Globen är just nu är fylld av ungefär 2000 personer som tränar, dansar och svettas under The Nike Blast, som verkligen har blivit ett maffigt träningsevent. Tidigare år har känslan varit mer hej hurtis och gympasal, men nu är det fokus på gigantiska scener, discobelysning, konsertvolym, loungehäng och dj:s. 

Redan under första passet i morse dansade folk så att mattorna flög åt höger och vänster.

Medan andra skyndar mellan salarna för att hinna med så många pass som möjligt har jag själv tagit det ganska lugnt. Kört något pass, gjort någon intervju, spanat in lite moves och övningar, tjattrat med bekanta och kramats med finingar. Minst lika inspirerande som själva träningen.

Kvällen ägnar jag åt Tompa, men i morgon är det dags igen. Ses vi i Globen?

Det här med att folk säger att de inte har tid att träna. 

Dagens utmaning: hur många armhävningar klarar du?

I dag har jag varit och lyssnat på ett gäng författare (inom genren kost och träning) som alla släpper böcker i vår.

Det var väldigt mycket snack om LCHF och ironiskt nog satt många och mumsade på frallorna som bjöds när första författaren berättade om sin syn på kolhydrater. För den som vill fördjupa sig i kombinationen träning och lågkolhydratkost kommer det att finnas möjlighet i vår. Själv är jag skeptisk, men nyfiken.

Efter någon timmes sittande och lyssnande klev yogaläraren och författaren Ulrica Norberg fram och gav oss en stunds aktiv paus. 

Träffade också Malin Ewerlöf och vi pratade bland annat om Lidingöloppet. Det var ju hennes träningsprogram som hjälpte mig (och flera Wellness-läsare) att springa milen under 50 minuter i somras. Malin menar så klart att alla kan bli löpare och i april kommer boken ”Blir en bättre löpare”. Efter att ha sneglat i utkastet känns den given i min bokhylla. 

Ett av mina träningsmål 2012 har inget med några pressade tider eller ett visst antal kilometer att göra. Det handlar om något helt annat (som dock kan göra att jag faktiskt blir en snabbare löpare så småninom också). Nämligen, att bli rörligare. Lite flummigt och svårmätt så där.

Jag vill få ett mindre framåtroterat bröst och bättre hållning. Jag vill bli smidigare på baksidan av benen. Jag vill komma ner med hälarna i golvet när jag står i hunden. Jag vill kunna göra djupa knäböj med perfekt teknik – armarna ovanför huvudet och rak upprätt rygg.

Ungefär så, tänker jag. 

Ett steg mot målet har varit att lägga in minst ett yogapass i veckan och resultaten har börjat visa sig så sakteligen. Det är faktiskt otroligt att det går så fort att bli smidigare. Jag har yogat varje vecka i lite mer än en månad nu och njuter av att känna kroppen utvecklas. Baksidan av kroppen samarbetar allt mer och det känns som att jag inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att få ner de där hälarna i golvet. Sen gäller det så klart att bibehålla rörligheten också. Men jag tar en sak i taget. 

Här, här och här finns det några olika yogavideor. Jag slog på en av dem i går när jag körde ett kort pass, men i ärlighetens namn så följde jag den inte. Jag gillar att ha något på i bakgrunden, för att snegla på då och då – som inspiration i fall jag får hjärnsläpp, för stämningen och för ”sällskapet”. Men allra bäst tycker jag att det är att gå på ett riktigt pass, låta någon annan tänka ut positionerna och kunna koppla av och koppla bort allt runtomkring. Det är svårt hemma i vardagsrummet.

Någon dag det här året ska jag få ihop händerna helt.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Foto: Emma Stenvall

Pudersnö, trollskog, sol, varm choklad, vurpor, fina vänner, folktomma backar och massor av mjölksyra. Skidåkningen i Storklinta i Norrland får mer än fem plus.

Och visst är slalom grym träning, men när naturen är så här vacker är det framför allt rena rama medicinen för en trött vintersjäl.

Dagens träningspass. 

Det är mycket mat här just nu, men jag hoppas det inte gör något. Att äta är ju bland det bästa som finns. 

Just frukost är mitt absolut favoritmål (förutom en lång middag med vin till förstås men det händer ju inte varje dag). Just nu kämpar jag dock i motvind nästan varje morgon. Jag studsar inte upp som jag brukar göra och ibland väljer jag bort att äta frukost hemma för att få sova lite extra. 

Men något som har gjort det lättare att ta sig upp om mornarna den här veckan har varit den utomordentligt goda frukosten. Det beror till stor del på hallonen, som sparats från sommaren. Varje gång jag tar en tugga påminns jag om stunderna när jag stod och moffade i hallonhäcken. Men det beror också på müslin. Gudagod och plättlätt!

Om du vill testa har du ett recept här. Jag tömde alla halvtomma påsar i skafferiet så det blev en något modiferad variant. Men lika smarrig!

Jag är (men framför allt mina styltor) tacksam att jag i sista stund bytte ut löpningen mot yoga i går. Trots träningsvärken from hell känns det att jag blir smidigare och rörligare för varje gång. Det är faktiskt lite smått beroendeframkallande. 

Men i dag tänker jag ge de värkande benen mer träning. Jag ska springa och jag tänker mig intervaller. Snabba-som-tusan-intervaller. Så att plågan är över fort. 

Laddar gör jag med en semla (ja ni läste rätt, det funkar för mig) och dagens tänkvärda budskap från mina tepåsar, som för övrigt kommer i en fasligt fin förpackning. 

Okej, jag gillar träningsvärk. Det gör jag. Men det här är nästan löjligt. Jag kan verkligen inte gå utan att det ser helt galet ut. Det ömmar hela vägen från ryggslutet ner till vaderna så fort jag lyfter rumpan från konstorsstolen. 

Anledningen: omkring 150 riktigt djupa knäböj (ja, inte på raken då).

Jag hade egentligen tänkt springa i dag efter jobbet. Hmm. Jag gillar ju utmaningar men vi får väl se hur det här går. 

Men först och främst har jag lovat att dela med mig av thaigrytan jag mumsade på härom kvällen. Here goes.

Strimla fyra kycklingfiléer. Bryn i stekpanna med rapsolja och pressad vitlök (2-3 stycken). Salta, peppra och tillsätt finhackad chili samt en strimlad röd paprika och en gul. Fräs i några minuter och krydda med spiskummin, ingefära och gurkmeja efter smak. Häll på en burk kokosmjölk, cirka 3 dl turkisk yoghurt, en hönsbuljongtärning och finhackad koriander. Låt puttra i fem minuter. 

Servera med råris och bladspenat. 

När jag tömde skafferiet i går och gjorde egen müsli blev jag sugen på att äta en riktigt maffig brunch. Sagt och gjort, i morse njöt vi av färskpressad juice, soygurt med hemgjord müsli och hallon från pappas trädgård, äggröra, bacon och kaffe. Det enda som saknades var våfflorna men de fick liksom inte plats efter alla godsaker.

Jag måste säga att även om det är lite ”jobb” är en brunch hemma så mycket bättre än gå ut och äta den. Man slipper ge sig ut i kylan när magen kurrar och betala överdrivet mycket pengar för något som är så mycket godare vid sitt eget köksbord. Dessutom behöver man ju inte ta av sig mysbyxorna.

Nu, efter en timme i träningsbyxor runt söders snöiga vägar, tänker jag återgå till mysbyxorna igen och dra fram min symaskin. Pysselhelger, där nytta blandas med slappa stunder i soffan, är bland de skönaste jag vet.