Nytt år, nya tag. Eller? Tja, jag avslutade 2011 och inleder 2012 på samma nedriga vis – med en förkylning. Inte särskilt roligt, men nacken jublar i alla fall över att få vila från träningen. 

Det kommer ju ändå att vara fruktansvärt trångt på gymmet den närmaste tiden (av den anledningen tackar jag vädergudarna för den milda vintern och ser fram emot mycket utomhuslöpning i januari). För i vanlig ordning ska väl nyårslöften uppfyllas och julens goda leverne tränas bort. Inget ont med det egentligen, om det nu vore långsiktiga löften. Mitt enda tips inför 2012 är ägna dig åt träning som är rolig. Då kommer den också att bli av. Även i februrari. 

Men nu till något annat roligt. Den här bloggen. Jag har egentligen ingen aning om varför just du läser min blogg, förhoppningsvis är det för att du hittat något du gillat. Men för att göra vår relation lite djupare så skulle jag så hemskt gärna vilja veta: vad vill just du läsa om här? 

Med risk för att ni aldrig mer kikar in här igen önskar jag er god fortsättning i min nya löparluva.

Eftersom ett nytt år väntar runt knuten ligger det nära till hands att blicka tillbaka på 2012. Visst har det haft både toppar och dalar men jag väljer att minnas ljuspunkterna.

Det bästa på jobb och träningsfronten har varit typ detta: att Wellness föddes i april, hälsoresan och boot camp-resan till Portugal, att jag lyckades nå mitt mål på Lidingö tjejlopp samt alla fantastiska, jobbiga och grymma träningspass jag testat. Det allra roligaste var nog ändå att jag fick träffa och framför allt boxa på Dolph Lundgren. Nästa år hoppas jag på Sly himself. 

Något nyårslöfte tänker jag inte avge, sånt pysslar jag inte med. Däremot funderar jag på ett par träningsmål som jag vill uppnå under året. Ett av dem har så klart med löpning att göra, men inget är inte helt förankrat i hjärtat än så jag återkommer. Utmaning är dock ledordet!

Gott nytt år från mig (och Dolph) till dig. 

Foto: Börje Thuresson

Lägesrapport två dagar före jul: nacken är nyknäckt, kroppen har lagom mycket träningsvärk, stresspåslaget är på nedåtgående och sinnet är glatt och förväntansfullt.  

Träningsvärken ja, den uppstod efter inspiration av Annas rumppass och intervaller på löpbandet i 6 kilometer (som kändes underbart korta i jämförelse med 10). Men det är inte sista passet före julafton. I morgon ska jag hänga med sambon på något jag inte gjort på typ två år. 

Skål för det!

Klurar du på en klapp till tjejen som tränar mycket?

Något som jag alltid uppskattar att få är bra hårprodukter. Tränar jag så svettas jag. Och svettas jag vill jag tvätta håret. Ofta. Det sliter på svallet så därför öser jag i fukt och inpackningar så ofta som möjligt. 

Håret tvättar jag helst med Artego. Produkterna finns framför allt hos frisörer och är ganska dyra men de räcker länge. Till exempel serumet som kostar 249 kronor. En annan favorit är Biosilk silk therapy som är hundralappen billigare. 

Balsamspray är som honung för mina torra strån och jag använder helst Björn Axén Care leave-in conditioner för cirka 110 kronor.

Men nu till något helt annat – födelsedagsfika för Viktklubbs redaktör Marlene. Ingen sockerdiet här inte! 

Jag var så trött och slut efter jobbet att planen var att gå direkt hem, krypa upp i soffan och somna. Men så passerade jag ändå ett gym på vägen och träningskläderna låg ju i väskan så jag smet in för att bara köra ett kort pass. 

Men väl uppe på löpbandet kändes stegen så lätta att milen ploppade upp i huvudet. Och då var det kört.

De första fem gick smidigt och hyfsat snabbt, men sen kändes varje meter motig. Inte i benen och inte i flåset, utan i skallen. Fy för den lede vad det är svårt att sysselsätta tankarna på ett löpband. Att springa utomhus är mental avkoppling. Att springa inomhus är mental träning. 

Jag filade på ingresser, planerade resten av klapparna, försökte pressa siffrorna på skärmen, tittade på tv:n som satt alldeles för högt (snubblade), skrev julkort, klurade på vilken smak nyårscupcakesen ska ha, la upp träningsprogram åt sambon, försökte pressa siffrorna på skrämen, kollade på tv:n (snubblade igen)… ja ni förstår. 

