Tjeckien är redan klara segrare i Channel One Cup efter 2-1 mot Ryssland.
Och det är ett gigantiskt ryskt fiasko i det här OS-genrepet i Sotji.
Ryssarna kom hit med det bästa lag de kunde få ihop från KHL och det handlar om 12-13 spelare som är OS-aktuella.
De skulle visa upp sig i den nya Bolsjoj Ice Dome för första gången och inför sin hemmapublik.
Nu kan det sluta med en sistaplats och Sverige lyckas slå Finland vi full tid senare i eftermiddag.
Nej, ryssarna har varit en extrem besvikelse i den här turneringen och storstjärnorna Ilja Kovaltjuk och Alexander Radulov har knappast imponerat.
Nej, snarare tvärtom.
Jag trodde ändå att ryssarna skulle vakna i den här sista matchen, då Alexander Radulov satte en straff i början av tredje perioden.
Men i stället för början till en forcering, rasade det ryska spelet ihop totalt.
På knappa fyra minuter hade tjeckerna både kvitterat och tagit ledningen med 2-1.
Tjeckerna som varit den här turneringens stora skräll med tre raka segrar.
Varken Sverige eller Finland kan komma i kapp och eftermiddagens möte handlar om andraplatsen.
Vinner Sverige på ordinarie tid blir ryssarna sist turneringen.
Det var det nog ingen som räknat med när det hela började.
Varken Kovaltjuk eller Radulov stannade till i den mixade zonen.
Vi var några som försökte få Kovaltjuk att stanna med att hojta ”Ilja” när han passerade förbi.
Han svarade bara ”yes, Ilja”, men vände inte ens på blicken.
En av få som stannade var forwarden Viktor Tichonov.
Han var mycket besviken.
– Ja, det är alltid jobbigt att förlora på hemmaplan och speciellt inför en så stor och entusiastisk publik. Det kändes som vi svek dem.
Vad gick snett?
– Jag vet inte. Men vi gjorde inte mål på våra chanser.

Linus Klasen var nästan osynlig hela den här matchen mot tjeckerna.
Men sedan satte han en straff som jag kommer att minnas för alltid.
Vilket frimärke!
Jag har inte sett något liknande sedan Peter Forsberg avgjorde OS-finalen i Lillehammer 1994.
Klasen la pucken mellan sina egna ben, snurrade runt framför Alexander Salak och la pucken i tom kasse.
Tyvärr räckte det inte för att ge svenskarna segern, utan tjeckerna vann med 2-1 sedan de satt två av sina tre ordinarie straffar.
Men det här var långt ifrån samma underhållning och kvalitet som matchen mot ryssarna i torsdags.
Det var mer en dag på jobbet.
Tills Klasens straff räddade kvällen.
Leksands Mikael Johansson var också en av få svenska ljusglimtar och han knäckte sin gamla lagkompis Alexander Salak, då han gjorde Sveriges enda mål under ordinarie tid.
Hans första mål i Tre Kronor.
Kul för den nyblivna leksingen, som inte fick något nytt kontrakt med Färjestad och svarat med att göra sin bästa säsong någonsin.
Det var efter 14.59 i andra perioden, som han plötsligt stod helt fri framför Salak och kunde smälla in pucken mellan benen på tjecken.
Det var också kul att se Henrik Karlssons storspel i det svenska målet. Han har väl inte varit helt given i Skellefteå i vinter, där han han tuff konkurrens av Markus Svensson och en tränarstab som låter dem stå varannan match.
Men i landslaget har Henrik varit en jätte i tre raka turneringar nu och jag tycker han måste vara given i VM i Vitryssland framåt vårkanten.
Han känns både trygg och stabil.
Men kvällens höjdpunkt?
Klasens straff, naturligtvis.
Den där typen av mål som blir så fruktansvärt snygga när de lyckas.
Som så få vågar göra.
Men jag är tacksam för att det finns de som fortfarande vågar.

