Jag önskar att det gick att titta in i Kim Jong-Uns skalle.

Hur tänker han egentligen?

Varför slunga ur sig alla dessa dödliga hot om han inte menar allvar?

Med åren har alltfler aktörer slutat ta Nordkoreas svulstiga våldsretorik på allvar. Hoten följs nästan aldrig av praktisk handling.

Men med en ny diktator i palatset i Pyongyang finns alltid ett osäkerhetsmoment. Tänk om den här tyrannen är annorlunda än sina företrädare? Tänk om han menar allvar?

Den ständiga frågan är vad regimen i Nordkorea egentligen vill med sitt agerande som verkar så oberäkneligt och rent ut sagt vansinnigt.
För till och med ledarna i Pyongyang måste ju inse att det vore självmord att starta ett krig på riktigt. Varje attack mot Sydkorea eller Japan skulle resultera i att USA gick in och om inte förintade Nordkorea åtminstone såg till att regimen faller.

Därför vore det intressant att se in i Kim Jong-Uns hjärna.
För i en värld där de i princip inte har några vänner alls så är regimens mål nummer ett av överleva. Förmodligen ser Kim Jong-Un med sin egen bisarra logik hoten som ett sätt att säkerställa just detta.

Hoten syftar till att ena den fattiga och delvis svältande befolkningen bakom ett ledarskap som kört ner deras land totalt i botten. Genom att måla upp en hotbild från utlandet blir det lättare att få nordkoreanerna att dra åt samma håll.

Kim Jong-Un är relativt färsk på sin post och vill visa att han är tillräckligt tuff och modig för jobbet trots sin ungdom och bristande erfarenhet.
Han vill också sätta sig i respekt i omvärlden och hos USA. Med sitt agerande visar han Kina att han trots att Peking är Nordkoreas enda vän inte tänker dansa efter deras pipa.

Förmodligen tror Kim Jong-Un att han med alla hot stärker sina kort inför eventuella förhandlingar med USA och grannländerna. Kanske är det dit hela det här spektaklet syftar. Att försöka pressa ur pengar och matbistånd ur världen. Den taktiken har Nordkorea testat tidigare med viss framgång.

Att landet nu säger att man ska öppna den kärnkraftsanläggning i Yongbyon som man stängde 2007 som en del av ett internationellt nedrustningsavtal kan vara ett tecken på det. Om Nordkorea åter kan producera plutonium blir det ett bra vapen att använda i förhandlingsspelet. Vad världen mest av allt vill är att göra Nordkorea fritt från kärnvapen och därigenom desarmera ett potentiellt hot mot världsfreden.

Det handlar inte bara om att Kim Jong-Un kan tänkas använda vapnen utan lika mycket om risken att ett fattigt Nordkorea ska sälja plutonium eller kärnvapenhemligheter till andra skurkstater eller terrororganisationer.

Följer utvecklingen samma mönster som tidigare kommer retoriken ganska snart att trappas ner. Plötsligt är det som ingenting har hänt.

Intressant ska det bli att se hur Kim Jong-Un tänker ta sig ur den situationen. Här har han stått och gastat om krig och sedan händer inget. Hur ska han kunna förklara det för sina undersåtar utan att tappa ansiktet.

Som diktator har han fördelen att han inte behöver förklara något alls. Om han inte vill.

Men risken finns att han genomför en mindre attack mot Sydkorea bara för att visa att han menar allvar.