Svenska soldater ska nog inte bara sparka grus

Mantrat på Folk och Försvar i Sälen är att försvaret ska byggas inifrån och ut.

Det är i grunden klokt och betyder i klartext att den nationella dimensionen stärks, vilket behövs. Bakgrunden är diskussionen om vilka uppgifter som ska avgöra hur stort försvaret ska vara, eller som det heter här: ”vara dimensionerande”. Ska utgångspunkten vara försvaret av det svenska territoriet eller Sveriges deltagande i internationella insatser?

Svaret i år är tydligt att försvaret av Sverige ska stå i centrum.

Samtidigt får detta inte innebära att det bara blir den nationella dimensionen kvar. Även om uttrycket ”Sveriges försvar börjar i Afghanistan” kan leda fel finns det fortfarande en betydande sanning i det,

Världen hänger ihop, bryter länder samman (som Afghanistan och Syrien) påverkar det även oss. Det ligger också i Sveriges intresse att göra insatser för internationell fred och säkerhet. Dessutom är det för ett litet land viktigt att bygga gemensam säkerhet och starka internationella institutioner, och då krävs ett aktivt deltagande.

Att värna mänskliga rättigheter, att förhindra folkmord, massmord och brott mot mänskligheten, är oerhört viktiga delar av svensk utrikespolitik. Självklart är diplomati och internationellt fredsarbete utgångspunkten i det arbetet men vi vet av erfarenhet att detta inte alltid räcker. Då måste det finnas en militär förmåga att falla tillbaka på.

FN är inte starkare än sina medlemsstater. När FN kallar, då bör Sverige kunna ställa upp.

Dessutom tror i varje fall jag att det kommer att vara svårt att i framtiden rekrytera soldater om framtidsutsikterna, lite elakt uttryckt, främst är att sparka grus på en kaserngård någonstans i Sverige. Möjligheten att kunna delta internationellt är nog viktiga om man ska kunna locka ungdomar att söka sig till försvarsmakten.

Både regeringen och socialdemokraterna drar nu ner på internationella insatser. Enligt FN-förbundet är antalet svenskar som idag deltar i internationella fredsbevarande operationer det lägsta sedan början av 1970-talet.

Det är bra att diskussionen förs på allvar om försvaret av svenskt territorium. Men vi får därmed inte, som Staffan Danielsson (C) uttryckte saken ”kasta ut barnet med badvattnet”.