Oj, vilka skrällar det var när bottenlagen slog tillbaka.
Mest slog Malmö, som krossade Örebro hemma med 4-0.
En match jag följde via tv i Jönköping i väntan på smålandsderbyt mellan HV71 och Jönköping.
Och jag hade väntat mig något helt annat efter Örebros starka öppning hemma mot Modo och Malmös ras i Gävle, då de släppte in sex mål mot Brynäs.
Nu såg det ut som Malmö var ett tippat topplag i SHL – och Örebro en blyg nykomling.
Det såg ut som näringarna satt kvar på bussen när pucken släpptes och det kändes som de satt kvar där i tre perioder.
Det var länge jag såg ett så tamt Örebro och då spelade de i en helt annan serie.
Nej, Malmö imponerade och framförallt Andreas Thuresson, hemvändaren som är skåningarnas bästa värvning.
Det kändes som det var närmare både 5-0 och 6-0 än 4-1.
Men största skrällen var ändå Rögles klara 3-0 hemma mot Linköping.
Den såg jag inte komma.
Men Anders Eldebrink verkar ha fått ordning på defensiven redan från start. Senast mot Frölunda släppte skåningarna bara in två mål och det andra var en skänk från målvakten Oscar Dansk som gav göteborgarna segern med 2-1.
Nu tog Dansk revansch på sig själv när han höll nollan.
• • •
Karlskrona var enda nykomlingen som förlorade den här kvällen.
De höll 2-2 tills Modo exploderade i tredje perioden och gick fram till 5-2 på knappt åtta minuter.
Det var Modos transatlanter som vaknade, då Kyle Wilson gjorde 3-2, Bill Thomas 4-2 och Bobby Butler 5-2.
Nu vaknade Karlskrona på slutet och hyfsade siffrorna till 4-5 efter två snabba mål.
• • •
Jag ska inte glömma Djurgården heller.
Hemmaseger med 2-1 mot Skellefteå och segermålet av succébacken Linus Hultström.
Imponerande.

Vilken mardrömsstart det blivit för Leksand i HockeyAllsvenskan.
Förlust hemma idag mot jumbon Oskarshamn (1-3) och leksingarna är redan nere i brygga.
Laget är redan i akut behöv av en målskytt.
Ja, helst två.
Redan på försäsongen var Leksands stora problem målskyttet och det har fortsatt i de fyra första omgångarna i HockeyAllsvenskan.
Två mål framåt i snitt – det håller inte.
Det är ju inte heller de tuffaste motståndarna som Leksand mött så här långt och de hade faktiskt lite flyt som slog Timrå (3-2) i permiären.
Nej, Leksand ser tröga ut och inte alls byggda för den tempofyllda hockey som råder i HockeyAllsvenskan.
Nu har det bara gått fyra omgångar och jag ska väl inte såga laget helt. Men med de resurser leksingarna har jämfört med många andra lag, känns inte Tore Jobs lagbygge helt klockrent så här långt.
Den här något rumphuggna serien behöver Leksand mer än något annat lag och helst då i toppen av tabellen.
Men just nu känns det som om det kommer lite Södertälje-vibbar där uppifrån Siljan.
Södertälje som storsatsade i fjol och var ett tippat topplag, men som slutade med att åka ned i division I.
Så illa ska det naturligtvis inte behöva gå för Leksand.
Men larmklockorna har redan börjat ringa.
• • •
Det är arvfienden Mora som startat bäst i Hockeyallsvenskan.
Efter 3-1 hemma mot Vita Hästen idag är de redan sex poäng före Leksand och framförallt:
De har gjort dubbelt så många mål framåt – 17 mot 8.
Samtidigt har seriefavoriten Västerås förlorat två raka nu, efter 1-3 borta mot Almtuna idag.
Det händer sannerligen saker.

VÄXJÖ. Efter halva matchen såg det ut som Luleå skulle leka hem premiären mot regerande mästarna Växjö.
