Det har varit mycket reaktioner i mejlkorgen senaste dagarna, ett av de mest intressanta kommer från Anders som läst mitt senaste blogginlägg. Håller ni med honom?

”I dagens krönika har du en viktig poäng! Rasmus Elm och Kim Källström ägde mittfältet (mot Österrike) fram till försvaret havererade!

Faktum är att Elm hade 100 procent koll på Alaba fram till Jonas Olssons misstag till 0-1. När försvaret sedan blev nervöst och föll ner 20 meter var Rasmus nödsakad att backa ner för att avståndet backlinje/mittfältet inte skulle bli för stort. Att Alaba då kunde backa ner i luckan som uppstod var givet men inte mittfältarnas ’fel’. Det borde varit Erik Hamréns uppgift att se till att backlinjen höll rätt höjd, för att ge Elm/Källström chansen att fortsätta föra matchen.

Elm har ju alltid ’målet’ i matcherna att först kontrollera för att växa in i matcherna.  Att ständigt ’jaga’ Elm om att han inte lyckas fullt ut i landslaget känns bara onödigt. Kanske skall man fundera över hur han skall få fullt självförtroende när andra tilldelas uppgifter som är ’hans’ normalt sett!

Efter att ha dragit in en otagbar mot Argentina i sista minuten har han väl inte slagit en frispark från någon position? Faktum är att Hamrén känns väldigt otydlig och direkta ’kappvändartendenser’ finns. Han antyder att Rasmus är hans komplettaste mittfältare men ger honom inte chansen att lyckas? Jag tycker Hamren skulle tagit på sig förlusten mot Österrike ännu tydligare genom att förklara problemen som uppstod för mittfältet genom att han inte fick backlinjen i rätt höjd.

Sedan rasar ju anfallet automatiskt när inga dirigenter ges chansen att dirigera. Nu fick alla chansen att ’hänga spelarna’ igen vilket knappast gynnar spelarna. Att påstå att spelare på den nivån skall tåla ständiga ’sågningar’ är bara löjligt, för just det kommer alltid att vara olika!.

/Anders”.