Det har inte varit någon lyckad comeback i landslaget för de ryska superstjärnorna Ilja Kovaltjuk och Alexander Radulov.
I dag blev de utbuade av sin egen hemmapublik och mer än en gång under matchen mot Finland.
Framförallt när de var inne i fem mot fyra i slutet av andra perioden och sölade bort en hel minut utan att ens lyckas få in pucken i finländarnas zon.
Det blev inte bättre av att Kovaltjuk tog en mycket onödig utvisning med bara 2.21 kvar att spela.
Då smackade finländaren Teemu Hartikainen in 2-1 på volley. Det tvingade ryssarna att plocka ut målvakten och det hann bara gå några sekunder innan Juha-Pekka Hytönen kunde skicka in även 3-1 i tom kasse.
Först med en sekund kvar kunde Ilja Kovaltjuk göra sitt första mål i turneringen och snygg till siffrorna till 2-3.
Men det var så dags då.
Nej, det här stjärnspäckade ryska laget har variten riktig besvikelse.
Och det jag sett av Kovaltjuk och Radulov i den här turneringen har mest varit två nonchalanta och ointresserade divor som åkt omkring och drällt med puckarna, gnällt på domarna och på varandra.
Det finns få hockeyspelare i världen som så ofta slår ut med armarna.
Men det är så här det är med ryssar.
Är de på fel humör så bryr de sig inte det minsta och spelar bara för sig själva.
Det finns det massor av hemska exempel på genom historien.
Nu är pressen enorm inför hemma-OS här i Sotji.
Att sedan Alexander Radulov fick priset som bäst i Ryssland i den här matchen är bara en annan av livets stora gåtor.
Ingen drällde mer med pucken eller slog bort fler passningar än just han.
Finländarnas seger gör ju också att Sverige fortfarande kan vinna den här turneringen.
Nedsläpp mot tjeckerna snart.

Rysk hockey har gjort sin egen kampsång inför OS i Sotji och det är en riktig nostalgitripp tillbaka i den ryska hockeyhistorien.
I stort sett varenda gammal och ny stjärna är med.
Plus en massa historiskt bildmaterial som är mumma för hockeysjälen.
Titta och njut:

Ja, nu backar Svenska Hockeyligan från förslaget att införa wild cards och kunna bjuda in vilka lag de vill till spel i högsta ligan.
Ett förslag som inte ens borde funnit uppe till diskussion om dessa klubbdirektörer haft minsta känsla för den allmänna opinionen.
I stället blev det en katastrof för SHL:s varumärke och trovärdighet.
De fick varenda suppporterklubb i Sverige emot sig.
Jag kan väl ge dem cred för att de blixtsnabbt insåg att de lekte med elden och höll på att göra mer skada än nytta.
Jag är glad att den svenska idrottsjälen är så stark och god att den kan krossa de här försöken från hockeyns marknadskrafter att skapa sina egna regler.
Det är inte SHL som bestämmer över seriesystemet, upp- och nedflyttning eller regelverket.
Det är Svenska Ishockeyförbundet och i förlängningen distrikten i Sverige.
Vill SHL bestämma helt själva måste de bryta sig ur den gemenskapen och skapa en egen liga.
Och då är de ute på riktig gungfly.
Då finns inga andra möjligheter än att stänga ligan och det kommer aldrig fansen att köpa.
Då försvinner all spänning.
Dessutom kan inte SHL skapa en så bra produkt att folk struntar i de idrottsliga förutsättningarna.
Det kan man i NHL, därför att där har man aldrig haft något annat system än en ren franchiseverksamhet, där det går att köpa sig in i ligan.
Dessutom har man pengar för att köpa in de absolut största spelarna och artisterna i branschen och kan på så sätt skapa en produkt som bär sig själv.
Det kommer aldrig att fungera i Sverige.
De kommer att döda intresset för SHL i så fall och göra HockeyAllsvenskan ännu intressantare som produkt.
Nej, det som krävs är en breddning av sporten. Att ta in fler lag och få en större spridning och ett större intresse.
Det har jag krävt i många år.
Att isolera sig är vägen till undergång.
Och jag är övertygad om att hela det här förslaget drivits att ett fåtal klubbdirektörer som känner att kostymen blivit för stor när publiken sviker och de sitter där med sina nybyggda arenor.

Tre Kronor gjorde sin bästa match den här säsongen.
Trots förlusten (2-3) mot Ryssland här i Sotji så tycker jag det.
Sverige pressade det här stjärnspäckade ryska laget in i slutsekunderna, ett ryskt lag där dyrgt hälften av spelarna kommer att vara med även i OS.
I Sverige kan det inte bli någon.
Men kedjan med Niklas Persson, Jimmie Ericsson och Joel Lundqvist lyckades helt stänga ner de ryska superstjärnorna Ilja Kovaltjuk och Alexander Radulov.
Pär Mårts såg ju den här matchen som ett OS-kval för de tre och gav dem kvällens tuffaste uppgift.
Nu har han fått en del att fundera över, då alla tre var strålande bra och Joel Lundqvist gjorde förmodligen sin bästa match för säsongen.
Linus Ullmark var också riktigt bra i målet, fram till det där olycksaliga ryska segermålet, då han gjorde sitt enda misstag på hela matchen.
Han missade en lös puck som han skulle stöta iväg med klubban, blev lurad av Nikolai Prokochorin som fick pucken med sig och kunde lägga den i tom kasse med bara 2.11 kvar att spela.
Och 3-2 till Ryssland.
Nej, Tre Kronor var värda minst en poäng i den här matchen.