Sedan blev det stjärnornas krig.
Två snabba Växjö-mål gjorde det här till en av de mest dramatiska premiärer jag sett.
Spänning ända in i slutet, där Växjö var ett ribbskott – Cory Murphy – från att kvittera. Men Luleå lyckades stå emot pressen i sista perioden och kunde åka hem med tre poäng.
Då hade de startat matchen med att visa upp hela sitt stjärngalleri med miljonvärvningar:
•Toni Rajala, ny från Färjestad, kom direkt från Köpenhamn och gjorde 1-0 redan efter 52 sekunder. Friläge och en puck mellan benen på Cristopher Nihlstorp.
•Bill Sweatt, ny från Brynäs, skickade in 2-0 etter en sargstuds som hamnade rakt i gapet på amerikanen, som sköt lika stenhårt och som ottagbart.
•Jacob Micflikier, ny från Linköping, avslutade uppvisningen med att skicka in 3-0 i power play.
De visade att de kommer att ge Luleå spets i vinter och göra vad de är där för – höja målproduktionen. I fjol var det bara Leksand som gjorde färre mål framåt än Luleå i grundserien.
I det läget såg det ut som Luleå skulle leka hem den här matchen mot ett blekt Växjö.
Själv satt jag och funderade över Växjös nyförvärv och nygamla radarparet Robert Rosén och Richard Gynge.
Jag hade knappt sett skymten av dem så långt.
Då hände plötsligt allt i andra periodens sista minut.
Robert Rosén placerade snyggt in reduceringen 1-3 då han kom fri med 52 sekunder kvar.
Och med exakt 19.59,2 på klockan skickade Richard Gynge in 2-3 i öppen kassen, sedan Joel Lassinantti lämnat retur på ett skott från Cory Murphy.
Resten blev en enda lång press från smålänningarna.
Nu räckte det inte, men jag tyckte båda lagen visade att de kommer vara topplag i vinter.
Och hajpade Luleå motsvarade förväntningarna direkt.
• • •
I övrigt var det inga sensationer den här kvällen, även om Frölunda hade det ovanligt trögt med målskyttet mot Rögle (2-1 till slut).
Och jag konstaterar att alla tre nykomlingarna förlorade i premiäromgången.
Knappast överraskande.

KARLSKRONA. Jag har sällan kommit till en hockeystad som andats så mycket fest och förväntan.
Karlskrona såg ut som en holländsk fotbollsläktare inför nedslöpp, där allt gick i orange och stämningen var magisk.
Men efter en period var festen över.
Då hade Färjestad gjort både 1-0 och 2-0 och framförallt Joakim Nygårds styrning till 2-0 var en riktig glädjedödare då det kom med bara tolv sekunder kvar av första perioden.
Dessutom på en puck som knappt hade styrfart, sedan Magnus Nygren slagit av klubban när han sköt från blå. Pucken studsade via Karlskronas målvakt Patrick Galbraith och in i mål.
Då gick luften ur nyköpta ABB Arena här i Karlskrona.
Hemmaklacken fortsatte att sjunga och hoppas, men till slut var det den oväntat stora färjestadsklacken som sjöng både högst och mest.
Annars började det bra då Karlskrona flög fram under matchens första fem minuter och skapade massor av chanser framför Färjestads nya norrman Lars Haugen i målet.
Men det saknades den där riktiga skärpan i avslutningarna.
Nu blev det en SHL-lektion till slut, där Färjestad kontrollerade matchen efter första periodens 2-0.
Karlskrona kommer säkert att ta sina poäng på hemmaplan, men jag tror inte det blir mot den här typen av motstånd. Färjestad är ett tippat topplag och att förlora mot värmlänningarna är inget att skämmas över.
Karlskrona ska ta sina poäng mot mer jämbördiga motståndare och helst på hemmaplan, där man har en fantastisk publik i ryggen. Blekingelaget var HockeyAllsvenskans bästa hemmalag i fjol.
