Krigaren
avLÄNGD.
Anna Haag. Vilket lopp. Vilken kvinna. Vilken krigare.
/ Bardell, Whistler.
LÄNGD.
Anna Haag. Vilket lopp. Vilken kvinna. Vilken krigare.
/ Bardell, Whistler.
ALPINT/ISHOCKEY. Efter två händelserika dygn i Whistler med Anjas krasch och bragdbrons är jag nu tillbaka i Vancouver. Det märks att jag har varit borta ett tag från Sverige då det känns som att komma hem när jag är tillbaka på mitt hotellrum…
Nåja.
Om tolv timmar är det Tre Kronor–Vitryssland och jag minns 2002-fiaskot som om det vore i går (mycket beroende på att jag i något slags masochistiskt försök till självspäkning laddat hem Lasse Granqvists referat).
Vitryssland… Mår man inte lite illa bara man tänker på det…?
Men vad säger ni? Inte fasen slår blixten ner två gånger på samma ställe?
###
När jag kom hem såg jag Ryssland–Slovakien på TSN.
Kommentatorerna var galna på domarna för att de lät Ovetjkin välja klubba i en evighet:
– Ovetjkin får snart betala publiken för p-böterna som de får på grund av honom, sa en av kommentatorerna och det tyckte jag var lite kul sagt.
###
I vår OS-bibel utsåg jag Per Spett till ”OS-flip” och Anja Pärson till ”OS-flopp”. Med andra ord kan jag dra något gammalt över mig. Eller som TT-Skiöld uttryckte det: Man ska inte tro på allt i bibeln…
###
Och till alla er som kommer påpeka att han heter Ovechkin…
/Emil Karlsson, Vancouver
SKIDSKYTTE. Skulle väl skrivit detta för någon dag sedan, men det kom ett par fiaskon emellan.
Nåväl – det var när jag stod utanför SVT:s studio här i Whistler som det slog mig:
Jag vill vara Popsen – André Pops, alltså.
Han sitter där uppe i den där studion, som egentligen verkar vara en exklusiv takvåning (jag tror faktiskt det är en pool bredvid också, där uppe på taket) – inne i värmen med ett dussin kanelbullar och muffins framför sig.
Medan vi andra journalister slåss i en mixad zon för att få en kort kommentar, ringer runt, står och väntar efter en dopningskontroll för att få exakt tre minuter och tio sekunder eget snack (japp, det klockas av SOK:s presschef Björn Folin), kämpar mot deadline, kastar oss på en buss för att åka 50 minuter ner till medaljutdelningen, häckar utanför en tv-studio…
Ja, medan vi håller på så där så eskorteras den Popsen vill prata med. Till honom i studiovärmen. Av SOK.
Och där kan sen Popsen sitta och föra ett litet småputtrigt samtal, bjuda på muffins, klämma på en medalj lite…
Popsens OS-vardag.
Min OS-vardag.
Äh, va fan. Popsen har säkert stått där och slagits i en mixad zon en gång i tiden, ringt runt, stått och väntat efter en dopningskontroll för att få exakt tre minuter och tio sekunder eget snack, kämpat mot deadline, kastat sig på en buss för att åka 50 minuter ner till en medaljutdelning, häckat utanför en tv-studio och sedan… sedan jobbat sig uppåt.
Hela vägen upp till den där takvåningen. Och bullarna. Och muffinsen. Och eskorterade OS-hjältar.
/Flinck, Whistler
SKIDSKYTTE. Björn Ferry pratade idag igen efter guldet.
Men det var också efter en 42:a plats i distansloppet.
Underhållande som vanligt.
Han var inte besviken.
– Efter guldet kan jag bli sist i varenda tävling resten av mitt liv, jag kommer ändå att gå runt med ett leende på läpparna.
– Det här är guldet så stort för mig. Jag är inte som Ole Einar (Björndalen): ”Nu ska jag ta 70 guld till”.
Han hade fortfarande inte kollat mobilen, mejlen eller tidningarna.
– Jag har väl 800 mejl i inkorgen nu.
Jag såg att du hade över 400 kommentarer på sin blogg?
– Över 400?! Och jag som brukar svara var och en av de där.
Ferry berättade också att han hade fått ett telegram av kungen och ett från Storumans kommun.
Vad har annars hänt sedan vi träffade dig utanför SVT:s studio efter medaljceremonin i tisdags?
– Jag har inte kunnat sova. Jag har legat och tittat i taket. Och lyssnat på Nisses andhämtning. Fast det hände en rätt rolig grej. När Nisse gick upp och pissade vid halv sex på morgonen hoppade jag över och lade mig i hans säng. När han kom tillbaka och skulle lägga sig låg jag där och skrämde honom. Han blev rädd – och lite förbannad.
/Flinck, Whistler
LÄNGD. I dag, dagen efter norrmännens kross av Emil Jönsson, kom Sveriges norska sprinttränare Arild Monsen gåendes till stadion med sina landsmän.
Hoppla, ropade vi. Bildbevis! Och norrmännen var snabba på att ställa upp sig med Monsen.
Så nu vet vi, Arild….Som ni ser var det soligt och skönt på längdarenan.
Åkarna njöt.
– Det känns bra, det var jättehärligt. Solen skiner och det är skönt att starta lite senare för då blir det bra före, säger Charlotte Kalla, som tävlar igen under fredagen.
Och Anna Haag ville liksom aldrig sluta åka skidor. Men hon hade lite svårt att bestämma om hon skulle ha glasögonen på eller inte. Det blir ju ingen fin solbränna med bleka ringar runt ögonen.
