Deportees har med sin singel ’Islands and shores’  och albumet med samma namn, blivit ett av höstens mest uppmärksammade och hyllade band. Här skriver Deportees själva om en av deras favoritskivor; Panda Bears ’Person Pitch.
_________________________________________________________________________________________

Att skriva något om Panda Bears Person Pitch från 2007 riskerar att resultera i en kaskad av referenser från de senaste 600 åren av musikaliskt liv på den här planeten. Förmodligen skulle det ge en lika förvirrande som missvisande bild av hur den här skivan låter. Lyckligtvis behöver denna krönika inte vara konsumentupplysning utan en kärleksförklaring till en favoritskiva.

Vad är det då som gör Person Pitch till en av 2000-talets mest betydelsefulla skivor?
Albumets sju låtar (eller åtta om man räknar Good Girl/Carrots som två) har var och en sina tydliga personligheter men förenas av två helt ofrånkomliga faktorer: Panda Bears våldsamt effekterade sång och helt egna melodispråk. Redan på inledande Comfy in
Nautica får man en inblick i hans musikaliska universum. Allt upprepas, hela låten vilar på samma grundton och de melodiska rörelserna är avgränsade till sångarrangemangen. Men där man i vanliga fall skulle skruvat på sig efter 30 sekunder och börjat längta efter en övergång till ett annat parti eller åtminstone ett ackordbyte lyckas Panda Bear med hjälp av små medel hålla uppe intresset under låtens drygt fyra minuters speltid. Och så fortsätter det. De noggrant utvalda samplingarna skickas in i loopstrukturen och repteras tills man tappar bort sig och inte längre hör de enskilda enheterna utan helt går upp i stämningen.

I mitten av skivan hittar vi tolvminuterslåtarna Bros och ovan nämnda Good Girl/Carrots. Bros lyckades sin längd till trots bli en riktig indiehit när skivan släpptes, vilket blir något mindre anmärkningsvärt om man lyssnar på den. Syntesen av den nästan våldsamt ringande gitarrfiguren, Panda Bears sånginsatser och med en mängd ljud som går in och ut i ljudbilden (mot slutet ett crescendo av samplade fyrverkerier) bildar en stämning som skulle kunna pågå hur länge som helst. Avslutande Ponytail är en pärla som med sina distinkta melodier drar in en direkt. Den blir också en hand som sträcks ut mot Animal Collective (där Panda Bear är en av kärnmedlemmarna) och en annan av 00-talets bästa och mest egensinniga skivor, nämligen 2009 års Merriweather Post Pavillion. Den plattan har helt riktigt kramats sönder av lyssnare världen över och förtjänar både hyllningar och speltid. Men lyssna först på Person Pitch och låt Panda Bear upprepa sina budskap tills du inte längre har något alternativ till att kapitulera.

– The Deportees

Kanske undrar du vilken annan musik som inspirerat Deportees? Det kan du lyssna in på direkten! Här är Deportees lista över sina främsta musikaliska inspirationskällor. Panda Bears finns självfallet med på listan.