Borta är man betydligt mer mänskliga.
Men dn här kvällen får Karlskrona tacka för lektionen. Även om den var dyrköpt.
• • •
Kul att se Joel Ek Eriksson 3-0.
En av många unga talanger i Färjestad, som ibland glöms bort bland alla namnkunniga nyförvärv.
Men Joel var oerhört kvick i tanken, då han la in pucken köksvägen och ställde Patrick Galbraith helt.
• • •
Mattias Guter blev historisk som Karlskronas första målskytt i SHL.
Men det var Färjestads back Tomas Skogs som var sist på pucken, när den studsade på hans ben och in bakom en ställd Lars Haugen.

TINGSRYD. Två omgångar är spelade av HockeyAllsvenskan och jag kan tänka mig att det redan är lite skräck i blicken hos leksandsfansen.
Stryk idag borta mot Almtuna (1-2) i en match som Uppsala-laget dominerade och det efter en premiär där dalkarlarna med nöd och näppe lyckades slå Timrå hemma (3-2).
Och skånska nykomlingen Pantern ligger före Leksand i tabellen efter två spelade matcher.
Häpp.
Nu drar jag inga slutsatser av det.
Det är alldeles för tidigt.
Jag kan bara konstatera att Leksand startat oväntat trögt och nästan får vara glada att ha tre poäng.
Målskyttet var ju omdiskuterat redan innan seriestart och det problemet kvarstår.
Men det är inte ensamma om att ha tappat poäng.
Efter två matcher har tretton av de fjorton lagen redan gjort det och det pekar väl mot att serien är ganska öppen.
Det är bara Västerås som motsvarat favorittipsen.
Två raka segrar och maximala sex poäng, trots en tuff öppning med Björklöven borta och svårspelade Vita Hästen hemma. Trots det har Västerås totalt 6-1 i målskillnad efter två matcher. Imponerande.
• • •
Själv åkte jag till Tingsryd, detta klassiska hockeyfäste i mörkaste Småland.
En ort med en enorm hockeykultur och en förmåga att alltid resa sig och komma tillbaka.
Nu är det nykomlingar i HockeyAllsvenskan och tog sina tre första poäng efter 2-1 hemma mot AIK.
Jag vet inte om det spelas hockey på Hawaii, men då hade den sett ut ungefär som i den här matchen.
Det var högt tempo, men lite eftertanke.
Felpass och taktiska misstag, men förbannat roligt att titta på.
Det kunde också ha slutat hur som helst kändes det som, men nu var det Tingsryds transatlant Kyle Hardy som avgjorde i början av tredje med ett handledsskott stax innanför blå.
Där såg AIK-målvakten Robin Rahm lite passiv ut, men annars gjorde han en bra match.

Finnkampen blev bara ännu ett bevis på att det är det unga Sverige som stormar fram.
Jag minns för några år sedan när en 16-årig Angelica Bengtsson petades ur finnkampslaget av åldersskäl och då det fanns en åldergräns på 18 år.
Nu fick jag se 15-åringen Armand Duplantis bli bäste svensk i stav och både Lisa Gunnarsson, 16 och Elienor Werner, 17 tävla i damkampen.
Det var den röda tråden.
Diskusvinnaren Daniel Ståhl är bara 22 och i början av sin karriär som kastare och Khaddi Sagnia, som lekte hem segern i längd (6.55) är fortfarande bara tjugo.
Nu räckte det inte till seger på damsidan, där den svenska bredden är för dålig och där finländskorna kunde vinna oväntat stort med 213,5-193,5.
På herrsidan var det däremot avgjort redan efter lördagens tävlingar.
Nu blev det ingen ny rekordmarginal, då finländarna hämtade hem en del av försprånget.
Nu slutade herrkampen med en marginal på 52 poäng – 231-179.
