Todd Terje har under flera års tid varit ett av de hetaste namnen inom norsk electronica, och tillsammans med Lindstrøm och Prins Thomas räknas han som en av grundarna till ”Oslo-discon”. Terje har dessutom fått äran att avsluta lördagskvällen på årets upplaga av Norges största musikfestival – Øyafestivalen, med det som med all säkerhet kommer bli en storslagen show.

Tio år efter förstasingel ”Eurodans” och som uppföljare till Ragysh (2011) och It´s The Arps (2012) – med den mycket omtalade klubbhitten ”Inspector Norse”, är nu ”Todd” Terje Olsen aktuell med sitt första riktiga album. Den Oslo-baserade DJ:n, producenten och låtskrivaren ger oss en lekfull och färgrik samling disco-influerade låtar, som passar lika bra på dansgolvet som för soffhänget. Under veckan har många kritiker världen över hyllat plattan: ”The beauty of his music is the beauty of a neon sign outside a cheap motel: It’s kitschy but it knows it” skrev musiksajten Pitchfork och lade till albumet till sin aktade kategori ”Best New Music”. Samtidigt delade norska Dagbladet ut en femma och menade att Todd Terje har en publik dragningskraft ”som sträcker sig från hipsters och creddiga nördar till partydjur och rikemanssöner”.

Vi har valt ut ”It´s Album Time” till den här månadens HiFi-album, och i samband med detta tog vi oss också en kort pratstund med artisten.

Under by:larm hade vi ett event som vi kallade för WiMP Stories, där vi en av dagarna fokuserade på den norska electronican. Diskussionen handlade mycket om att genren fått mycket mer uppmärksamhet i utlandet än i Norge. Känner du också att det är så, och i så fall, varför tror du att det är så?

– Det ligger nog en del sanning i det, ja. Saker och ting har dock fallit på plats här i Norge eftersom, men vi har definitivt varit sämre på att uppskatta underground-electronica jämfört med i utlandet. Röyksopp är självklart stora, och det finns några andra akter som också klarat sig ganska bra. Men de små, mindre kommersiella artisterna, som ofta är mindre rädda för att göra något ”galet” rent musikaliskt, får kämpa väldigt hårt för att få uppmärksamhet.

Det är ingen hemlighet att den musikmiljön är ganska introvert. Vad tror du det beror på?

– Det håller jag faktiskt inte med om. Musiken vi skapar kommer inte alltid upp till ytan, men det är ju inte heller målet. Människorna som gör musiken är dock långt ifrån introverta skulle jag vilja säga, och på den här sidan av 00-talet är det lättare att undvika fack som ”nu-disco” eller ”deep-house”. Alla känner alla och utväxlar idéer med varandra. Det är rätt vackert.

Hur kom du i kontakt med samarbetspartners som Bryan Ferry och Robbie Williams?

– Bryan Ferry kom jag i kontakt med via hans son Isaac Ferry. Han är ganska uppdaterad på vad som händer i Oslos underground-sväng då han under flera år spelat skivor i London. Robbie Williams har jag egentligen aldrig pratat med, det var mer ett passivt samarbete. Jag blev uppringd av hans advokat, som undrade om det var okej att Williams använde min låt ”Eurodans” på hans ”Candy”. Och de tog hand om hela produktionen själva, vilket var helt okej för mig.

Om du fick välja helt fritt, vem skulle du då helst samarbeta med?

– Jag är ett stort fan av soundet som Island Records hade på 70- och 80-talet, och studion de använde – Compass Point. Om jag kunde få en endaste dag där med deras ljudtekniker och möjligtvis ett knippe av musikerna – som bland annat Wally Badarou, Sly & Robbie och Tom Tom Club – hade jag kunnat dö lycklig.

Du spelar på klubbar och konsertscener världen över. Har du en favoritstad eller klubb, och i så fall vilken?

– Trouw i Amsterdam är en otroligt kul klubb. Lokalen är ganska stor, men de lyckas ändå alltid få det att kännas intimt. Amsterdams klubbscen kan ibland kännas ganska stressig, men Trouw är en lite oas. Dessvärre slår de igen vid nyår.

Du skapar så kallad klubbmusik, eller dansmusik. Hur är du själv på dansgolvet?

– Jag brukade dansa runt mycket i Oslo förut, men det kan ju ha berott på att jag var singel, hehe. Nuförtiden är jag ganska dålig på att klubba. Jag står som regel och surar i ett hörn och klagar över att det är för mycket eller för lite bas.

Dålig är i varje fall inte rätta ordet för musiken Terje själv skapar. För att än en gång citera Dagbladet: ”Han är kompromisslös – ibland närmast irriterande mycket – men med en befriande avsaknad av självgodhet. Musiken (och låttitlarna!) genomsyras av humor och en sprudlande musikalisk glädje, utan att det på något sätt går ut över den hantverksmässiga finessen”.

I samband med månadens HiFi-album har vi också skapat en spellista som ger en översikt över den norska electronican, från Bel Canto och Röyksopp till senare talanger som Cashmere Cat och Lemaitre.

I helgen gick Norges stolthet – by:larm-festivalen, av stapeln mitt i centrala Oslo. Enligt tradition sammanfaller också festivalen med tillkännagivandet av det prestigefyllda priset Nordic Music Prize, som de senaste två åren vunnits av svenska akter – Goran Kajfes (2012) och First Aid Kit (2013). Glädjande nog kammade Sverige hem priset i år igen, och vinnare blev inga mindre än den ikonförklarade electroduon The Knife för deras album Shaking The Habitual (2013).

Och det kom att bli en pristät helg för syskonen Dreijer. I samband med by:larm delades nämligen också, för första gången, WiMP:s nyinstiftade WiMP HiFi-pris ut för Sverige, Norge och Danmark. Här vann The Knife och Shaking The Habitual priset för årets svenska produktion.

Juryns motivering lyder:

”Vi erkänner, detta är inte lättlyssnad musik. Det är ett album som kräver din fulla uppmärksamhet med sina intensiva ljudlandskap och spöklika sång. Den informationsrika musiken skapar tillsammans med sången en perfekt helhet. En helhet som skulle kollapsat om den var konstruerad på något annat sätt. Albumet är ett perfekt test för både ditt ljudsystem och dina öron. Se till att använd dem ofta!”

Syftet med WiMP HiFi-priset är att uppmärksamma kärleken till och hantverket bakom bra ljud. Därför delas priset inte bara ut till artisterna själva, utan även till de som står bakom produktionen, så som ljudtekniker, produktionstekniker och låtskrivare.

Tre kriterier ligger till grund för priset: produktionen ska visa kärlek till god ljudkvalitet, musiken ska vara inspelad i Norden och arbetet med albumet ska flytta fram gränserna för vad musikproduktion kan vara.

De övriga vinnarna av årets WiMP HiFi-pris är danska Trentemøller med albumet Lost och den norska artisten Truls för albumet TRVLS.

Juryn består av: Pål Bråtelund (juryordförande, WiMP), Kristin Winsents (NRK), Francine Gorman (Nordic Playlists), Geir Nordby (Ljud & Bild) och Sveinung Rindal (WiMP).

WiMP HiFi är den enda streamingtjänsten med lossless-ljudkvalitet och fullständig musikkatalog. Tjänsten finns tillgänglig PC/Mac, iOS, Android, Sonos, Bluesound, Squeezebox och AirPlay. Läs mer om WiMP HiFi och testa på tjänsten gratis i 24 timmar här.