Startsida / Inlägg

Pink Floyd Remasters: Lars Nylin om Pink Floyd och punken

av Wimp-redaktionen


När punken svepte över mig 1977 gjorde jag misstaget att sälja en massa strålande plattor i genrer som jazz och symfonirock. Pink Floyd klarade lyckligtvis utrensningen. Möjligen eftersom de var så svåra att kategorisera. Tidiga Pink Floyd, med den älskvärde galningen Syd Barrett som sångare, godkändes av de som i slutet av 1970-talet föll för punk och ny våg. Senare tiders Pink Floyd, med Roger Waters som älskvärd svårmodig despot, hatades av merparten av de som nu plötsligt bara godkände Ebba Grön och Patti Smith.

Jag var inte lika säker. ”Floyd”, vi sa så hemma i Norrlandsbyn, hade trots det episka anslaget också något nervigt, hjärnskrynklat, engagerat. ”Dark Side Of The Moon” och de andra mästerverken fick bli kvar i hyllan.

Men en platta åkte all världens väg. Eller om jag inte ens köpte den. ”The Wall”. Ett dubbelt konceptalbum när jag kunde lyssna på Joy Division och Ramones? Med en låt, ”Another Brick In The Wall”, som lekte fuskdisco? Nej, det kändes inte aktuellt.

Trevligt nog ledde den ignoransen många år senare till att jag drabbades av Pink Floyd i en attack som ännu sitter i. När bandet 2001 släppte samlingen ”Echoes” insåg jag vilken fatal miss jag gjort. Spår från ”The Wall” – som ”Comfortably Numb” och ”Hey You” – tillhör de bästa psykoanalyser som rockmusiken skänkt oss. Dessutom: skolkören i ”Another Brick In The Wall” gör att jag ryser bara jag tänker på den. Tur man växte upp.

– Lars Nylin

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB