Dagens viktigaste (och godaste) mål enligt min mening. Jag skippar aldrig frukost. Aldrig. Trots att magen sällan skriker efter mat direkt jag vaknar. Men det botar en morgonpromenad eller jogg ganska snabbt.
Däremot kan jag ibland byta en lagad middag mot att få äta frukost en gång till. Yum!
Vilken ära! Chefen gav bort mig (eller ja, mina kunskaper) i present till hennes vän. Det ska bli fantastiskt roligt att försöka sporra Jenny Lee till stordåd i Midnattsloppet.
Vad är väl en bal på slottet?
Alldeles, alldeles underbar så klart. Även om det inte var någon bal. Och tur var väl det, jag hade väldigt svårt att slita mig från badrocken och tofflorna som väntade på rummet. Men jag lyckades till slut. När jag sovit i dem en stund.
Och efter bland annat lufttorkad skinka, romströmming och gårdsostar till lunch, bubbel, tryfflar och bär, femrätters med kalvbräss som start och havtornssorbet som avslutning och maffig frukost är jag fortfarande mätt. Och belåten. Att åka iväg från stan borde man helt klart göra oftare!
Att vara morgonmänniska är något jag uppskattar nio gånger av tio. I morse hade jag gärna sovit längre, men nej. Strax efter klockan slagit sex är jag tokvaken. Suck.
Men jag klagade inte när jag fick söders gångvägar nästan för mig själv. Några få joggare, ett par glada hundar och skönsjungande fåglar var också vakna före sju. Och när solen kikade fram och gjorde vattnet spegelblankt tog jag mig tid att stanna upp i stegen och njuta. Magiskt!
Och till den äldre joggande herren på typ 70+ i färgglad keps och hörlurar som fyrade av ett stort leende mot mig i sista tunga backen – tack, du gjorde min morgonrunda ännu bättre!
Nu tycks molnen ha dragit in, men för er sjusovares skull hoppas jag att det blir lika fint som i går. Själv rymmer jag snart från stan med mannen min.
Mmm… mandlar.
På yoghurten, i muslin, med keso och bär eller bara som dom är. Passar perfekt både före eller efter träning.
Mandlar som mellanmål är inte bara goda i gommen, de är också proppade med nyttigheter som mineraler, proteiner, fett och antioxidanter. Jag slukar både en och två nävar, även om just i dag är en vilodag från träningen. De funkar som perfekt uppladdning inför löparrundan jag har inplanerad i morgon bitti. Jag tänker mig söder runt vid niosnåret, någon som vill med?
… då vill man inte sitta inomhus. Som tröst tänker jag på vad som väntar om åtta dagar: sparesan till Turkiet. Förhoppningsvis blir det dubbelt upp på termometern då.
Jag ägnar i alla fall den här dagen åt att knåpa på klasserna jag ska instruera på plats. Ett par corepass och ett slags crossfitinspirerat fyspass. Övningar är inget problem att komma på, har snarare för många. Det svåraste är helt klart musiken. Vad är bra träningsmusik liksom?! Jag är dålig på att lyssna på något speciellt när jag tränar, även om musik helt klart kan vara peppande så gillar jag tystnaden och mina egna tankar.
Jag ska gå på en klass i kväll och få inspiration. Men som alltid, tips mottages gärna, här eller på johanna.bjorklunds@aftonbladet.se
Så här ser i alla fall schemat ut på ett ungefär. Det blir en skön mix av lugna, mjuka pass och hårdare träning. Underbart!
Eftermiddagens höjdpunkt var det somriga fikat vi njöt av tillsammans med en rar läsare som kom förbi redaktionen och delade med sig av både inspiration och åsikter.
Vad tycker du om Wellness? Mejla oss på wellness@aftonbladet.se så kan vi göra tidningen ännu bättre.
Nu: Ut i solen!
Vet ni vad man gör med ett par ben som är mörast i stan? Tja, man kan ta ut dem på en 12 kilometer lång löparrunda. För att testa dem lite och se om de kanske är redo för en utmaning snart.
Nu ska de få vila någon dag och bli ännu starkare. Men först ska de transportera mig till jobbet.
God morgon!
Aj. Aj. Aj. Varje steg jag tar gör ont. Särskilt i låren, vaderna och rumpan. Ja okej, överallt i benen.
Backintervallerna sved, men det gjorde även det här gympasset.
Uppvärmning: 3000 meter rodd.
Sedan endast fem övningar, i tabataform, och träningsvärken är ett faktum.
• Hopprep
Efter mitt förra inlägg började jag fundera lite, älskar jag verkligen backar? Sedan fick jag en fråga från flera håll och blev jag tvungen fundera ännu mer… hur gör du för att älska backar?
Jag var tvungen att ge mig ut och testa om jag fortfarande älskar dem.
Och svaret är ja. Efter 20 backintervaller är det bara kärlek jag känner i kroppen. Den där känslan när jag pressar mig själv upp, upp, upp, när mjölksyran hålls på perfekt avstånd och benen är härligt lätta, när blodsmaken anas i gommen och när endorfinerna exploderar i varenda del av kroppen, ja då är det kärlek jag upplever.
Hur man gör för att känna så? Tja, svaret är nog olika beroende på person. Jag är tävlingsmänniska och envis som en gammal get. Hinner jag sätta upp målet, 20 vändor, i mitt huvud innan jag börjat springa och innan det blivit jobbigt då kan jag inte banga tidigare. Det vore ju att ge upp och det finns inte i min värld. Sen är jag lite av en nörd också som kan snöa in totalt på det tekniska. Till exempel jaga en viss tid uppför varje backe, att försöka hitta det perfekta steget, att jobba med höga kliv ena gången för att i nästa bara springa uppe på tårna. Ja, det finns massor av sätt att variera på.
Till syvende och sist handlar det nog bara om att ge sig ut och göra det. Bita ihop och springa. Det är inte säkert att alla upplever kärlek vid första ögonkast, men jag är helt säker på att den kan växa fram med tiden.
Men nog träning för i dag, nu byter jag löparkläder mot kalasklänning och drar i väg på festligheter. Trevlig kväll!
Här har du fått följa med på Wellness träningsresor! Johanna Björklunds, Wellness PT och träningsprofil, var på plats i solen och tog dig med på svettiga pass, inspirerande föreläsningar och skönt häng vid poolen.