• • •
Damer höjd blev också intressant, då Ebba Jungmark visade att hon är tillbaka på allvar, skadefri och revanschsugen. Hon blev tvåa på 1.86 poch siktar mot OS. Det ska hon göra. Hon har den kapaciteten.
Sofie Skoog vann tävlingen och var den enda som tog 1.89.
Erika Kinsey blev sist av svenskorna, trots att hon är den som hoppat högst i år med sina 1.97. Men en enormt lång säsong tog ut sitt pris till slut.
Erika har inget att skämmas över.
Men det intressanta är att det kan bli slagsmål om platserna i damer höjd till OS. Speciellt om Emma Green lyckas med sin comeback.
Kvalgränsen till OS är 1.94 och den kan alla de här fyra svenskorna klara.
• • •
Det var några år sedan jag var på plats och såg Finnkampen och visst har den tappat en del. Det är inte den kamp och rivalitet som fanns förr.
Enda gången det brann till var när en finländare tacklade ut Kalle Berglund i gräset på herrarnas avslutande 800 meter.
Förr var sådant nästan obligatoriskt på en Finnkamp

Finnkampens första dag är över och plötsligt ser det mörkt ut för de svenska damerna.
Allt på grund av en tumme.
Angelica Bengtsson tvingades tacka nej till damernas stavhopp i sista stund och svenskt 14-8 blev till 9-13 och finländsk seger.
Jag har ju talat om ett svenskt stavunder den här säsongen.
Men på Finnkampen stavades det fiasko.
Ungdomsvärldsmästarinnan Elienor Werner nollade när hon rev ut sig redan på ingångshöjden 3.92.
Sedan fortsatte det med att bästa svenskan Michela Meijer – VM-finalist i Peking – rev ut sig på 4.15.
Unga Lisa Gunnarsson fick också ge sig på den höjden och plötsligt var det två finländskor i topp och 13-9 till Finland i grenen.
Det kan ha avgjort hela damkampen.
Men jag tycker bara det är bra att det blir lite kamp den här helgen.
På herrsidan försvann kampmomentet direkt, då svenskarna var precis så överlägsna som de var på papperet.
Och då dör ju själva idén med den här landskampen, där man helst vill se allt avgöras i de sista grenarna.
Nu finns det i alla fall liv i damkampen, även om det är fördel Finland efter 107-97 den första dagen.
Precis de tio poäng som Angelicas avhopp i stav kostade på papperet.
• • •
De svenska herrarna var helt överlägsna första dagen och enda frågan är om de ska slå rekordet från 2013 då de vann med 62 poäng – 235-173.
Nu leder de med gigantiska 132-73 redan efter första dagen och söndagen ska också vara helsvensk. Då är svenskarna bara tre poäng från rekordet på en enda dag, då marginalen är hela 59 poäng.
Det är inte ens roligt.
Finland är alldeles för usla i löpgrenarna och man undrar var den finländska löpartraditionen tagit vägen. Idag finns ingenting.
• • •
Kul att se Daniel Ståhl vinna i diskus.
En säsong som var trög från start fick ett perfekt slut.
VM-final i Peking och seger i Finnkampen.
Jag kan se Daniel växa till ett medaljhopp i Rio. Även om det i hans fall handlar om att han inte får växa mer. Målet nu är att banta bort några kilon för att få upp snabbheten i ringen.
• • •
Det var en skön eftermiddag på Stadion, i alla fall inledningsvis.
Solen stack fram då och då och det var ingen risk för köldskador.
Och precis när sista grenen var avgjord började ett stilla regn falla över Stadion.
Det gäller att ha tur ibland.

Säsongen kunde inte fått en bättre start för Roger Melin och hans AIK.
Underläge med 0-2 redan efter 3.54 i första perioden och mardrömsöppning.
Men sedan var det spel mot ett mål i två perioder 27-6 i skott och en vändning som jag tror AIK kommer att leva på länge.
