Det närmar sig Hultsfred. Ni vet den där festivalen i Småland där smålandsrullen är helig och festivalen som bokat The Cure. Orten där det inte händer något på 362 dagar, men som under 3 dagar omvandlas till en oas för musikälskare. The Stone Roses återförenas och det doftar brittisk invasion samtidigt som morgondagens stjärnskott ser dagens ljus. Jag tänker på Mikal Cronin, grabben är garagerockens nya pärla, och varför inte Au Palais, den bästa gothpopen på år och dagar.

Det är nästan så att jag inte kan minnas när det såg såhär bra ut på pappret. Förvisso är det i princip omöjligt att toppa 2005, men årets festival har en helt annan profil. Det är ett startfält som heter duga om man fastnat för brittisk musik av alla dess slag. Men det ryms även andra nationaliteter, så ett renodlat brittiskt imperium med Union Jack i topp är det inte, även om det doftar lite fish & chips. Det innehåller bredd och kredd, giganter och miniatyrer. Men framförallt: massvis med bra musik.

Festivalernas festival gör lite mer än vad jag förväntar mig. Ur ett brittiskt perspektiv hade det varit för bra för att vara sant, men även för svenskt vidkommande, går det inte att blunda för det startfält som under dagarna tre kommer förgylla den småländska skogen. Vackrare blir det kanske inte än när The Cure stänger Hawaii, även om jag personligen försvinner bort i LSD-molnen som Stay+ skapar.

Magnus Olsson – Festivalrykten.se