Jag trodde ryssarna skulle rivstarta och det gjorde de också.
I två byten.
Men sedan tog svenskarna över den första perioden och växte mer och mer in i matchen.
De skapade massor av chanser innan Tom Wandell styrde in Staffan Kronwalls backskott till 1-0 efter 13.27. Då hade han haft en styrning i ribban tidigare i perioden. Om det nu var Wandell som gjorde målet. Kronwall fick det först, sedan gick det till Wandell, innan Kronwall fick det igen.
Sedan fortsatte Sverige att stå upp på blå och störa ryssarna och det var mycket nära 2-0.
Då kom ett ryskt slumpmål i slutet av perioden, då Marcus Paulsson tappade balansen lite plyckligt uppe vid offensiva blå, tappade pucken och gav ryssarna ett två mot ett-läge.
Det utnyttjade de hundraprocentigt när backen Maxim Chudinov klappade in kvitteringen efter 17.23, perfekt framspelad av Alexander Popov.
Jobbigt efter en period där svenskarna vann skotten med 10-4 och var värda att få fira första pausen i ledning.
Ryssarna var bättre i andra perioden, men mycket beroende på att de inte tog så många onödiga utvisningar. De skapade mer framåt och svenskarna mindre, men det var Marcus Paulsson som hade periodens bästa chans då han prickade kryssribban med ett stenhårt skott. Där såg man ett exempel på varför han leder skytteligan nere i Schweiz.
Men både Patrik Hersley och Daniel Bång hade varsitt friläge, så det saknades inte chanser. Men skotten blev nästan de omvända från första perioden – 9-4 till ryssarna.
Så i den tredje var ryssarna det klart bättre laget, men svenskarna höll dem ifrån kassen och det var liv i matchen ända in i slutsekunder.
Nej, det kändes snöpligt till slut.

Ja, börja inte knappa med färginställningen när ni slår på tv:n för att se dagens match mellan Ryssland och Sverige i Channel One Cup.
Ni ser rätt.
Isen ÄR gul.

Gul is när Sverige möter Ryssland i dag. Nya grepp i Sotji.

Jag vet inte vad just den här gula färgen kallas, men gräddfärgad känns väl hyfsat rätt.
Det känns väldigt ovanligt i alla fall, speciellt som tekningscirklarna och reklamblafforna har den normala vita färgen som grund.
Eller också är det så att man är alldeles konservativ när det gäller färg på hockeyis.
Jag är inte heller helt säker på vad regelboken säger.
Måste is vara vit?
Det går ju att färga isen precis i vilken nyans som helst och det enda som är uteslutet är väl svart. Det skulle vara svårt att se pucken då.
Men gult, ljusblått eller Sportbladet-rosa är ju tänkbara alternativ.
Men själv föredrar jag vitt.

Nu vill jag inte smutskasta OS i Sotji på något sätt, för det mesta är rent och snyggt och välputsat.
Men precis innanför den stora entrén, där alla måste passera för att komma in på området, står fyra bajamajor uppställda.
Och jag vill varna känsliga personer för bilden som följer här nedanför.
Men det här var det närmaste jag kunde gå innan stanken stoppade mig.

Jag kan upplysa om att toalettstolen är fylld till bredden och att kletet på locket inte är chokladpudding direkt.
Så ser två av de här fyra bajamajorna ut.
Inom en radie på tio meter är stanken så fruktansvärd att man får kväljningar.
Då är dessutom en vaktkur placerad precis intill, där några vakter tvingas stå ut med stanken dygnet runt.
Det märkliga är att ingen gjort något åt saken, då det är match mellan Ryssland och Sverige idag och drygt 12 000 människor ska passera den här vägen.
Det såg nämligen exakt likadant ut när jag passerade i går.
Det enda positiva är att det inte kan bli värre.
För ingen vettig människa sätter sin fot innanför den dörren.
Än mindre sin bak.

