var tvåa – inte oväntat.

Aino-Kaisa Saarinen tre – har vaknat inför VM.

Men sen kom överraskningen: Ida Ingemarsdotter, femma.

Efter tredjeplatsen i SM (Haag etta, Kalla tvåa) på 10 km klassisk stil kom Ida fram till mig i Sundsvall och sa: formen är på väg, ser du!

Jag såg och i går säg resten av världen. Ida Ingemarsdotter har efter sjukdom, hon har utvecklats i distanslopp och allt detta känns väldigt välkommet. Vi behöver stafetttjej till som kan ta en av de klassiska distanserna.

Och hon kommer imorgon visa att det är hon och inte LIna Andersson som ska ha den sista platsen i sprinten.

Haag&Kalla då?

Haag (12:a) var slut, ville spy och gjorde säsongens sista race. Bakslag på höjdträningen.

Kalla (nia) var också seg, ingen kick i steget och lite lagom småsur. Perfekt.

Snart grabbarnas tur och Petter Northugs egen presskontakt sitter i presscentrat och förklarar fenomenet Petter Northug. 

Petra Thorén, Drammen inför längd-VM

Genrep inför VM, Drammen.

Petra Thorén

Garmisch.

Sara Hector hade vinkat ovant från pallen, Maria PH och Hans Olsson pussats nedanför scenen och Anja Pärson eskorterats bort av två vakter (det såg i ärlighetens namn inte ut som om hon skyddades från befolkningen utan som om befolkningen skyddades från henne).

Tre minuter hade gått och jag gick från prisceremonin med mina kentaurer. De där hästmänniskorna trilskades, knyckte, gnydde. Och ni vet lika väl som jag hur påtaglig kenaturproblematiken är i centrum.
Var ska man ställa dem? Blir det stökigt om de får slå med svansen inne bland varuhusets hyllor? Man kan väl inte bara binda dem vid en lyktstolpe?

Turligt nog löste sig allt när jag svängde vänster runt ett hörn, korsade vägen och fann ett lämpligt ställ.

/Kristoffer Bergström, Garmisch

Garmisch
Minibetraktelse medan kanadensare och kroater parallelltävlar här utanför:
Jag älskar lagtävlingen.
Sett till formatet är det här den ultimata formen av alpinåkning. Här finns ständiga dueller där alla ser vem som är bäst utan att ta till fånigheter som ”hundradelar”. Här finns slutspelsträdet. Här finns chansen att hatälska en i det egna laget på det där Staffan Olsson-sättet. Och här kan jag äntigen få se det jag fantiserat om: vem vinner om man ställer Rebensburg bredvid Worley i en backe? Ligety mot Cuche?

Redan i Sotji 2014 kan lagtävlingen vara obligatisk OS-gren. Jag hoppas det.

/Kristoffer Bergström, Garmisch

Garmisch
Vissa kvällar tänker jag på en historisk händelse. Minnet har slipat bort detaljerna, så kvar är bara den absoluta kärnan.

En regent, kanske en kung, kanske i Frankrike, kanske under andra världskriget räddes stridigheterna utanför slottet och stängde portarna. Innanför murarna konserverade han lite frihet, trots att han i praktiken var fången. När oron sipprade genom sten och metall kröp regenten längre in för att bevara sin frihet. Till sist fanns bara en skrubb med toalett, matkonserver och radio. Där satte han sig och sände rapporter om slagens vedervärdigheter. Nya dagliga inslag som undervisade och lugnade folket.

Efter två år slöts freden. Regenten var övertygad om att hans berikande ord låg till grund för vapenvilan och kröp ur skrubben, ut i stora slottet.
Där märkte han att radions kablar hade kopplats ur som en säkerhetsåtgärd innan han låste in sig.

… och nu, en molndag i Garmisch, tänker jag att den där radion vore ett lika bra kommunikationsverktyg som Vintersportbloggen. Eftersom vi inte får några svenska framgångar och jag inte gräver fram något kittlande så hamnar inga artiklar på fullbredd på sajten. Därför finns heller ingen plats att lyfta upp bloggen på, och därför kan inte ni läsare veta att den existerar.

Jag vill ändå snabbspola genom min gårdagskväll. För igår hade André Myhrers band Segertåget konsert på en italiensk restaurang. Jag gick dit för antipasti, pasta, pizza, rödvin – och allt gratis! musiken.
Inför släppet av VM-singeln ”Top of the hill” tjatade jag till mig låten för att låta musikrecensenten Håkan Steen bedöma den. Myhrer tyckte det var okej, mejlade text och ljudfil – och vaknade dagen efter till en sågning med formuleringar som ”låten kraschar direkt in i säkerhetstängslet”.
Så minuterna före spelningen sänkte jag rösten, blottade halsen och frågade André om han hatade mig. Han sa nej och gick upp på scen.
Sedan levererade Segertåget en genuin mix av manlig heterosexrock. Robbie Williams – check, Sex on Fire – check, Rolling Stones – check. De var mycket tajta och bra. Det skallrade i tallrikarna när vi klappade takten.

För André hände ändå en tråkig sak. När han satte sig igen efter andra framförandet av Top of the hill var hans öl borta. Han hade ställt den där på sin plats, men där stod inte längre någon. Och vi får anta att strupen var torr.

Jag önskar jag kunde hjälpa dig, André, med att peka ut vem tjuven var.
Jag önskar att jag kunde ge något sorts tecken.
Att jag med en liten pekning kunde visa vem som var så fräck.

