Tajming är ett fascinerande fenomen. Innan onsdagen väller in, med sina do-or-die-make-or-brake-matcher, sina eldar och sina brustna hjärtan, så är det inte mer än rätt att vi berömmer l’Olympique de Marseille för dess perfekta förmåga att vara världens mest pedagogiskt kaotiska klubb.

Så här var det: i går publicerade la Provence – den tidning som är närmast OM av alla – en stor intervju med Didier Deschamps. Den handlade om tidens tand, om hur fotbollsbranschen utvecklats under hans tid ombord och om den moraliska utarmningen inom sporten.

Han pratade, bland mycket annat, om den nya sortens spelare.

– Problemet är inte egona, karaktärerna, utan folket runt spelarna. Idag är en elitspelare chef för ett litet företag där man finner pappan, brorsan, kusinerna, rådgivare… Det slutar med att tränaren måste vara hård, att ta ner spelaren, och två minuter senare har han fyra personer runt sig som fjäskar med dom och säger att ”du är den vackraste, du är bäst, han har inte fattat nåt”.

Deschamps går på om hur medierna förstorar problemet, han låter verkligen förtjusande gubbsur, och säger att det i Frankrike mer än på andra ställen räcker med att en ung spelare gör ett par bra matcher för att bli en stor stjärna.

– Nu för tiden finns en utveckling som inte är särskilt bra. Det återspeglar återigen samhället.

– När man vill vara en toppidrottsman, med kontinuitet, finns det saker som är tillåtna och saker som inte är det.

Deschamps är för fin, ändå. Han tillhör de tränare som kan säga exakt såna där saker och göra det med den totala trovärdighet du bara kan ha när du tagit en begränsad talang och transformerat den till ett VM-guld. Man tjafsar liksom inte med den sortens visdomar när de kommer från det hållet.

Eller, det gör man ju visst det. Om man heter Hatem.

I dag, just som La Provence-intervjun lagts till rätta framför gubbarna vid caféborden nere i Vieux Port, sprang Deschamps ut för att hålla sin vanliga tisdagsträning med grabbarna i Marseille. Europe 1 rapporterar om att han efter ett tag surnade till på Hatem Ben Arfa och röt till, av den ena eller andra anledningen. Hatems svar?

– Tu me casses les couilles!

Det är väldigt svåröversatt, men tänk er ett begrepp som kombinerar ”du gör mig förbannad” med ”du jävlas med mig” med ”du driver med mig” med en vulgär del av den manliga anatomin, så är ni nära.

Hatem skrek det åt Deschamps, och nu vet ingen riktigt vad som kommer att hända. Inte mer än att Hatem är på god väg att bli sin generations allra sorgligast bortslösade talang.

Och att Deschamps just fick ett argument till i sitt krig mot borstkämda unga spelare som blir för stora för sitt eget bästa.

•••

Och just det, jag glömde en annan sak. Apropå tajming och grejer.

I Sverige står vi ju med båda fötterna mitt i en animerad diskussion om hur vi ska få bort små och stora brott – mest de stora – från våra fotbollsarenor. Man kan, utan vidare, säga att de har samma problem i Serbien. Skillnaden är att regeringen där redan drivit igenom ett par lagar för att komma tillrätta med buset.

En av de tuffaste lagarna handlar om att dämpa fyllan på arenorna. Man klubbade helt enkelt igenom ett förbud mot försäljning och konsumtion av alkohol i samband med fotboll. Allt för att hålla huliganerna nyktra(re) och våldet under kontroll.

Till saken nu, Bank, vad var det med tajmingen?

Jo, vet ni, att polisen har nu ryckt ut och anmält ett gäng banditer för brott mot den nya alkohollagen i samband med att Serbien slog Rumänien och blev VM-klart. Man såg, klart och tydligt, hur brottslingarna öppnade en flaska sprit och delade den – och nu riskerar de mellan tretusen och femtusen kronor i böter, eller upp till två månaders fängelse.

Jaha? Och vad var poängen?

Det ska jag tala om. Poängen är att de anmälda är Boris Tadic, Tomislav Karadzic, Snezana Markovic-Samardzic och deras kompisar. Deras motsvarigheter i Sverige heter Fredrik Reinfeldt, Lars-Åke Lagrell och Lena Adehlsson Liljeroth. Presidenten, förbundsordföranden, idrottsministern.

De stod i en vip-loge inne på Crvena Zvezda i Belgrad. Spritflaskan de öppnade och delade var en flaska champagne. Så kan det gå.

/Simon Bank

/Simon Bank