Det började som ett prestigelöst sidoprojekt men kom att bli en av Sveriges mest uppmärksammade grupper. Med debutalbumet Sky City har Amason fått sitt stora genombrott, och nu väntar en efterlängtad Sverigeturné. Vi fick en pratstund med låtskrivaren och sångaren Gustav Ejstes.

När jag ringer upp befinner sig Gustav Ejstes ute på promenad. Det är snöslask i Stockholm men det verkar inte bekymra den tidigare Dungen-frontmannen. En vecka har gått sedan releasen av Sky City, och det finns en märkbar upprymdhet i hans röst.

– Det händer väldigt mycket just nu, och vi är så klart superglada att det är så många som gillar plattan!

Två år har gått sedan vännen Pontus Winnberg (Miike Snow) introducerade honom för Amanda Bergman (Hajen, Idiot Wind), vilket också kom att bli starten på Amason. Winnberg hade spelat in en demo tillsammans med sångerskan, och det tog inte lång tid att övertyga Gustav Ejstes om hennes kvaliteter.

– Det var så himla bra! Jag började direkt fundera på om vi inte skulle ta och försöka lira ihop.

Vännerna Petter Winnberg (bror till Pontus samt medlem i Little Majorette) och Nils Törnqvist (Little Majorette) anslöt sig till gruppen som snart började styra upp reptillfällen. Men några tankar på ett album eller seriösare satsningar fanns inte då. Bandet var istället ett andningshål från medlemmarnas andra projekt och uppdrag.

– Det har alltid varit väldigt prestigelöst, och vi har skapat musik helt förutsättningslöst. Det svåraste har varit att hitta tiden att ses.

Men de gånger som bandet väl träffats har å andra sidan varit produktiva. Gustav Ejstes beskriver dessa tillfällen som ”sprudlande”, och berättar entusiastiskt om den kemi som uppstått mellan bandmedlemmarna.

– Det går nästan att likna vid att vara nykär. Vi har hittat en avslappnad och skön känsla i gruppen, och det är så himla kul att ses och hänga! Det har också format våra låtar och vårt förhållningssätt till musiken.

Istället för att hålla sig till en specifik genre eller ett sound har man låtit olika influenser och medlemmarnas olika bakgrunder påverka det musikaliska uttrycket. Enligt Gustav Ejstes är detta något som också varit nytt för honom och som skiljer sig från hur han annars brukar arbeta.

– När man skapar någonting är det lätt att man blir väldigt rädd om det, vilket också leder till att man får ett stort kontrollbehov. I det här fallet har det varit tvärtom. Här har vi bara låtit det komma ut. Vi har varit väldigt oängsliga när det kommer till genre och stil – det har fått bli som det blir. Det här är musik som man nog aldrig hade gjort annars. Det är en enorm skillnad från när man jobbar med egna grejer.

Så småningom började bandet få ihop flera instrumentala grunder. Fragment utvecklade sig till färdiga låtar. Nu började också Gustav Ejstes och Amanda Bergman snickra ihop texter och melodier – hela tiden med samma spontana förhållningssätt som i den övriga arbetsprocessen.

[wimp type=”track” id=”26114730″]Amason – Ålen[/wimp]

– Ett bra exempel är ”Ålen” (singel som inte finns med på Sky City, reds.anm) som blev färdig samma dag som vi hade en spelning. Vi hade fått ihop den instrumentala delen men hade ingen text. Men innan spelningen fick Amanda ihop texten och skrev ner den på en servett i restaurangen.

Debutalbumet Sky City växte fram eftersom, och Gustav Ejstes uppskattar att bandet sammanlagt ägnade tre veckor åt att spela in – vilket nog kan ses som ganska kort tid om man jämför med andra produktioner. Några externa producenter har aldrig kopplats in utan bandet har skött det mesta själva.

– Flera av oss är ju producenter och vi har inte känt något behov av att ta in någon utifrån. Johannes Berglund mixade plattan, och han kanske sydde ihop säcken på något sätt.

Många av låtarna på albumet bär olika djurnamn – ”Älgen”, ”Duvan”, ”Elefanten” och ”Blackfish”, men här hittar vi också flera referenser till transportmedel och resor. Det bilinspirerade bandnamnet återkommer i låten ”Pink Amason” och som albumtitel har man lånat namnet på Arlandas shoppingstråk.

– Det var nog det första vi lyckades formulera gällande känslan för albumet. ”Sky City” är en bild för färden och resandet. Det är också något som till stor del har präglat den här perioden – vi har alla befunnit oss på olika platsen i världen men ändå lyckats få ihop någonting. Men alla har olika associationer till titeln och de är säkert glada på Arlanda, haha.

Och mer resande blir det. Härnäst väntar en kortare Sverigeturné med stopp i bland annat Göteborg och Norrköping. Men därefter finns också planer på att turnera i USA.

– Det är alltid roligt att spela där! Med Dungen har jag lärt mig att amerikanerna inte har något emot att man sjunger på svenska – de tycker att det är exotiskt. De blir kul att testa de svenska låtarna på den publiken.

Gustav Ejstes om…

…favoritlåten på Sky City:

– Jag tycker väldigt mycket om ”Duvan” – det är en låt som jag alltid blir glad av. Det finns en speciell värld i den och ett slags David Lynch-dansbands-läge som jag gillar.

…sångerskan Amanda Bergman:

– Hon har en fantastisk röst, och är dessutom en mycket begåvad låtskrivare. Jag lämnade över mycket av låtskrivandet till henne då hon på många sätt är så mycket bättre än mig på detta.

…att Sky City toppat WiMP Topp 40-listan i över en vecka:

– Fantastiskt roligt! All kärlek till WiMP!