Och så var det redan slut på det roliga.

Naturligtvis syftar jag nu på min egen semester – för vad gäller de däringa olympiska spelen så kommer de ju blekna bort redan ikväll, då en långt mycket idrottshändelse äger rum i London.

Tonton Zola Moukoko kommer då att spela fotboll i strålkastarljuset igen.

Vi har ju tidigare använt den här bloggen för att försöka spåra upp stockholmskillen Tonton Zola Moukoko – det ultimata Championship Manager-fenomenet, för er oinvigda, ”the greatest attacking midfielder to ever grace a home computer” – utan att lyckas sådär överdrivet bra. Det har haft sina förklaringar. Tonton är en man som undviker närmarkering.
– Det är svårt att få tag på mig. Jag gillar inte Facebook, så jag är inte med där. Men min syster är med, och hon brukar få en massa meddelanden från folk som berättar om hur bra jag varit för dem i spelet. Och sedan har det varit tidningar över hela världen – från England till Australien – som försökt få tag på mig. Det finns ett roligt exempel från 2003, då Championship Manager Magazine ville prata med mig. När de inte lyckades lista ut var jag var så tryckte de en ”Efterlyst”-affisch och lockade sina läsare med 97 dollar i belöning för information om mig. Jag skrattade åt det, i synnerhet när min flickvän och mina kompisar skojade om att jag borde ha berättat det för dem så att de hade kunnat få pengarna.

Anledningen till att Tonton Zola Moukoko nu slutligen stiger ner till de dödliga är releasfesten av boken ”Football Manager Stole My Life”, ett verk jag uppriktigt rekommenderar.

Dels innehåller den såklart hela historien bakom världens mest omtyckta fotbollsspel, dels bjuder den på reflektioner kring dess osannolika position som kulturellt fenomen – men för oss konnäsörer finns framförallt intervjuer med alla de där mytiska figurerna som blivit större som cybersensationer än som riktiga fotbollsspelare.

Cherno Samba berättar om sin relation till spelet. Tommy Svindal Larsen och Michael Duffy också. Och så en hel radda svenskar.

Kennedy Bakircioglu pratar om hur norska motståndare kommit fram i verkligheten och tackat för hans prestationer i datorspelet, medan Stefan Selakovic triumferar med att själv ha spelat alla CM-upplagor sedan 1996.

Anders Svensson beklagar sig över hur han numera måste peta sig själv för att vinna titlar med Elfsborg, samtidigt som han erkänner att spelet faktiskt varit den utlösande faktorn som gjort att han numera lutar mot en egen tränarkarriär.
– Det var ingenting jag tänkte på innan jag började spela Football Manager, men sedan jag började har jag tänkt på det mer och mer. Jag tycker att alla delar av det är väldigt intressanta – att köpa spelare, att träna dem och att ta ut laget. Det är något jag vill utforska mer när jag själv lägger upp skorna på hyllan.

Men när allting kommer kring är det ju till sist ändå Tonton Zola Moukoko som allt kretsar kring. I 00-01-versionen av Championship Manager utvecklades han till världens allra bästa spelare, en kille som regelbundet gjorde 50 mål på en Premier League-säsong. I verkligheten dalade hans karriär neråt efter åren som ungdomsproffs i Derby County, över Carlstad United via IK Sleipner till Atlantis FC.
– Jag minns när jag var 17 år och skulle spela en vanlig match med Derbys reservlag. Något var annorlunda. Det var massor av fans där, och de var spända på att se mig. Folk började gå på de där matcherna, för att prata med mig och för att ta en bild tillsammans med mig. Det var mycket att ta in. Agenten jag hade på den tiden gillade det inte. Han brukade vråla om hur han skulle kontakta de som var ansvarig för spelet, och se till att jag togs bort från det. Han tyckte att det snackades för mycket om mig.

En vanlig måndag håller Tonton Zola Moukoko numera till i IFK Lidingö, men idag är det ingen vanlig måndag. Ikväll är det inte sjättedivisionsspelaren Tonton Zola Moukoko som ska kicka lite boll – ikväll är det Championship Manager-fantomen Tonton Zola Moukoko som återigen ska inta London.

/Erik Niva