Emil Jönsson mådde han också gott i solen, trots att det bara var ett dygn sedan OS-smällen.
/Petra Thorén, längd
ALPINT.
Det pågår ett krig och vi leder.
Varje dag är en kraftmätning mot Expressen där textutbudet nagelfars. ”Oj, de har skrivit att Kalla, precis som alla andra aktiva, är naken under dopningskontrollen” tänker vi och sörjer. ”Oj, Helena Jonssons farmor är utlovad ett guld i present” tänker de och ledsnar.
I så gott som alla hänseenden är vi kollegor, inte fiender, men i ett krig viker ingen undan: Den stora bataljen om Rolland.
Ni såg säkert bilderna: hur fransyskan hade peppat i fyra år för OS, eggade upp sig själv till vansinne vid start, kastade sig ut – och föll åt höger. Ja, bara ramlade som om hon sov, utan att ha nått första porten.
Direkt går vårt nät ut med grejen:
Bra puff, bra rubrik. Om det inte vore för att vi fick stryk.
Såhär lockade Expressen till läsning:
GAAAH! tänkte nätredaktör Jörgen och tog en ilsken snus. GAAAH! hur bräcker jag det här?
Sedan kom snilleblixten:
Seger till oss. Glädjeyra och mousserande vin.
Men kanonerna är inte nermonterade än, Simon Bank fruktar att mörkermakterna ska slå tillbaka.
– Det här är inte över, säger han. Det kommer inte sluta förrän en tidning lyckas bevisa att fallet skedde så tidigt att det aldrig hann äga rum.
/Kristoffer Bergström, Whistler
SKIDSKYTTE. Sportredaktionen på tidningen Barometern i går eftermiddag:
Chefen: Ferry är hetast i Sverige just nu! Vi måste ha nåt på honom. Kan vi göra nåt lokalt?
Reportern: Jag vet inte… Min farmors grannes svåger sa att han hört att Ferrys släkt har rötter här nere.
Chefen: Kanon ju! Kolla upp det.
Två timmar senare.
Reportern: Jag har kollat nu, men jag vet inte riktigt… det känns lite långsökt.
Chefen: Långsökt?! Äh, va fan. Vi kör!
Resultatet:
/Flinck, Whistler
SPORTJOURNALISTIK
Det finns ett glapp mellan er läsare och oss reportrar. Alla har vi förkunskaper och stålmannen-perception för att fånga kringfakta, alla har vi tangentbord för att förmedla allt.
Så varför är det så att om vi skickade sextio soffexperter till Kallas guldlopp så hade de ändå fått fram färre nyheter än Petra och Flinck? Vari ligger mina kollegors storhet?
Jag har undersökt saken och nu hittat svaret. Lösningen finns på Google. Det som skiljer de välskrivande fansen från reportrarna är hur man googlar.
Ett exempel: det är dag två och man ska efter guldet göra ett Kallaknäck. Ögon ska öppnas hemma i stugorna. Novisen går då rakt fram till Charlotte och ställer hoppfulla frågor, medan Petra redan gjort läxan via sökmotorerna:
Schwwwwing, så är bävervinkeln hemma.
Samma sak med Flinck. Om han vill vidga sitt Ferrykunnande knappar han bara in ”Björn Ferry” i fältet och trycker enter:
Ja, där har man en journalistisk drömbrunn att ösa ur. Till nästa dag kan man köra ”Ferry och fruntimmerna”, ”Ferry och fogsvansarna” och kanske-kanske ”Ferry och Linköping”.
/Kristoffer Bergström, Whistler
Med så långt? Okej, för att examinera er från den här lektionen: om vi nu ska skriva om mig, hur får ni då maximal info? Hur har ni en text närapå klar redan innan första frågan är ställd?
Duktigt. Allt handlar om powergoogling.
INGENTING. På väg hem genom Whistler en onsdagskväll.
Den har räddats genom trevligt middagssällskap. Här är delar av det trevliga sällskapet: Sportbladets tre musketörer: Flinck, Bergström, Karlsson. Vi hade storfrämmat från Vancouver, pennornas mästare Simon Bank var är.
Vi hade mycket att prata om. Det blev mer Anjas otäcka vurpa och Emil Jönssons olycka.
De var en tris idrottsdag.
Men det vänder snart. Skiathlon för damerna på fredag!
/Petra Thorén, Whistler
LÄNGD/SKIDSKYTTE. Vi hade i varje fall tur med vädret. I dag. Vi som stod och tittade på sprinten på längdstadion.
Emil Jönssons insats kan inte betecknas som något annat än ett fiasko.
Men jag är är full av beundran för Anna Olsson.
Denna snart 34-åriga kvinna har än en gång haft ett litet helvete under säsongen med skador och skit. Men ändå är hon som bäst när det gäller. I dag räckte det till ännu en fjärdeplats – hennes tredje på ett stort mästerskap sedan VM 2005.
Bittert – men ändå en bragd av OS-mästarinnan i teamsprint 2006.
***
Hann också med en sväng upp till skidskyttestadion och träningen där.
Staffan Eklund stod och mös i solskenet dagen efter Ferrys guld men var samtidigt långt ifrån nöjd, även om landslaget nu uppnått sin officiella mälsättning på en medalj i OS.
– Men nu slipper jag köpa en tomt här, utan kan komma hem efter det här, sa han.
/Flinck, Whistler