Det går inte att vinna en premiär på ett bättre sätt.
Nu är inte Oskarshamn tippat som ett topplag direkt, men Roger Melins unga och svenskbyggda AIK såg riktigt intressant ut.
Då talar jag om offensiven.
Defensivt finns mycket att jobba med och det blev lite ängsligt i tredje perioden efter att Calle Åsell rakat in Marcus Jonssons precisa passning till ledning 3-2.
Sedan lyckades AIK hålla undan, men inte utan dramatik då man spelade i numerärt underläge i nästan sex minuter i slutet av matchen.
Men AIK kunde ta sina första tre poäng den här säsongen.
Jag har ju tippat AIK som en av säsongens skrällag, mest på grund av tränaren Roger Melins tyngd och pondus.
En seger är inget att hänga i julgran, men det finns många sätt att vinna hockeymatcher.
Mer perfekt än så här kan det knappast bli om vi talar ett ungt lag, självförtroende och chansen att växa.
• • •
Västerås tog kvällens tyngsta seger, då de vann borta mot Björklöven med 2-0.
Västmanlänningarna är seriefavoriter och motsvarade förväntningarna, även om hemmalaget ägde den andra perioden nästan helt. Starkt av VIK och säsongens första nolla för målvakten Jonas Fransson.
• • •
Timrå var kvällens andra behållning. Trots att de förlorade.
Också ungt och svenskt och utan några dyra importer.
Jag tyckte synd om Timrå efter två perioder borta mot Leksand, då de kunde haft ledningen med både 2-1 och 3-1.
Nu lyckades de inte utnyttja spelövertaget och när Fredrik Forsberg pangade in 2-1 till Leksand fem minuter in i tredje var det roliga över.
Fredrik Forsberg som garanterat kommer att bli stor publikfavorit i Tegera Arena, precis som storebror Filip var det innan han försvann till Nashville och NHL.
Om han nu inte redan är det.
Men Leksand imponerade inte. Det händer alldeles för lite framåt och Leksand måste få målskyttet att lossna. Nu blev det ändå tre mål, då finländaren med HockeyAllsvenskans mest svårstavade namn – Tommi Paakkolanvaara – satte 3-1 i tom kasse på slutet.
Och tur var väl det, då Timrå lyckades reducera till 3-2 innan matchen var över.
Men det var den finländske målvakten Frans Touhimaa som räddade Leksand den här kvällen.
Ingen kan påstå något annat.

Jamaica vinner staffetten 4×100 meter och Usain Bolt tar sitt elfte VM-guld.
När han fick pinnen i ledning på slutsträckan var det inget snack.
Han bara flög ner längs upploppsrakan.
Men jag kan garantera att det inte var Bolts uppvisning som fick trumhinnorna att värka här i inne Fågelboet. Det var när Kina sprang in på bronsplatsens som VM:s hittills absolut högsta jubel kom.
Och sedan kom ett ännu högre när USA diskades och kineserna åkte upp på silverplatsen.
jag får gå till läkaren när jag kommer hem och kolla att trumhinnorna fortfarande är hela.
Men tillbaka till Bolt. Han kom till VM här i Peking efter en sommar som gjort att många tvivlade på att han skulle ta ett enda guld den här gången.
Han åker hem med tre.
Än en gång har han visat att han är en av de största idrottsmännen genom tiderna.
Han är VM-historiens absolut största med sina totalt elva guld.
Han drog ifrån Carl Lewis och Michael Johnson som båda står kvar på sina åtta.
Det gör att jag tror att Usain Bolt bara kommer springa stafetten i VM i London 2017, som han pratat om tidigare. Han har liksom inget mer att bevisa. Han har dragit ifrån de som låg jämsides i guldligan och det känns som ingen kan komma ifatt. Någonsin.
Nu hoppas jag bara att han får vara skadefri fram till OS i Rio 2016.