Men hur skulle det gå till?

/Kristoffer Bergström, Garmisch

(Här är förresten Expressens Johanna Reimers. Hon var med i går.)

Garmisch.

Blä. Öh.

Anjas mest målande citat kom direkt i mixade zonen:
– Jag fick göra en lite längre resa än alla andra. Andra spliten var jag redan efter, där skulle jag vara en sekund före.

Det var ju så planen, förhoppningen, drömmen var. Att Anja skulle utklassa rivalerna på övre halvan och spjärna emot lite bättre därnere. Nu gick spjärnandet okej, men eftersom hon aldrig var uppe bland toppåkarna fick jag aldrig de där skenande hjärtslagen som uppträder när alpinåkning är som härligast.

Elva. Jag är inte besviken utan tom. Jag hoppas det finns någon magi kvar att krama ur de där musklerna så att Anja kan göra en fin storslalom i veckan.

Två noteringar:

1. Anjas favoritord är ”samtidigt”. En kollega här klagade på att Anja är svårciterad eftersom hon hasplar ur sig så långa haranger, men jag håller inte med. Hon brer ut sig för att hon alltid angriper ämnena från två håll. Som länk mellan de två resonemangen säger hon ”samtidigt”. Visst är hon besviken, men samtidigt glad, osv.
Ett av många exempel från i dag:
– Den missen kostade. Samtidigt var jag positiv och metodisk. Sedan hamnade jag fel överallt och fick ingen harmoni. (här vänder alltså meningen två gånger och det var läge för ett dubbelsamtidigt, vilket jag än så länge inte hört henne använda).

2. Schweiziskan Dominique Gisin var outsider men rimlig pallkandidat i dag. Medan Anja Pärson laddade inför störtloppet med vila och lite fotboll drog Gisin till stans hetaste nattklubb P1. Där fotoposerade hon med fans och signerade affischer på sig själv. Trötta, avklädda bilder utan sportkoppling.
Jag fattar att det är sponsorn som kräver, men jag kommer inte ifrån hur innerligt jag önskade att Anja skulle slå Gisin. Schweiziskan var 32 hundradelar snabbare.

/Kristoffer Bergström, Garmisch

Garmisch.

Om störtloppet är jobbigt? Nöjer du dig inte med Anjas röda ansikte efter målgång för att få svar på det?

Jag önskar att jag perfekt kunde transkribera ljudet när jag frågade henne om saken:
– Woujj. Det var alla energi jag hade, sa hon, typ.
Hur glad är du?
– Inte än. Men kul att få till det på toppen och inför söndagen gillar jag inte alls min nederdel.

Egentligen hade jag inte velat fråga Anja utan Marie Marchand-Arvier, Johanna Schnarf, Maria Riesch och Aurelie Revillet. De fyra parkerade mellan plats 11 och 16, men framför allt gjorde de samma encore. Som showens slutnummer försökte de stanna med skakbenen, insåg att musklerna var för utkörda och fick hjälplöst se sig tumla ner i snön.

Fyra världsåkare, fyra dunderfall. ”Woujj”.

/Kristoffer Bergström

Garmisch

I tre minuter beskrev Anja Pärson en kärna till att jag älskar störtlopp: att det handlar ytterst lite om hur man är skapt och förbannat mycket om hur man behandlar det man skapats med.

Artikeln ligger här: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/alpint/article8546782.ab

Nu kommer arga och glada reaktioner. Såhär låter det:

Jag kan argumentera sakligare för min sak, men är beredd att ge mig om motargumenten är bra nog. Vad tycker ni?

/Kristoffer Bergström

Garmisch
Det blir kväll också på alpin-VM. Medan våra stjärnsvenskar spelar yatzy och åskådarna dansar till I’ve got a feeling that tonight’s gonna be a good night ägnar vi reportrar oss åt svårare saker. Fulare saker.

Jag minns inte vad har jag berättat om Garmisch-Partenkirschen hittills:
Att alla bilar här har regplåten GAP? Att VM-maskotarna heter Ga och Pa? Att de som inreder festlokalerna inte riktigt kör den svenska stilen?

Lyd mig nu och samla dina nära vänner för en datorlek. Vill släkten vara med? Din mystiska nätkompis Sandra?
Läs igenom de sju alternativen nedan och gissa vilket föremål som inte fanns i den lokal som kommunen pyntade för vår skull. Som inte hade burits in för att internationella journalister skulle trivas och skriva hem om vilken förtjusande plats de hamnat i.

(Scrolla inte förrän ni har gissat vad som omöjligen kan ha funnits i lokalen. Som en ledtråd får ni veta att ett fyrmannaband med två dragspel stod för underhållningen)

1. En existentiell hjort som ylar åt en flygande stock
2. En uppstoppad segelflygare
3. En levande ponny
4. Ett onanibås som hänger i en vajer i taket
5. En delikatessdisk där de bara har gurka, tomat, gul paprika och rädisa
6. En man som stolt – helvete så stolt! – poserar bredvid hö
7. En trästaty av Gandalf som åker längdskidor och heilar

***
Har ni valt en?

***
Säkert att ni inte fuskar?

***
Okej, då redovisar vi svaren:

Ja. Pokalerna går alltså idag till alla er som prickade in ponnyn. Gratulerar.

Jag återkommer med mer familjelekar framöver. Nätchefen Peo (peo.larsson@aftonbladet.se) har mandat att hålla mig borta från mästerskap i framtiden. Mejla eventuell kritik till honom.

/Kristoffer Bergström