Två månader till OS och jag är inte ett dugg orolig.
Det här blir mitt 14:e OS (tror jag, om jag räknat rätt) och ett av de mest klassiska förhandsreportagen inför den här typen av arrangemang är garanterat alltid:
Blir OS klart i tid?
Men jag har aldrig sett ett så färdigt OS som här i Sotji och jag har aldrig varit med om ett OS som aldrig blivit klart i tid.
Inget har blivit inställt hittills vad jag vet.
Jag har aldrig varit i Sotji tidigare, även om den här orten betraktas som Rysslands svar på lyxorterna vid franska rivieran.
Men utsikten från mitt hotellrum går inte att klaga på, men så bor jag också på det hotell som kommer att vara reserverat för IOK-delegaterna under spelen (som Stefan Holm och de andra dignitärerna).
Men så här såg det ut från min balkong i vid solnedången i kväll:

Och den här från OS-byn med Kaukasusbergen i bakgrunden:

Här snackar vi vykort.
Samtidigt var jag på ryssarnas presskonferens tidigare under dagen, som tydligt visade att all press är på hemmanationen.
Sedan vet jag inte varför gamle stormålvakten Tretjak alltid haft ett gott öga till mig. Men jag har ju varit med i rysk hockey sedan Hedenhös tid och då inga wild cards gällde, utan man bara tvångsrekryterade de bästa till armélaget CSKA Moskva. Det är kanske dit SHL är på väg…

Men det har varit en intressant dag.
Jag var tvungen att hämta min ackreditering på ett ställe som såg ut att ligga 500 meter från där jag bor, men som visade sig vara betydligt längre. I alla fall enligt taxametern.
Där mötte ett stort lägenhetskomplex och en park i Versaille-storlek där det gällde att hitta rätt kontor. Men så är det i Ryssland. Ingenting ska vara enkelt.
Inga skyltar, allt på ryska och så gäller det att lista ut gåtan.
Som ett modernt dataspel.
Och på hemvägen gällde det att skaffa en ny taxi och sedan hoppas på det bästa.
Nu fick jag en gammal rysk bil, där alla de där varningslamporna lyste som säger att man ska stanna omedelbart och tillkalla bärgare.
Men det stoppade inte min chaufför.
Och man kanske överreagerar som svensk i en bil som knappast fått köra in på en Bilprovning. Det är en del av charmen.
Nu är natten sen, det är match i morgon och jag ska släcka lyset och sova gott.
Jag återkommer i morgon.

Det gick länge, men det gick för långt till slut.
Ulf Dahlén misslyckades med ett redan bra spelarmaterial i HV71 och han misslyckades med ett ännu bättre, då Fredrik Stillman och de styrande i klubben serverade ytterligare fyra toppspelare.
Då är det inte spelartruppen det är fel på.
Då är det något annat som gått snett och Ulf Dahlén har inte något berg av tidigare framgångar att luta sig tillbaka på.
Det är heller inget dramatik i det hela.
Det är inte världens undergång.
Det är ungefär lika uppseendeväckan som att Tommy Salo låter Jens Jakobs och Max Fornatero gå med samma omedelbara verkan.
De har underpresterat precis som Dahlén och då måste det till handlingskraftiga förändringar.
Bara starka klubbledare vågar ta de besluten.
Alla dagens tre sparkade hockeyarbetare har dessutom full lön ända till de väljer att skriva på för andra arbetsgivare.
Där kan det i så fall blir braksuccé.
Jakobs och Fornataro kan plötsligt ösa in mål och Dahlén vara stekhet som coach.
Så brukar det fungera i hockeyns eviga kretslopp.
• • •
Torgny Bendelin tillbaka som huvudtränare i SHL. Det såg jag aldrig komma. Men han ingick redan i HV:s organisation och jag har alltid gillat Torgny. En stor personlighet och ledare som alltid gått sin egen väg.
• • •
Men jag måste att det hänt mycket i hockey-Sverige under en vecka då jag tagit en kanske inte välbehövlig, men väldigt välförtjänt semester i Sydafrika.
Hockeyn har känts långt borta under en brännande sol i ett land som präglats av saknaden efter av världens största ledare.
Bredvid Nelson Mandela känns en avlägsen svensk hockeyliga ganska futtig.
• • •
Å andra sidan ska det bli ganska skönt att återvända till den svenska hockeyn.
Channel One Cup i Sotji, JVM i Malmö, OS i samma Sotji och sedan hockey-VM i Vitryssland.
Det väntar en intensiv hockeyvår.
Och sista tränaren är nog inte sparkad än.