Det är där han jagar sitt sjunde, åttonde och nionde OS-guld.
Och jag tror vi kan få se världens första lopp under 19 blankt på 200 meter om han kan förbereda sig på bästa sätt och komma dit i absolut toppform.
Det var han inte här i VM.
Ändå åker han hem med tre VM-guld.
Igen.
Det är inget annat än idrottshistoria.
• • •
Ashton Eaton stupade över mållinjen på tiokampens avslutade 1500 meter. Han behövde göra 4:18.25 eller bättre för att sätta nytt världsrekord – och slå sitt eget gamla från 2012.
Han tog ut sig fullständigt på slutet. Men han hann. Klockan stannade på 4:17.62.
Nytt världsrekord med sex poäng och totalt 9 045.
Vilken idrottsman han är amerikanen Eaton.
När han tog ledigt från tiokampen i fjol, sprang han 400 häck. Mest på skoj. Han höll världsklass där också.
Nu kan han trösta sig med en extra bonus på 100 000 dollar – 850 000 svenska kronor. Den enda världsrekordbonus som delats ut här i VM.
Jag trodde inte på några världsrekord här i Peking, men när det gäller Eaton har jag gärna fel.
Han är en av de trevligaste idrottare jag träffat – och en fantastisk idrottsman.
• • •
Damernas höjd såg ut att bli dramatiskt när Maria Kutjina, Anna Tjitjerova och en comebackande Blanka Vlasic alla tog 2.01.
Blanka hade inte tävlat sedan i New York den 13 juni, då hon kom hit till Peking.
Nu blev hon delad tvåa, men visade ändå att hon är tillbaka efter allt skadelände.
Maria Kutjina visade hur viktigt det är att vara felfri.
Hon hade inte en rivning upp till 2.03, där hon rev ut sig tillsammans med de andra.
Det gav henne guldet.

PEKING. Vilken show det blev i diskusringen.
Och vilken dramatik.
Daniel Ståhl nosade på Sveriges första och enda medalj här i VM, efter en sagolik uppvisning i herrarnas diskusfinal.
Ståhl som var sist in i den svenska VM-truppen, då han fick en inbjudan av IAAF som den siste av 32 kastare som fick ställa upp här i Peking.
Resten är svensk diskushistoria.
Han åker hem som näst bästa svensk efter sin femteplats. Bara slagen av Angelica Bengtssons som var fyra i damernas stav.
Jag är enormt glad för Ståhls skull. Det här är en vänlig jätte, med alla förutsättningar att bli världens bästa diskuskastare enligt tränaren och islänningen Vésteinn Hafsteinsson. En av världens mest ansedda diskustränare.
Daniel Ståhl kan konkurrera med an albatross när han fäller ut armarna. Det är 221 centimeter mellan långfingerspetsarna. Jag kontrollmätte själv i Monaco i fjol. Det är ovanligt mycket, även för en diskuskastare.
Lägg till att han är 201 centimeter lång, väger någonstans kring 150-strecket och går omkring i ett par skor i storlek 50,5.
Han är redan stor.
Och han kan bara bli större.
Förra året fick han sitt stora genombrott som 21-åring, när han kastade 66.89 i USA redan i maj.
Det gjorde honom till fyra i världen när säsongen 2014 var över.
Men resten av säsongen blev inte lika rolig. Han misslyckades helt vid EM i Zürich, där han inte kom över 60 meter och åkte ut redan i kvalet.
Årets säsong hade också varit en besvikelse fram till han landade här i Peking.
Nu var han bäst när det gällde.
Nu gjorde han sin absolut bästa tävling för året, när diskusen landade på 64.73 i hans längsta kast – bara 45 centimeter från bronset.
Men det räckte ända till OS i Rio nästa år.
Sp fort kan det gå i den här världen.
Inte ens klar för VM för några veckor sedan – och nu klar för OS i Rio.
Där är han plötsligt ett av Sveriges största medaljhopp.