Så är då en säsong till av succéprogrammet Så Mycket Bättre till ända.
Höstsäsongen 2011 har varit storstilad och full av minnesvärda ögonblick.

Timbuktu, Laleh, Micke Wiehe, E-Type, Eva Dahlgren och Tomas Ledin har turats om att få visa upp en bredare respektive smalare sida av sig själva. Tittarsiffrorna har naturligtvis gått genom taket och kvällstidningarnas löpsedlar har basunerat om hur mycket pengar artisterna har tjänat på sin medverkan. Helt i sin ordning med andra ord.

Då första säsongen kändes väldigt spontan och lite sådär härligt rufsig i håret, så har 2011 års upplaga känts aningen mer tillrättalagt. Kanske därför att artisternas förhållande sinsemellan inte känts lika hjärtlig. Men det är ju svårt att upprepa en personkemi-matchning som den mellan Petter och Lasse Berghagen. Man kan bara debutera en gång och det gäller även underhållningsprogram på TV.

Däremot inte sagt att vi inte fått några höjdpunkter från Så Mycket Bättre 2011. Vem minns inte när E-type blir vansinnigt starstruck av Tomas Ledin och inte kan sluta jämföra honom med Bob Marley? Eller när Mikael Wiehe närmast går i spinn och radar knasiga kanin-ordvitsar på varann när han fått på sig sin vita kaninkostym?  Och när Eva Dahlgren på sig egensinniga sätt bestämmer att gruppen ska ha ”egentid” som gemensam aktivitet.

Och vi har fått höra fantastisk musik. Vi på WiMP har haft glädjen att kunna erbjuda låtarna direkt efter programmet hela säsongen. Jasons version av Dahlgrens ’Kom och håll om mig’ är faktiskt så fin att man får lite ont i hjärtat. Wiehes ’Jag ropar ditt namn’ (utifrån E-types Calling your name) som blivit en nordafrikansk omöjlig kärlekshistoria är briljant. För inte tala om Lalehs alla tolkningar – som varit programmets största musikaliska behållning genom säsongen. Hennes versioner av till exempel Ledins ’Just nu’ och Dahlgrens ’Ängeln i rummet’ står helt och hållet för sig själva.

– Fredrik Zmuda & Maja Sönnerbo, WiMP-redaktionen