Sedan jag började blogga har några fina människor hört av sig och frågat lite trevande om det här med yoga. Jag tycker det är jättehärligt och jag älskar verkligen att kunna hjälpa till och svara på frågor (så det är fritt fram att mejla hur mycket som helst!).

Det största hindret för många är att våga sig in på klasserna. Det verkar vara ett gigantiskt kliv att ta in i yogasalen för första gången. Och jag fattar det. För jag är precis likadan. Jag sätter ofta hinder i huvudet för mig själv för att jag är så övertygad om att en massa andra personer redan är så bra på saker och ting så jag behöver inte ens försöka. För om jag skulle försöka så hade väl ändå bara människor skrattat åt mig. Jag har tre saker jag verkligen skulle vilja göra nu. Jag skulle vilja utbilda mig till yogalärare och till hundinstruktör och åka på en riktig meditationsresa till Indien. Det kryper i hela kroppen av glädje och entusiasm när jag tänker på de här tre sakerna.

Men hittills har jag inte tagit tag i att förverkliga någonting. Lite handlar det förstås om ekonomi och så, men största delen handlar om rädsla. För tänk om det visar sig att jag är urusel, att jag egentligen inte kunde någonting. Jag känner mig till och med löjlig som skriver om de här drömmarna, för det fattar väl ALLA som läser den här bloggen att jag inte kan bli yogalärare eller hundinstruktör. Jag har redan fått en av mina drömmar uppfyllda och det är att få frilansa så jag kan väl ta och nöja mig där?

Åh gud vad sjukt och ledsamt det är med rädsla!

Jag lovar nu dyrt och heligt att jag ska ta tag i en av dessa tre grejer före sommaren. Om någon som läser kanske också har någon oförverkligad dröm att deala med under året så är det bara att kommentera så ska jag försöka uppmuntra allt vad det går! Det är dags nu!