Jaha, är det nu man ska svänga sig med det där uttjatade Voltaire-citatet, appropå polariserade politiska uppfattningar? Hamra fast att jag förvisso inte delar vissa åsikter, men likafullt är beredd att dö för rätten att uttrycka dem?!

Swindon Town utser Paolo Di Canio till manager, och den lokala falangen av fackförbundet GMB – The General, Municipal, Boilermakers and Allied Trade Union – drar därför in sitt sponsringsstöd till klubben.
– Eftersom vi är ett fackförbund kan vi inte ha en ekonomisk relation med en klubb som har en fascistisk manager. Vi har inget val. Det är olyckligt, men det är som det är, säger Andy Newman, sekreterare för GMB i Swindon.

Och åt vilket håll ska man rasa nu då?

Äh, jag säger som Newman – det är som det är.

Jag hyser faktiskt en sorts motvillig respekt för Paolo Di Canio. Även om jag ju avskyr hans politiska grundhållning så uppskattar jag att han faktiskt har en stark uppfattning om världen utanför sidlinjerna – och att han orkar stå för den, trots att han givetvis är medveten om att offentligheten kommer att döma honom hårt. Även om han är romar-fascist tycker jag inte att han ska beläggas med yrkesförbud.

Därmed inte sagt att GMB borde tiga stilla och se glada ut, tvärtom. Voltaira mig hit och Voltaira mig dit – givetvis gör de helt rätt som går ut och markerar.

Som en betydligt större tänkare än Voltaire en gång skaldade: ”I’d rather know my enemy, and let you know the same, Whose windows to smash, whose tyres to slash, and where to point the fucking blame”.

Jag kommer att följa Swindon Town med intresse nästa säsong, men jag förhåller mig samtidigt rätten at hoppas att det går illa för dem.

Det är bara som det är.

/Erik Niva