Det var inte lätt, men det gick och det bästa är faktiskt när man kommit förbi två tredjedelar och kan börja räkna ner och spurta. 

Och ni vet, efteråt. Aah. Känslan. Lyckan. Och energin.

Okej, jag var inte riktigt mentalt alert efteråt eftersom jag upptäckte efter en stunds promenerande att jag glömt ta av skoskydden. Men ändå. Känslan! 

Det tog lång tid innan jag drog upp persiennerna i morse. Regnet öste ner och det var oerhört lockande att ligga kvar i soffan hela dagen. Men jag och sambon tog oss till slut i väg till gymmet för ett riktigt dunderpass om jag får säga det själv.

Först 10 minuters rodd som uppvärmning. Sedan övningarna nedan, som intervaller: 30 sekunders jobb x 5 med 10 sekunders vila. (Och några minuters vila mellan varje övning.) 

• snabba steg på stepbräda
• kettlebellssvingar
• rygglyft
• armhävningar
• turkish standup
• utfallshopp
• omvända crunches

En sex kilos kettlebell ser ju knappt ut som en kettlebell, den är så liten och söt. Men skenet bedrar. Efter några turkish stand up är den inte söt längre. 

Och efter det här passet känns julhandlingen som en lätt match. 

Saffranlovers – här kommer ännu ett gott tips!

Den här veckan har det varit jultema på maten hemma hos oss. Vi har ätit gryta med pepparkakskryddor, kyckling med apelsin och – höjdpunkten – lax med saffranskornotto. Helt klart en ny favoriträtt.

Kornotton gör du på detta enkla vis: Koka kornris (enligt förpackningens instruktioner). När riset är klart rör du ner philadelphiaost (en halv till en hel ask) och en påse saffran. Smaka av med salt och ös ner massor av granatäppelkärnor. Mmm!

Serveras med fördel till en bit ugnsbakad lax toppad med sesamfrön, sojabönor och ruccola. 

Gånger då jag kan ta bussen hem även om det inte är snöblask: när jag har försökt mjuka upp kroppen från monsterträningsvärk genom att ge den en ny omgång.

Tyvärr kände jag mig inte smidigare efter 2 kilometer rodd och 5 kilometer intervaller på löpbandet men det var ett gott försök. 

Träningsdosen den senaste veckan har ju varit obetydlig. Fram till i går. Då fick jag smaka på raka motsatsen. 2,5 timmes svettande, hoppande, lyftande, roterande och hävande. Och nacken är fortfarande hel (jippie!).

Däremot har resten av kroppen så mycket träningsvärk att jag känner mig blåslagen.

Sats lanserade nämligen vårens träningsnyheter och jag körde bland annat Small group TRX.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck.

Jag har testat TRX tidigare och är helt såld. Det är fantastiskt bra träning och ger både styrka och flås. Banden gör att kroppen hela tiden får arbeta med att stabilisera sig och det bränner skönt i musklerna, särskilt i bålen. 

Men smakar det så kostar det. Att köra åtta pass på Sats kostar 2200 kronor, utöver medlemsavgiften. 

I kategorin träningsredskap-jag-vill-ha-om-jag-hade-större-lägenhet kvalar TRX in på toppen. För du behöver inte ett gym egentligen. De finns att klicka hem på flera nätshoppar för omkring 1500-2000 kronor, det kan dock vara svårt med tekniken om du inte har erfarenhet av den här typen av träning tidigare. Där kan en personlig tränare vara till stor hjälp. Själv satsar jag på att shoppa ett par framåt vårkanten och använda utomhus. 

Av tomten önskar jag mig (om lägenheten rymde ett gäng träningsredskap) – en Bulgarian bag. 

Hittade de här ”gamla” bilderna från förra året när jag blev drillad i ett pass av Olof Elwin på Spartan. Jag minns det med glädje.

Det var tokdrygt att kasta, hoppa och göra knäböj med den där säcken. Men det var skönt. Min nacke gillade framför allt den här svingen.

Foto: Mia Carlsson

Tyvärr blir det ju ingen luciajogg för mig i kväll på grund av nacken. Jag får nöja mig med att se ett vanligt tåg här på jobbet. Men jag funderar ändå på att smyga i väg till gymmet och köra några lätta, mjuka övningar. Rastlösheten är inte nådig!