Hon är bara 17 år, men har redan hunnit turnera med Demi Lovato, spela in musikvideo med Jennifer Lopez och sålt platina. Becky G har tagit sig från slummen i kaliforniska Inglewood till att toppa listor världen över. Och enligt Becky själv känns framgångarna fortfarande mer eller mindre som en dröm.

Det har varit ett rätt galet år för dig?

– Ja, verkligen. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Man försöker att bearbeta det eftersom, men det är väldigt mycket som händer just nu. Som person är jag väldigt mycket ”go go go” och försöker få allting gjort snabbt. Men när jag kommer hem, tvättar av mig sminket, tar på mig pyjamas och lägger mig och stirrar upp i taket – då slår det mig: ”Är det här mitt liv? Det är ju helt galet!”. Men sedan somnar jag och när jag vaknar är allt lugnt igen.

Men känner du dig bekväm med att stå i rampljuset på det sättet som ändå krävs av en popstjärna?

– Yeah, alltså man vet ju vad som väntar när man går in i det här. Jag har alltid velat vara en underhållare. Och att få möjlighet att göra det på en helt annan nivå, och inte bara uppträda för min familj – eller framför TV:n som det oftast brukade vara förut, är superkul.

Hur kommer det sig att du började med musik?

– Jag var 9-10 år när jag började, och det var något som jag själv kom på. Ingen i min familj höll på med musik, och mina föräldrar pushade mig aldrig till att hålla på med med musik. Det var jag som kom till dem och tjatade om att jag ville bli skådespelare, sångerska och så vidare. Och dom sa bara ”okej, vi testar!”. Men sedan har min kusin också satsat på musiken. Idag är han DJ och producent och följer med på mina turnéer. Hans lillasyster har också satsat på en karriär som låtskrivare, så nu är vi mycket mer av en musikalisk familj.

Du växte upp i Inglewood, Kalifornien. Hur var det?

– Inglewood ligger i utkanten av Los Angeles, och är väl mer eller mindre ett ghetto. När man berättar att man kommer därifrån blir folk överraskade och lite oroliga. Men jag kände aldrig att det var farligt på det sättet. Jag fick fortfarande cykla omkring i området och gå hem själv från skolan med mina kusiner och så där. För mig var det ett bra ställe att växa upp på.

När du var 14 år började du lägga ut egna YouTube-videos, och det var också så du blev upptäckt?

– Ja, mitt liv förändrades efter det. Jag lade ut en video där jag gjorde en cover på ”Otis” av Jay Z och Kanye West. Vi postade den men tänkte inte att det skulle hända så mycket. Men den lilla videon skulle komma att bli min guldbiljett in i musikbranschen.

Vad hände?

– Jag fick ett telefonsamtal från en kvinna på skivbolaget Sony som sa att hon jättegärna ville träffa mig. Jag blev helt exalterad – att få skivkontrakt var ju min största dröm! Vi träffades samma dag, i ett supercoolt hus i Hollywood Hills. Med sig hade hon en kille som kom fram till mig och sa: ”Hey, what´s up, I´m Dr Luke”. Jag spelade cool då men i mitt huvud tänkte jag bara ”Oh my god! Stoppa bandet, spela tillbaka – vad hände precis?!”. Det var helt galet – han har ju skrivit hur många hits som helst. Sedan satte vi oss ner och pratade och de märkte att jag hade min gitarr med mig. Jag berättade att jag spelade och skrev låtar, vilket de inte visste. De trodde bara att jag rappade. Vi snackade i 10-15 minuter till och sedan erbjöd de mig ett skivkontrakt.

Men när man träffar kända artister och producenter så där – visst inser man ganska snart att de också är vanliga människor?

– Ja, verkligen. Och det är en ganska konstig känsla faktiskt. De är inga superhjältar liksom, utan helt vanliga. När jag var yngre såg jag upp till artister som Jennifer Lopez och Christina Aguilera. Deras liv verkade så perfekta – de reste, såg alltid bra ut, hade snygga kläder och så vidare. När man sedan träffar dem är de så klart fortfarande vackra, men de är också människor. Dom pratar, har åsikter, äter mat och dricker vatten – precis som alla andra! Det är surrealistiskt.

Och J Lo ställde till och med upp i din video till ”Becky From The Block” – en cover på hennes hit ”Jenny From The Block”.

– Ja, det var helt sjukt. När vi var klara med inspelningen skickade vi över den till J Lo – bara för att se om hon överhuvudtaget skulle lyssna på den. Två dagar senare dyker hon upp i studion! Självklart i vit pälskappa och blingiga guldörhängen, haha. Det var galet! Vi hängde i studion och lyssnade på musik, och pratade om allt möjligt. Hon tyckte att vi skulle spela in en musikvideo till låten, vilket jag också ville. Sedan visade det sig att hon också ville vara med i videon, och det tackar man ju inte nej till.

Men det finns ju rätt många framgångsrika unga, kvinnliga popstjärnor som gör karriär just nu. Vad tycker du om det? Ser du dem som konkurrenter eller är det mest kul?

– Jag tycker nog mest att det är roligt. Sedan tror jag nog också att vi är rätt olika – både musikaliskt men också stil- och personlighetsmässigt. Ibland kanske man råkar ha samma klänning som någon annan på röda mattan, men det är allt. Vi är alla egna personer. I mina ögon finns det inte någon tävling mellan oss. I så fall skulle jag nog mer säga att jag är ett fan till många av dem. Selena Gomez är en av mina favoriter. Sedan fick jag även chansen att turnera tillsammans med Demi Lovato – hon är helt fantastisk, och har en helt unik talang. Demi är sådan person som kan prata till en publik på 10 000 personer men ändå få en att känna sig speciell. Det är inte enkelt, men hon klarar det. Och så måste jag även nämna Ariana Grande – den tjejen kan VERKLIGEN sjunga!

Det känns som att du är väldigt självsäker.

– Tack!

Har det alltid varit så?

– Ja faktiskt, jag tror det. Jag har alltid varit väldigt utåtriktad och högljudd, men också målmedveten.  Det var lite jobbigt när jag var yngre – då kände jag mig väl alltid lite mer mogen än de andra barnen, och ville hellre umgås med äldre. Nu när jag är 17 känner jag att jag passar in bättre. Fast ärligt talat känner jag mig mer som 23 än 17, haha.

Hur tycker du att det är att vara tjej i musikbranschen idag? Får du bestämma mycket själv?

– Absolut! Jag vet inte om det beror på att jag är latino, och därför väldigt hård, haha. Men jag har inga problem med att säga ifrån eller ha åsikter om saker och ting. Jag hörs, om man säger så! Men jag tror inte att det är på ett dåligt sätt. När vi spelade in musikvideon till ”Can´t Stop Dancin´” för ett tag sedan, var jag väldigt involverad – i allt från smink och kläder till val av regissör. Det är så enkelt att bara bli en produkt som folk styr och ställer med – och det vill jag absolut inte. Det kan funka för vissa personer, men det håller oftast inte i längden. Jag vill ha en livslång karriär, och därför är det superviktigt för mig att vara delaktig i hela processen. Det är trots allt jag som stå för dessa val sedan.